Emma Fahlstedt

Torsdag

2012-02-09T08:32:00.000+01:00

Och om jag går tillbaka till tisdagen igen så åkte dottern stjärtlapp på dagis och krockade med ett staket. Många tårar och telefonsamtal senare fick jag lämna jobbet, igen!, och åka till akuten med rödgråten fyraåring. Väl där fick vi snabbt hjälp och fick träffa en fantastisk läkare som lindade bandage om dotterns arm "så det skulle kännas bättre". En klubba senare var livet inte så tokigt ändå.
Inget brutet som tur var, men dottern fick feber på kvällen och tycks vara lika mig även i det, jag får i princip alltid feber vid extrem stress. På dotterns önskan, efter att hon vaknat till liv i soffan på kvällen där hon däckade, åt vi havregrynsgröt till middag.

Igår då, så skjutsade A och barnen mig till jobbet och jag fick faktiskt en hel del gjort. Köpte sushi till lunch som var god och gick ner på stan och handlade vitaminer och en skjorta till A på rea. På seneftermiddagen kom A förbi jobbet och dumpade av dottern som inte ville åka och handla, och hon fick istället sitta på redaktionen medan jag redigerade bilder och skrev bildtexter. Det var emellertid inte så kul som hon trott, speciellt inte som mina kollegor envisades med att PRATA med henne hela tiden. Ve och fasa.
A och sonen plockade upp oss strax innan fem, hem och laga massa fiskgratäng. Jag bakade äppelpaj som vi inte hann smaka på förrän klockan nio eftersom kvällen gick åt till en massa trista hushållsgrejer. Typ vika en miljon tvätthögar, sortera leksaker in i lekrummet och sedan kom A på att han var tvungen att baka någonting att ta med till jobbet eftersom han slutar den här veckan. Mitt i baket tog ingrediens på ingrediens slut och jag ville inte säga att jag redan från början känt att det finns väldigt mycket fika att köpa nere på Ica. Hur som helst som blev det en plåt snoddas till slut och vi kunde gå och lägga oss. Sedan en natt som hackades sönder i småbitar av sonens hosta. På morgonen, gick upp snortidigt och sedan tog A barnen till dagis där sonen ska träna på att äta frukost. När de gått satt jag i tio minuter i soffan och bara stirrade ut i mörkret och lyssnade på tystnaden. Låter jäkligt klichéaktigt men så var det.
Sedan cykla i snömodden tre kilometer till jobbet och så börja jobba, jobba, jobba.
Typ så.

tisdag

2012-02-07T11:17:00.000+01:00

Lika kallt imorse igen och jag börjar känna hur min aversion, mitt hat mot kyla och vinter kommer tillbaka. Minst tio minusgrader i en vecka och jag är inte med på det. Skillnad då vi bodde i Norrland, där är man liksom inställd på att det ska vara kallt och eländigt, här, söder om södra Stockholm tänker man (läs:jag) att det ändå är normal vinter med någon minusgrad.
Så, tungt att gå upp och snälla A gjorde frukost på sängen. Läste tidningen och drog mig lite för länge och fick lov att ta bilen till jobbet. Kom i tid iallafall och känner hur kreativiteten inte finns idag. Tankarna är sega som kola och jag kan inte få ur mig något vettigt. Inte bra i mitt yrke.
Hur som, ska käka lunch med väninnan A nu, köpesallad från Ica. Sedan tänker jag ta en sväng ner till stan, frysa lite och kolla efter en kofta. Egentligen ska vi spara pengar till vår New York-resa, men jag klarar inte att både frysa, vara okreativ och dessutom spara pengar. Någonstans måste det brista och det kommer att brista här.

måndag

2012-02-06T14:48:00.000+01:00

Och helgen var lugn, det är knappt så jag minns vad vi gjorde. Jag var ledig i fredags och då åkte vi och kollade på heltäckningsmattor. Dottern fick totalt frispel på morgonen, det var länge sedan hon skrek och härjade på det viset. Dessutom triggade hon igång mig, eller om jag valde att låta mig triggas igång, och så var tredje världskriget igång.
Dagen fortsatte med bråk, gråt, gnäll och tystnaden då barnen somnat, jag kan inte med ord beskriva hur skön den var.
Lördag så åkte A och dottern iväg och hämtade den matta vi valt och jag och sonen tog en promenad hem till L och hennes barn. Egentligen skulle bara deras yngsta dotter vara hemma, men deras fyraåring hade också fått frispel och de hade, precis som vi, bestämt att någon gång måste det jäklar i mig vara slut på tomma hot. Därav var båda deras kids hemma.
Fikade och gick sen hem, då hade A och dottern redan lagt in mattan. Käkade lite lunch och sedan var vi bara hemma och grejade, barnen var helt lyriska över att det var så mjukt och gosigt i lekrummet. Jag fixade med maten och vi åt tjälknul och rotsaksgratäng. Riktigt gott.
Sonen somnade vid halv åtta, dottern var uppe och vi kollade på Melodifestivalen. Åt marängsviss och massa onyttigheter och dotterns ögon var stora och man riktigt såg att hon funderade på om mamma och pappa har det så varje kväll då hon inte är vaken. Svar nej, kan jag meddela.
Söndag gjorde jag, vad jag trodde skulle bli mitt sista frilansjobb, men det blev inte så. Var iallafall väldans trevligt och kul att jobba med riktigt grym inredningsfotograf. Däckade i soffan då jag kom hem och gick och la mig halv nio när A var iväg och tränade.
Så måndag, upp igen tidigt och jobba hemifrån först innan jag for med barn och man till dagis, nej förlåt förskola, för att skola in sonen. Var med två timmar, cyklade sedan i snö och elände till jobbet och nu har jag jobbat som en galning och ska fortsätta med det nu.

Torsdag

2012-02-02T15:43:00.000+01:00

Vaknade av klockan 06.25, som vanligt hade jag ändrat tiden någon minut för att lura mig själv. Ville också som vanligt dö av trötthet då den ringde. Eskil vaknade emellertid redan strax efter sex och A gick upp med honom då. Han är i någon utvecklingsfas nu, sover skitdåligt, skriker, får utbrott och är som ett helt annat barn. Jag är glad att jag är på jobbet, så mycket kan jag säga.
Hur som helst, gick upp, duschade och käkade frukost. Tog en promenad till jobbet vilket var dumt för efter halva vägen insåg jag att ingen, läs jag själv, inte limmat ihop mina vinterkängor och sista biten fick jag halta fram med skavsår.
Jobbade järnet, producerade text med världens fart, stoppade papper i skon för att överhuvudtaget kunna ta mig ut och köpa asiatisk take-away till lunch. Åt alldeles för fort och för starkt, men det var gott. Skrev massa mer och sen gick luften ur.
Ska bli hämtad om en timme, middag med kompisar och etthundra ungar ikväll och det är liksom livet och trots att jag är trött jämt, och mest trött på vintern, så är det fasiken i mig fantastiskt.

Kära blogg

2012-02-02T15:39:00.000+01:00

Kära blogg

Du är ständigt åsidosatt, även om det är till dig jag återvänder och läser och läser och minns allt som hänt. Eftersom jag aldrig skriver i någon av mina fina dagböcker jag har hemma blir det liksom så att hela livet rusar på. Ibland tänker jag att jag har för höga ambitioner. Vill göra en proffsblogg med stylade bilder, fina recept och hundratals kommentarer. Men inser att nej, det kommer inte att hända. Istället tänker jag att bloggen kanske skulle få vara mitt anteckningsblock för hur mina dagar ser ut. Mer för mig än för någon annan. För som i sången som Alde sjunger, dagarna dom går och går efter varandra, måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Och så är det ju och livet rusar på och jag sitter där i soffan på kvällen, pustar ut och minns knappast vad som hände förra veckan.

14.15

2012-01-09T14:46:00.000+01:00

Pratstund med kollegan J.

11.59

2012-01-09T12:01:00.000+01:00

Korrekturläser texter.

10.32

2012-01-09T10:33:00.001+01:00

Syskonkärlek (ok, jag är inte med, men min utsikt är densamma som sist. Det här var sötare)

En bild i timmen

2012-01-09T08:38:00.002+01:00

Imorse, då jag klev upp, smått yrvaken efter tre veckors wonderskön ledighet slog det mig. Jag bara gör det. En bild i timmen, så gott det går.
Så, två bilder avklarade, fler följer.
Varför?
Ingen aning egentligen, kanske som ett sätt att dokumentera min vardag eller som ett sätt att få igång min bristande blogginspiration. Jag tycker ju om bloggen, egentligen, bara att vår relation varit på dekis ett bra tag nu.

8.36

2012-01-09T08:36:00.001+01:00

Uppstart på jobbet

06.52

2012-01-09T06:52:00.000+01:00

Frukostfix

Det där om amning. Del 2. "de första sköra timmarna"

2011-11-22T11:42:00.000+01:00

Amning under den allra första tiden

För det första, då man skriver om amning, måste man inse att det är omöjligt att göra det objektivt. Iallafall om man är kvinna och har fött barn. Eller om man är man och har ett barn. Man har i sådana fall en relation till begreppet amning på något sätt som kommer att prägla ens uppfattning och tyckande. Så även för mig, såklart.

"Bebisen ska hitta bröstet"
När bebisen är född, så ska det ammas. Vid en vanlig förlossning som går som den ska så är målet att bebisen inom en ganska kort stund ska hitta till bröstet och börja suga. Det här är faktiskt rätt häftigt, eftersom bebisen själv instinktivt vet om det här och själv kan hitta till bröstet. De flesta bebisar har en vakenperiod ganska direkt efter förlossningen och vill gärna amma då, därefter somnar de ofta utmattade efter den enorma kraftansträngning det är att födas.
Jag skulle tro att de allra flesta bebisar ammas den här första gången, om inte mamman uttryckligen sagt ifrån att hon inte vill amma eller att hon inte kan av något skäl. Den här amningsupplevelsen tror jag också, för de allra flesta, är positiv. Man har fött ett barn, barnet ammar och allt är som det ska. Det där lyckoruset, befrielsekänslan som infinner sig, liknar inget annat.

"Amning på riktigt"
Sedan börjar det. Amning på riktigt. Det är nämligen så att många små bebisar inte alls är speciellt pigga på att äta det där första dygnet. De vill mest bara sova. Mammans bröst börjar fyllas på, det börjar göra ont och hormonerna börjar ticka igång. Samtidigt kommer kraven och förväntningarna på att man faktiskt ska amma, det får inte gå för lång tid mellan gångerna och bebisen kan bli slö om den inte får äta.

"Jag borde förstå att mitt barn måste äta"
Då Alde föddes, och nu blir jag oundvikligen personlig här, hände exakt det här. Hon föddes med akut kejsarsnitt i vecka 37 och var påverkade efter ett dygns förlossningsarbete. Både hon och jag hade feber och efter den där första amningen, två timmar efter kejsarsnittet, sov hon många timmar i sträck utan att äta. Jag kände ingen oro, men personalen, på specialist-BB på Akademiska Sjukhuset där vi befann oss, blev hemskt upprörda och förklarade bestämt att det här var fel. Jag, som mamma, borde ju förstå att mitt barn behövde äta. Jag trodde att Alde själv skulle säga till då hon blev hungrig. Enligt barnmorskorna kunde inget vara mer fel.

"Råmjölken räcker fint"
Då Eskil föddes, med kejsarsnitt i vecka 36, blev allt annorlunda. Jag hade en hemsk amningsupplevelse bakom mig och visste precis hur jag inte ville att det skulle vara. Redan efter några sekunder fick jag upp honom på bröstet och jag ammade honom första gången på uppvaket. Precis som sin storasyster sov han gott i många långa timmar därefter. Personalen på Nyköpings Lasarett, där vi nu befann oss, var emellertid inte oroliga utan förklarade att nyfödda bebisar klarar sig fint i ett dygn på bara den första råmjölken. Att han sov som en stock där på pappas bröst var det alls ingen fara med.

"Dra ner skjortan"
Upplevelsen blev som natt och dag och jag undrar varför inte barnmorskorna i Uppsala kände till det här? Istället lät man mig och A bli världens sämsta föräldrar som inte förstod att vi borde ha väckt vår 12-timmar gamla bebis som sovit i sju timmar i sträck utan att vilja ha bröstet. Jag minns fortfarande hur brutalt det kändes då de skakade henne för att väcka henne till liv och stod där bredvid sängen och instruerade mig i att hålla henne rätt vid bröstet.
"Nej, lägg henne närmare dig", "dra ner skjortan, ni ska vara hud mot hud" "håll under huvudet, titta nu hur jag visar".

"Heliga första timmar"
De allra första timmarna tillsammans med sitt barn är de mest värdefulla timmar man någonsin kommer att ha tillsammans. Det är då allt grundläggs, det är då man tar in varenda uttryck barnet har, lukten, de små linjerna under fötterna, det tunga huvudet man måste hålla upp. Det är en stund att tanka kärlek, att grundlägga en relation och ett minne att plocka fram och vårda ömt, fem, tio eller femtio år senare. Den stunden är helig.
Därför borde det vara en självklarhet att föräldrarna får ha den stunden ifred. Att påstådda riktlinjer kring amning inte ska få ta fokus från de allra första timmarna. Barnet behöver bara äta en gång det första dygnet. Barnet kanske vill äta tio gånger det första dygnet, eller bara en. Allt är okej. Det är inte det som kommer grundlägga amningen sedan, däremot är de där första timmarna är grundsten för en livslång relation.

Del 3: Amning i en rosa bubbla

Har inte tid

2011-11-01T19:42:00.001+01:00

Men alltså, jag har inte tid att vara sjuk. Halsen värker och jag orkar inte ha halsfluss igen. Verkligen orkar inte. Dessutom har jag inte råd, varje karensdag kostar multum. Vad är det för påhitt egentligen, det där med
karensdag?
Nej, nu är det stopp.

Det där om amning. Del 1 "Att amma en docka"

2011-11-01T13:19:00.000+01:00

Okej, nu kör vi. Amning var det.

Amning under graviditeten
Hallå, stopp och vänta där, säger vän av ordning nu. Är det någon gång man inte tänker på amning så är det väl ändå under graviditeten. Bebisen har ju inte ens kommit än, man har fullt upp med att vara gravid, noja inför förlossningen och köpa bebisgrejer.
Fast, säger jag då. Är det någon gång man SKA tänka på amning så är det under graviditeten. Det är där problemet med amning ligger skulle jag vilja påstå. Genom att föda sitt barn, få upp det på brösten och sedan inte ha en aning om vad en normal amning innebär eller vilka alternativ som finns är det som gjort för en tuff start.
"Vi fick prova att amma en docka"
När jag väntade Alde så pratades det faktiskt om amning på ett av de få utbildningstillfällen i föräldrakursen vi var med på. En klämkäck barnmorska informerade om hur man skulle hålla barnet vid bröstet och sedan skickade hon runt en docka så att vi alla fick prova själva. Bebisens huvud skulle ligga rakt mot tutten, med hakan vinklad uppåt och Gud förbjude!, ta ett för litet grepp om bröstvårtan. Sedan var det just inte så mycket mer med det och vi gick vidare till nästa samtalsämne.
"Greppet funkade klockrent"
När bebisen, i det här fallet Alde, väl var född, tänkte jag intensivt på de där med att hålla barnet rätt vid bröstet. Faktum är att sköterskorna på BB berömde hur fint hon låg i min famn då hon skulle amma. Det var det enda vi fick beröm för, för amningen strulade kopiöst.
"Jag utgick från att det var fel på mig"
Jag visste helt enkelt inte att det var normalt med ett barn som ville suga konstant. Jag visste inte att det tog tid innan mjölken rann till. Jag visste inte, och tydligen inte personalen heller, att det var normalt om barnet inte åt det första dygnet. Framförallt visste jag inte att det var ovanligt att amningen funkade klockrent från början. Jag visste inte det och utgick från att det var fel på mig.
"Vi var totala gröngölingar"
Om jag hade fått mer information på föräldrautbildningen eller för den delen av MVC om hur en normal amning ser ut, hade jag varit bättre förberedd. Jag hade haft vetskap om att det jag upplevde i stort var normalt och att det var tillfälligt. Jag och A hade också varit bättre förberedda på hur mycket tid amningen tog, att det var ett heltidsjobb och att pappans uppgift, om man nu vill amma, är att serva och se till att allt funkar. Vi var totala gröngölingar som föräldrar och hade ingen aning om någonting.
"Hormonerna dansar tango"
Det här med att ha kunskap om amning redan innan man får sitt barn är viktigt av ytterligare en anledning. Nämligen i de fall man inte vill amma, vill delamma eller har provat men vill börja flaskmata istället. Det går inte att föreställa sig vilken enorm påverkan hormonerna har den första tiden, de dansar tango i kroppen och förmågan att vara rationell finns inte, iallafall inte hos mig eller de mammor jag pratat med. Därför är det guld värt att vara påläst innan, veta vilka alternativ som finns och hur man gör om man ska flaskmata sin bebis. Med tanke på den amningspolicy som råder inom svensk förlossningsvård är det också extra viktigt, annars finns risken att man inte får den hjälp man har rätt till.

Del 2 - Amning den allra första tiden

Frukost

2011-10-18T11:32:00.001+02:00

Kaosnatt. Hann dock få äta frukost i tio minuter mol allena och det firades med tända ljus. Man gläder sig i sanning åt det lilla i livet som småbarnsmorsa.

2011-10-08T21:53:00.001+02:00

Den här veckan har jag släppt på alla hämningar och ätit precis vad jag vill. Det kulminerade idag med scones till frukost, fika minst hundra gånger och slutligen älgfilé med potatisgratäng och grädde. Den grädden visste var den tog. Vin till det och sedan orkade jag i princip ingen efterrätt. Den var god och jag missade verkligen något.

Tända ljus, duk (!!!) på bordet och umgänge med A hela kvällen. Nyss konstaterade vi att det är tur vi hängt ihop snart tio år, man får ju nämligen gå och lägga sig precis när man vill.
Så, godnatt!

Lördag

2011-10-08T15:07:00.000+02:00

Jomen jag blev frisk, faktiskt. Och de två dagarna jag hunnit vara det, igår och idag, har vi hunnit med en del.

Tagit en cykeltur förbi lekparken där jag kollade Twitter.

Tagit in loppispallen som vi målat knallgul. Jag tror det är en pall från 70-talet från IKEA, värsta kopian på Aalto.

Och gungat lite till

Sen så var vi till Norrköping också där de har vad som måste vara Sveriges sämsta barnavdelning på sitt bibliotek. Två pussel och en trasig dator. Samt böcker då förstås. Jag frågade om de hade kritor eller leksaker. Svar, nej, det gick inte. De bara gick sönder och barnen ritade i böckerna.

All kredd till Nyköpings stadsbibliotek som har en barnavdelning som verkligen är kanon. Jag tipsade om att bibliotekarierna i Norrköping borde åka på studiebesök sex mil till den nyare köpingen. Ja, kanske det, blev svaret.

Igår hade vi besök av sovande kollega som inte kom till jobbet i tid idag om hon inte fick sova någonstans eftersom att SJ fått för sig att ingen vill åka tåg till Nyköping på lördagar. De går i princip inte. Det gjorde inte oss något eftersom det var ett väldans trevligt besök.

Nu ska vi åka och köpa en cykelhjälm till Alde, därefter laga lyxmat och dricka vin och äta när barnen somnat.

Det här med amning

2011-10-05T13:27:00.000+02:00

Det finns få saker som engagerar småbarnsmammor som det här med amning. Jag törs lova att det nog inte finns en enda som inte har någon åsikt, inte minst därför att vi alla ju har egen erfarenhet av det. Fungerande amning, avbruten amning, jobbig amning eller ingen amning alls. Jag vill skriva om det här och kommer att göra det i flera delar i min blogg framöver.
Tills dess så får du gärna läsa min artikel i senaste numret av mama, om långtidsamning. Ytterligare en aspekt på amningen som jag tror de flesta har någon åsikt om.

Foto: mama

Vägen hem

2011-09-26T14:36:00.000+02:00

Vi stannade till i min hemstad några timmar. Att göra stan går rätt fort men vi hade kul ändå.

Snapshots

2011-09-26T12:28:00.000+02:00

Påväg hem efter en långhelg i Dalarna. Utvilade och huvudet är fullt av tankar. Som det ska vara helt enkelt!

Chanel

2011-09-24T14:37:00.001+02:00

Åh, jag höll i det. Provade det. Pushades av A att köpa det. Men bangade. 250 spänn för en flaska nagellack känns liksom bara fel.
Men åh vad snyggt det var och ja, jag erkänner att jag är en sucker för Chanel.

Livet

2011-09-21T15:09:00.000+02:00

Det har gått snart fyra dagar. Jag är överväldigad och rörd av all omtänksamhet vi mötts av. Sms, mail , blommor, gåvor på posten och vid dörren, telefonsamtal, tankar, böner. Och så allt erbjudande om hjälp. Hjälp med barnvakt, att handla och löftet om att vi snart får åka iväg på en weekend som det var tänkt.

Jag har pratat i telefon och om och om igen förklarat vad som hänt. Sakligt. Om smärtan, att vi går vidare ändå, att det var något fel på fostret, att jag känt onda aningar en längre tid.

Jag menar vad jag säger, men klarar inte av att visa hur ont det gör. Jag gråter när jag lagt på luren. Varje gång. Har gråtit så mycket att jag fått utslag.

Det här var inget planerat barn. Det mest bara blev. Men det var välkommet och vi var så väldigt lyckliga över det.

Jag kommer inte att skriva mer om det här nu. Ville mest bara uppdatera.
Och konstatera att på något konstigt sätt måste livet ändå gå vidare.

Inte så mycket mer att säga

2011-09-17T17:33:00.000+02:00

Graviditetsvecka 19. Smärta, blödning och inget liv. Barnvaktshelgen med hotell och middag förbyttes mot smärtor och ledsamhet på förlossningen.
Missfall. Har inte så mycket mer att säga än att det som skulle bli vårt tredje barn inte blev mer än såhär.

Störande

2011-09-13T16:24:00.000+02:00

Ibland undrar jag varför jag läser alla de där bloggarna som jag stör mig på. Dels alla de som lever sina liv på ett sätt som JAG aldrig skulle leva. De kan inspirera något alldeles otroligt också, men jag stör mig lika ofta. Dels de som stör sig på typen av liv som JAG lever, som raljerar över det, över mina val. Notera att det inte handlar om mig personligen utan den livsstil jag valt, de produkter jag köper och de intressen jag har.
Jag kan välja att inte läsa, välja att ta bort bloggen från mitt flöde. Ändå triggas jag, ändå kan jag inte låta bli. Jag kommenterar sällan eller aldrig, jag bara stör mig.

Den morgonen, den morgonen

2011-09-13T09:38:00.000+02:00

Ah, dessa morgnar. När man vaknar efter en natt av upphackad sömn och liksom känner hur det goda humöret fastnade någonstans på vägen. Morgonen blev bråk med dotter, sura miner åt maken och en ilsken mamma som åkte till jobbet strax efter klockan sju. Där hann jag med att glömma bort passerkortet till garaget och passerkortet till redaktionen. Av min planerade frukoststund i lugn och ro med tidning i matsalen blev det ingenting, för efter allt strul hann jag bara kasta i mig min knäckemacka och mitt ägg framför datorn. Sedan var klockan åtta.

Morgon

2011-09-05T22:12:00.001+02:00

Hur mycket jag än gillar mitt jobb kan jag inte låta bli att tycka att det är smått deprimerande att avsluta dagen med vetskapen om att jag inte får sova tills jag vaknar av mig själv imorgon heller. Sen att sonen vaknade 05.30 idag är en helt annan femma...

Höst inne

2011-08-26T19:28:00.000+02:00

Sms man blir glad av

2011-08-25T15:16:00.001+02:00

Det här med föräldraförsäkringen

2011-08-15T19:38:00.000+02:00

Tänker inte skriva så mycket. Tänker bara säga att jag är så trött på allt detta tjat om huruvida föräldraförsäkringen ska delas eller ej. Kanske beror det på att jag och A är ett specialfall, ett sådant fall som alla delningsivrare missar. Vi finns inte i deras hjärnor.
Jag läste ett inlägg idag om att delad föräldraförsäkring skulle öka kvinnolönerna. I meningen intill skriver skribenten att det handlar om max 7-8 månader som varje förälder är hemma. Eh, ursäkta mig men jag kan veterligen inte fatta hur 7-8 månader av ett totalt yrkesliv påverkar löneläget. Det som påverkar löneläget är att kvinnor jobbar deltid och vabbar i större utsträckning än männen. Lagstifta bort det istället om ni kan.

Med Alde tog A inte ut en enda föräldradag men vi delade ändå lika tack vare att han studerade. Vi har däremot vabbat i princip lika mycket, han kanske något mer. Med Eskil var jag hemma ett år, A blir hemma ett halvår. Vem tar ut flest dagar? Jo A eftersom det finns en regel som säger att man måste ta ut fem dagar efter barnets ettårsdag för att skydda sin SGI.

Jag blir så förbannad och så trött på att så många tycks tro att en delad föräldraförsäkring per automatik innebär ökad jämställdhet. Så enkelt man gör det för sig. Mina föräldrar var hemma med mig i nio månader innan jag började hos dagmamma. De uppfostrade mig i nitton år innan jag flyttade hemifrån.
Perspektiv folks!

Nytt objektiv

2011-08-14T21:09:00.000+02:00

Jag köpte ett nytt objektiv idag till kameran. Dessutom har jag ägnat hela kvällen åt att googla på actions i Photoshop och olika specialeffekter jag inte kunnat innan. Vägen är lång och jag har en god bit kvar innan jag blir nöjd. Kul är det dock!

Status - sockersugen

2011-08-09T18:52:00.000+02:00

Att ha ätit onyttigheter i princip hela semestern var trevligt, då. Nu är det mindre trevligt. Nu är sockersuget på en abnorm nivå. Jag drömmer om godis. Jag ser dumelkolor dansa framför ögonen, turkisk peppar som hoppar och viskar "kom och ät mig". Dags att ta ett äpple till med andra ord.

Söndagsångesten

2011-08-07T22:05:00.001+02:00

Man jobbar. Man blir på smällen. Man får en son och man är föräldraledig. Sedan får man ett telefonsamtal om man vill ha ett schysst jobb. Man ska jobba deltid och får ett mail från annat håll om man vill frilansa resten av tiden. Man säger ja tack, trots att det inte blev som man tänkt sig. Som man planerat.
Allt känns så rätt och ändå kommer söndagsångesten krypande klockan tio på kvällen. Det är rätt konstigt.

Godnatt!

Varmt

2011-07-07T15:42:00.001+02:00

Sådana här varma dagar känns barnens pool onekligen ganska lockande.
Ska man hoppa i eller inte?

Problemen är sannerligen stora så här på semestern.

Saftfabrik

2011-07-01T11:30:00.000+02:00

Gör flädersaft för första gången och det smakar gudomligt. Enkelt som tusan också.

Jag hittade ett brev...

2011-06-29T19:27:00.000+02:00

Det låg ett brev under en hög med papper på kontoret. Jag skrev det till mig själv för tio år sedan. Nu vågar jag knappt öppna.

Sommar

2011-06-03T11:44:00.000+02:00

Barnvakt, uteservering, bara ben, ensamtid med A, shopping, räkor...
Dagen har definitivt potential att bli en av de bättre på länge.
Nu väntar jag bara på att stolen mitt emot ska upptas av bästa mannen ever!

Kärlek

2011-06-02T20:07:00.000+02:00

För snart sju år sedan sa vi JA till varandra. Det är rätt häftigt att kärleken och passionen inte minskat ett dugg, bara förändrats.
Och snygga var vi!

Just nu...

2011-05-31T16:03:00.000+02:00

...lever vi livet på uteplatsen. Det behövs liksom inte mer.

Frusna vårben

2011-05-26T14:51:00.000+02:00

Det är tydligen trendigt att fota ben, det senaste i modebloggssvängen.
Nu är ju det här inte en modeblogg men detta är ett bidrag likafullt.
Mina hyfsat bleka, väldigt nyvaxade spiror (nåja). Gamla sandaler från Vagabond, klänning från Indiska.

Powermorsor

2011-05-19T11:06:00.000+02:00

Osminkad powermorsa som just nu jobbar järnet med tre artiklar samtidigt

Visst är det så förbaskat tröttsamt att kvinnor hela tiden ska behöva förklara sig i sitt föräldraskap? Jag läser Ebba von Sydow och Clara Lidströms bloggar och hela tiden får de förklara sig för att de jobbar, lagar mat, reser, dricker kaffe, ja vad det nu kan vara.
Jag blir så trött på det, att vi morsor liksom inte har annat att göra än att påpeka alla fel de andra gör. För inte kan det väl vara så enkelt som att alla mammor gör sitt bästa och vad som är bäst för just deras barn?

Go Ebba och Clara och alla andra powermorsor!

Dagens

2011-05-17T08:36:00.001+02:00

Kläder: jeans från Acne, tröja Filippa K, underkläder från någon realåda
Planer: jobba ihjäl mig, passa barn, hämta barn, laga kyckling, vika tvätt
Mål: skriva färdigt två och en halv artikel
Bästa: vädret
Sämsta: stressen, alltid stressen
Väntan: diverse mail samt ett recensionsex

Datordröm

2011-05-09T12:00:00.000+02:00

Bild hämtad från www.apple.com

Jobbar, jobbar järnet skulle man kunna säga. Det som krånglar till det är att internetuppkopplingen är störd. Vi har tydligen en hoppande anslutning, för att tala Tele2-språk. Det suger, det suger fett om jag får uttrycka mig så brutalt.
Min dator är för övrigt på väg att säga tack och bock. Den har funnits i min ägo i snart fyra år och jag är imponerad att det ändå håller så bra. Tyvärr tillåtet företagsekonomin inte riktigt ett nyköp än, men i höst, då ska det handlas.
Jag har bestämt mig vilken det blir, en sådan här raring. Med en tillhörande bildskärm och tangentbord tror jag det kommer att fungera kanon.

Nu, dags att jobba lite till innan A kommer hem och lämpar av kidsen innan han sticker iväg på jobbmöte.

Jomen visst...

2011-05-05T13:44:00.001+02:00

Trött som bara den. Tre timmars sömn har den inverkan. Störande är att alla andra utom jag sov som små grisar.

Dagens outfit är vita basketkängor, leopardstrumpbyxor, blå klänning och skinnjacka. Därtill jobbstress, trötta beb och ett helt abnormt sötsug. Dessutom går löpträningen åt skogen.
So long!

We´re alive!!

2011-04-14T12:47:00.000+02:00

Jorå, vi lever, växer (Eskil), minskar (jag, minus 10 kg...), jobbar, bakar, bråkar, skrattar, städar, stökar ner, pussas, kramas och tja, lever helt enkelt.

Jag har fått blogglusta igen, kanske uppdaterar mer frekvent än en gång i månaden.

Men som alltid finns jag på min inredningsblogg, kika in dit och kommentera gärna så blir jag väldans glad.

House of Emma

Hej hej!

2011-03-19T11:15:00.000+01:00

Under bloggpausen här har jag ägnat mig med full kraft åt min andra blogg där all min kreativitet får utlopp. Jag har även jobbat, tagit hand om barn, målat, tränat, bakat bröd och (tyvärr) skottat snö.

På http://houseofemma.blogspot.com uppdaterar jag i princip dagligen.

Hej!

Internationella kvinnodagen

2011-03-08T21:14:00.000+01:00

Internationella kvinnodagen. I Ryssland firas det med att kvinnorna slipper jobba, mannen köper blommor och det är mest lull-lull hela dagen.

Jag har inte blivit firad. Det är jag tacksam för. För faktiskt är vi väldigt jämställda i mitt äktenskap, föräldraledigheter och könsroller till trots. Jag blir gärna uppvaktad av A för den jag är, men inte för att jag är kvinna. Kvinnodagen är viktigare än så. För så länge situationen i samhället ser ut som den gör, är det mest bara patetiskt att köpa röda rosor den 8 mars.

Istället för att köpa rosor kan man ju exempelvis läsa den här utmärkta granskningen i Aftonbladet. Om de 181 kvinnor som sedan 2000 mördats av sina män, pojkvänner eller ex-pojkvänner. Om hur dessa män, får man ens kallas man om man gör något sådant?, tagit sig rätten att avsluta kvinnans liv.

Kök

2011-03-03T17:17:00.000+01:00

Om du är nyfiken på att se hur rackarns snyggt vårt ny(gamla) kök blivit, kika in på http://houseofemma.blogspot.com

Bildbevis

2011-03-03T15:39:00.001+01:00

Jomen, så här bra funkar det!

Lipstick

2011-03-03T15:33:00.000+01:00

Tänker att mitt nya filmstjärneröda läppstift kanske gör den här dagen lite glammigare.
Testar. Jodå, det funkar.
Den som sa att smink inte fyller någon funktion visste inte vad han pratade om.

Vårigt värre

2011-03-02T19:38:00.000+01:00

Torget är platsen att köpa blommor på här i stan. Eller vad sägs om 20 tulpaner och en bunt blåbärsris för fyrtio riksdaler.
Härligt!

Jodå, jag lever

2011-03-02T10:48:00.000+01:00

Jo, jag lever. Vi lever. Men det är knappt.
Just nu är jag i det tillståndet att jag skulle kunna blivit överkörd av en ångvält. Eller som jag sa till A imorse då jag tvingade mig själv att titta upp, "jag känner mig drogad".

Jag ska inte uttråka någon med att dra hela sjukdomshelvetesveckan, men om jag säger att den innehållit diverse samtal till sjukvården, besök på barnakuten, kräkfest, hög feber hos båda kidsen, total förkylningsinferno hos mig och A och ett stycke utvecklingsfas hos sonen på det. Jag är slut som artist. Helt färdig.
Som vanligt, då jag är slutkörd, reagerar jag med att få feber. Så även nu. Dock är A på jobbet, Alde ska hämtas på dagis och sonen vaknar snart så det är bara att ta en Alvedon och bita ihop. Samt försöka ignorera ett hem i totalt förfall.
Ikväll måste vi städa.

För ett roligare inlägg, kika in här där jag visar lite av vår klädkammare.

Sneakpeak från klädkammaren och ett urval av mina halsband.

Saker att prioritera bort vid veckor av förkylning/feber/magsjuka:

2011-03-02T10:32:00.000+01:00

Bädda sängen!

New York

2011-02-28T19:16:00.000+01:00

Efter en vecka som bestått bland annat av magsjuka, sömnbrist, förkylningar, feber, stökigt hus, treårstrots, miljoners med smutstvättar och annat trevligt sitter jag nu, men ögon som är röda av förkylningen, och läser bloggar om New York. Känner mig smått besatt. Jag. Vill. Också. Flytta. Dit. Helst. Nu. Med. En. Gång.
Tack!

Lakritsmaräng

2011-02-24T14:46:00.001+01:00

I helgen bakade jag lakritsmaränger som blev helt fantastiskt goda. Vackra blev de också, alldeles tunna och melerade av lakritsen. Vi åt dem till hallonglass men de är fantastiska att äta som de är.

Såhär gör du:

3 äggvitor
1 dl socker
1 tsk citronsaft
1 paket lakrisal

Det allra bästa resultatet får man om man låter äggvitorna stå framme i rumstemperatur över natten, men det går naturligtvis bra ändå.
Vispa äggvitorna tills de stelnar. Vänd ner sockret och citronsaften och vispa till ett hårt skum. Krossa lakrisalen i en mortel och vänd ner. Vispa med elvispen igen, så att marängen blir hård.
Bre ut ett tunt lager på två bakplåtsklädda plåtar och grädda i 100 grader i en timme. Stäng sedan av ugnen och låt plåtarna stå kvar tills ugnen svalnat.
Bryt i bitar, ät och njut!

Bo i hus

2011-02-23T12:11:00.000+01:00

Just sådana här dagar är jag extra glad över att vi bor i ett hus och inte i lägenhet. När Eskil ligger och sover mest hela tiden på grund av feber är det så skönt att kunna skicka ut Alde i trädgården. Jag är också glad att vi valde att bo där vi bor, ett område som är så barnvänligt att det nästan inte är sant. Hon kan vara på vägen och leka och springa mellan fram och baksidan, precis som hon vill. Inga bilar eftersom vi bor vid en vändzon.

Lika kul är det såklart inte att betala fakturan från elektrikern som var här för att installera spishällen och fixa lite med fläkten. Men sånt är livet som husägare.

Presenten på plats!

2011-02-22T09:28:00.001+01:00

Status:

2011-02-21T12:08:00.000+01:00

Övertrött (och potentiell febrig dotter) ingen mjölk=inget kaffe, bebis som inte vill sova, antågande mensvärk för första gången på 14 månader, snö, en blöt maskin tvätt, en som ska tvättas och en hög att vika.
Vill gå och sova men bara att bita ihop.
Imorgon blir en bättre dag, visst?

Födelsedag

2011-02-15T08:56:00.000+01:00

Jo men jag fyller visst år idag och blev firad med besked på morgonen. Teckning, frukost på sängen och två paket, båda i pappersform. Det är verkligen ett vuxentecken, de bästa paketen är ofta i form av papper.

Jag fick ett presentkort på nagelförlängning och en utskrift från Svenssons i Lammhult med den här sköningen på. Den levereras i slutet av veckan och jag är så glad, så glad!

2011-02-14T19:53:00.000+01:00

Inväntar middagen med en Apple martini. Väldigt syrlig men väldigt god.

House of Emma

2011-02-14T18:09:00.000+01:00

Jag har startat en ny blogg, där jag hoppas kunna skriva om inredning, design och pyssel. Den här bloggen behåller jag och den andra driver jag i mån av tid.

Kika gärna in.

House of Emma

Valentine

2011-02-14T14:35:00.001+01:00

Även om alla hjärtans dag är kommersiellt dravel från handeln så gillar jag det. Livet är för kort för att inte ta chansen att lyxa till vardagen och överraska varandra.
De här påsarna fyllda med gelégodis fick Alde och A av mig imorse. Själv har jag blivit lovad en middag, inte fel.

Promenad

2011-02-13T16:55:00.000+01:00

Även den korta vägen ner till Ica blir ett äventyr med troll, polisbilar och lejon. Iallafall om man är tre år.

Lazy sunday

2011-02-13T15:25:00.001+01:00

Efter några tokintensiva veckor är det plötsligt söndag eftermiddag. Jag pausar mellan alla måsten och borden och sitter i soffan med en kopp te och bara är.
Ljuvliga söndag.

Lista

2011-02-13T11:17:00.000+01:00

Hittade en lista hos A.M.O

Skor: Stövlar, curlingkängor och sneakers. (Önskar att jag kunde skriva högklackat, men jag kan inte gå i det)
Sneakers: Har rätt många, favoriterna nu är ett par vita från Adidas och ett par svarta från Lacoste
Jeans: Törs knappt skriva det, men favoriterna just nu köpte jag för 100 spänn på Kapp-Ahl. Sitter som ett smäck!
T-shirt: Just nu amningströjor, är annars ingen t-shirtmänniska.
Underkläder: Oftast svart, gärna med spets.
Väska: Min favorit är min Mulberry Bayswater som jag köpte till mig själv i present för snart ett år sedan.
Plånbok: En leopardmönstrad från Karen Millen som jag fick av A i London.
Solglasögon: Massor med billiga från de stora kedjorna och ett par Armani som jag sliter hårt på.
Klocka: Använder inte, men önskar mig ett herrur, gärna vintage.
Smycken: Förlovningsring, vigselring och ringen jag fick när Alde föddes. Ofta örhängen och halsband, nästan jämt något billigt krafs köpt på halva reapriset.
Teve: En platt sak, 32 tum. Inget extra, bara vanlig liksom.
Mobiltelefon: En ajfån and aj löve it.
Dator: en vit.
Smink: Allt möjligt, gillar ögonskuggor från Make Up Store, men i min sminkväska finns både Chanel och Isadora.
Ansiktskräm: Den som finns på rea, just nu en från Lumene.
Deodorant: Den som säljs på extrapris
Tandkräm: Vad som helst som finns i storpack och som det står "white" på. Ja, jag går på sådant.
Schampo/balsam: Har köpt billigt krafs men tänker nu återgå till Redken.
Tvål: Från Body Shop.
Parfym: Till vardags mest Chanel Chance eller Gucci II, till fest Chanel no. 5.
Mineralvatten: Dricker sällan mineralvatten, men om jag gör det gillar jag Ramlösa.
Vin: Rött, förutom på sommaren, då dricker jag helst rosé.
Drink: Apple martini eller mojito. Ett glas champagne är aldrig fel.
Bröd: Surdegsbröd.
Mat: Älskar ugnstekt oxfilé, finns inget bättre.
Glass: Är ingen glassmänniska men den blåbärsglassen jag gjorde igår blev riktigt smarrig.
Godis: lakrits och choklad.
Säng: Gamla hotellsängar som vi köpte för en hundring stycket som fattiga studenter i Umeå. När vi inte har barn som kräks och kissar i vår säng längre ska vi shoppa loss och köpa nya.
Lakan: Vita underlakan och oftast ljusa lakan, med undantag för de mörkgrå i satin jag köpte från H&M Home häromsistens.
Frisörsalong: Klipper mig på Lyx här i stan, svindyrt men fantastiskt.
Dagstidning: DN och Sörmlands Nyheter.
Magasin:Ungefär tusen inredningsmagasin, mama, ibland Damernas Värld, Passion for Business och den som för tillfället lockar med snyggt omslag.

En dubbel

2011-02-08T10:15:00.000+01:00

Jo, den här dagen kräver sin dubbla espresso i latten. Eskil sover och jag tänker inta ryggläge i soffan.
Hoppas ni alla har en fin dag.

Bubbel

2011-02-07T14:41:00.001+01:00

Som sagt, en form att ställa burken med surdeg på är ingen dum idé. Det bubblar!

Status: trött

2011-02-06T18:27:00.001+01:00

Trött, så överjordiskt trött. Men Alde somnade i bilen på väg hem från mor och far och eftersom jag satt fram och körde har jag ingen aning om hur länge hon sov. Jag och A hade räknat med att käka hämtmat och dricka Amarone i soffan men det är nog bara att glömma. Fetglömma.
Vi håller tummarna.

Sätt en surdeg

2011-02-03T11:07:00.000+01:00

Ja, jag vet. Det finns massor med sidor om surdeg på nätet och den här bloggen gör inte anspråk på att bli en av dem. Men jag har bakat allt vårt bröd med surdeg nu i flera månader och tänkte bara tala om hur jag gör för att få fart på det hela.

Surdeg på vete

Dag 1
Blanda 1,5 dl vetemjöl special med 1 dl ljummet vatten och 1-2 tsk honung i en stor glasburk, jag förvarar min i en sådan här. Täck med plastfolie och ställ upp burken ovanpå kylen. Låt stå i två dygn.

Dag 3
Ta ner burken, nu borde det ha börjat bubbla lite. Blanda i 1,5 dl vetemjöl special, 1 dl ljummet vatten samt 1-2 tsk honung. Vispa om, täck med folie och ställ tillbaka. (Ett tips nu är att ställa burken på någonting, jag har min i en engångsform av aluminium. Ibland bubblar det nämligen rejält...)

Dag 4
Ta ner burken, blanda i 1,5 dl vetemjöl special, 1 dl ljummet vatten samt 1-2 tsk honung, vispa om och ställ tillbaka.

Dag 5
Surdegen är färdig, dags att baka.

Det funkar inte att göra surdegen på vanligt vetemjöl, proteinhalten är för låg i det enligt min väninnan R. Jag har också testat på vanligt vetemjöl och det funkade inte alls.
Surdegen förvaras i kylen och matas en gång i veckan. Dagen innan jag ska baka tar jag fram den, matar den med 1,5 dl vetemjöl special, 1 dl vatten och 1-2 tsk honung. Upp ovanpå frysen och dagen efter är den förhoppningsvis alldeles bubblande och luktar lite svagt av öl. Konsistensen påminner om våffelsmet.

Med anledning av...

2011-02-02T15:14:00.000+01:00

...gårdagens inlägg. Jag borde inte släppas ut tillsammans med mitt visakort i dessa tider av sömnbrist och halva reapriset.

Sömn

2011-02-01T11:29:00.001+01:00

Eskil sover så dåligt på nätterna att det nästan är kul, men bara nästan.
För idag känner jag mest för att grina och dra täcket över huvudet. Vågade inte ta mig ner till stan idag, då hade jag garanterat köpt något onödigt i ren desperation. Av samma anledning går jag inte ner till ICA, jag skulle inte kunna stå emot godishyllan.
Har inte bäddat sängen utan den står där obäddad och inbjudande om bara ungen ville sova någongång.

Januari 2011

2011-01-31T19:56:00.002+01:00

Årets första månad har hittills inneburit:

X antal löprundor, minst två i veckan
1 resa till London
4,4 kg mindre
1 stycke halvrenoverat kök
1 par nya stövlar
1 påhälsning av vinterkräksjukan
1 miljon amningstillfällen per natt
...samt väldigt många surdegsbröd

Vårkänslor

2011-01-27T12:20:00.000+01:00

Tio minus men solen skiner. I brist på plusgrader tittar jag på bilder från vår resa till London i helgen. Där var det plusgrader och faktiskt sol vissa dagar.

Bildbeviset

2011-01-27T11:32:00.000+01:00

Knappt en tredjedel av brödet kvar efter frukost och soppmiddag med vänner igår.

Så gott att man grinar

2011-01-27T11:30:00.000+01:00

Jag har modifierat receptet på surdegsbrödet. Jag bakade igår, på bara en halvliter, och nu är det tamigtusan nästan perfekt. Det som jag inte lyckas på till är den knapriga skorpan, men annars. Mamma mia, segt, syrligt och fullt av stora lufthål.

Här är receptet:

1 jättestort bröd

2 dl vetesurdeg
5dl kallt vatten
1 msk honung
0,7 kg (ungefärlig mängd) Manitoba Cream
1-2 msk salt
10 g jäst

Lös upp jästen i vattnet, surdegen och honungen. Tillsätt mjölet och kör i assistent cirka 15 minuter, man märker när degen blir seg och elastisk. Tillsätt då saltet och kör 2-3 minuter till.
Olja en STOR plastlåda med lite matolja och häll över degen dit. Låt vila cirka en timme. Vik därefter degen från långsida till långsida och kortsida till kortsida (På Martins blogg finns utförligare instruktioner hur man gör).
Låt vila en halvtimme och vik igen, upprepa detta två gånger.
(Det går absolut att skippa det här momentet, men jag tror inte degen blir lika luftig då. Om man skippar så låt degen bara jäsa i rumstemperatur i några timmar, med plastfolie över bunken).

När jag vikt den så ställde jag ner den i vårt ena förråd som inte har något element och så fick den vila där, helt enkelt för att jag var bortbjuden på lunch och skulle hämta Alde på dagis. När jag kom hem hade degen vuxit och blivit minst fyra gånger större, helt otroligt.

Baka ut brödet genom att hälla ut det ur bunken på ett mjölat bakbord, dela den i två och forma till två bröd. Knåda inte, bara vik ihop.
Lägg på bakplåtspapper och in i ugnen, stänk gärna lite vatten så att brödet får en bättre skorpa.
Grädda på högsta värmen i cirka 10 minuter, sänk därefter temperaturen till 200 och grädda tills bröden får en innertemperatur på 94 grader, det tar knappt 40 minuter.
Låt svalna på galler utan bakduk.

Förvara brödet inlindat i en handuk i en plastpåse. Ät och njut!

Det där med dagis

2011-01-27T11:28:00.000+01:00

Med anledning av ett blogginlägg som min kära vän J skrev har jag börjat fundera kring det här med dagis. Jag och A hade en intressant diskussion kring ämnet igår, så intressant att vi nog inte släckte lampan förrän efter midnatt.

Jag har två olika grupperingar i min vänkrets när det kommer till dagis. Å ena sidan, sådana som delar hyfsat lika på föräldraledigheten och låter barnen börja förskola när det är sisådär 1,5-2 år. Å andra sidan har jag flera vänner där papporna i huvudsak tagit ut sina sextio pappadagar, utspritt, och så är mammorna hemma. Länge.

För mig har dagis länge varit en icke-fråga. Jag menar, vårt samhälle är ju uppbyggt kring att båda föräldrarna förvärvsarbetar och drar in kulor till familjen och vår gemensamma välfärd. Vi har en jämställdhet som är fantastisk och som möjliggör att kvinnor och män, i teorin!, har samma förutsättningar. Vi har till och med en lagstiftning som förbjuder arbetsgivare att diskriminera föräldralediga under sin föräldraledighet. Dagis är till för att barnen ska ha någonstans att vara medan föräldrarna jobbar.

I diskussionen i J:s blogg och i samtal på Öppna Förskolan får man istället intrycket av att dagis är en inrättning som är skapad för att barnen har behov av den. Kommentarer som "barnen inte har något behov av dagis innan tre års ålder" är ett vanligt samtalsämne på just Öppna Förskolan. Men då har man missat något enligt mig, dagis skapades inte för att barnen skulle roas, dagis skapades för att vi skulle kunna jobba.

Jag personligen råkar ju höra till den typen av morsor som har ett stimulerande arbete, gillar att utvecklas där och helt enkelt inte går igång på tanken att vara hemma i flera år. Men vi är alla olika och de av mina vänner som varit hemma så länge är helt fantastiska och lyckas stimulera både sig själva och sina barn på ett sätt som jag inte skulle klara av.

Det är konstigt också att det här med dagis fortfarande är en kvinnogrej, för vilka diskuterar om inte mammorna? Jag väntar på den dagen då även papporna är med i diskussionen om dagis vara eller inte vara och i vilken ålder. Då känns diskussionen lite mer värd att ta på allvar tycker jag.

Eskil

2011-01-26T12:38:00.000+01:00

Paus i tillvaron. Eskil ligger i sitt babygym och jag tar en bloggpaus.

Han blir sex månader i övermorgon och det har gått så fort. Han är stadig, skrattar, pratar och är fullkomligt livsfarlig på skötbordet. Han nyper tag hårt med sina små händer och drar glatt i det han får tag i, oavsett om det är mammas hår, syrrans näsa eller en leksak. Hela livet är en fest och han är bjuden!

Han har börjat smaka på vanlig mat, gröt och frukt. Mat är ingen favorit, han spottar ut allt han får och vägrar öppna munnen. Fruktpuré gillar han, men inte banan. Gröt älskar han och äter en stor portion. Fick han skulle han äta två.

Han ammas många gånger varje dygn, på natten och på dagarna. Varken jag eller Eskil är redo att sluta än på länge.

Han sitter i sin barnstol, med kuddar runtomkring sig. Att sitta själv som syrran gjorde vid samma ålder visar han inte en tillstymmelse till. När jag sätter honom på golvet tippar han framåt, mot sina fötter. De är så spännande och goda och Eskil måste smaka på allt.

Han sover länge ute i sin vagn på balkongen varje förmiddag, gärna två-tre timmar. Eftermiddagen är det lite si och så med sömnen, det blir upphackat och han sover ofta bara någon halvtimme i stöten. Men vad gör det, han är glad iallafall. Alltid glad, alltid strålande.
Utom när han är arg förstås och det blir han ibland. Då smäller det till och han skriker i falsett.

Han börjar bli blyg och är mammig och pappig. Blir inte gärna buren av någon han inte känner, framförallt inte män. Morfar och andra med glasögon är läskiga och då kan han börja gråta. Men på avstånd, skrattar och busar han gärna.

Frukost

2011-01-25T09:24:00.000+01:00

Hemma. Frukost, äter havregrynsgröt med blåbär, hembakat bröd med skinka och dricker grönt te.
Hur gott det än är med latte och croissant på Starbucks så är det få saker som slår en hemmafrukost.

Rocking

2011-01-18T10:59:00.000+01:00

Förresten så läste jag på Trendenser att Eames "rocking chair" ursprungligen skapades för ammande kvinnor. Jamen, då måste jag väl få en, eller hur!

Bild utilitydesign.co.uk

Blogglust, kom åter!

2011-01-18T10:54:00.000+01:00

Var till Stockholm igår och träffade två vänner med deras barn. Vi har känt varandra sedan gymnasiet och på de här tio åren har en hel del hänt. Som någon sa, livet rusar aldrig på med sådan fart som under småbarnstiden.

Annars då, jag är trött och kan inte ens skylla på Eskil som sovit som en liten gris de sista nätterna. Han har fått prova välling och gröt och vällingen lade sig nog som bomull i hans lilla mage för han sov som aldrig förr. Typiskt då att jag låg vaken.

Jag håller som bäst på med att planera kök och vår budgetrenovering blir liksom större för varje dag. Men det kommer att bli riktigt bra tror jag och det känns skönt att få sätta igång så vi blir klara någon gång. Personligen blir jag trött bara av att läsa listan med allt som ska göras.

Köket blir vitt, vita luckor, vita laminatskivor, vitt kakel och ekgolv. Basic, kanske lite halvtrist men väldigt klassiskt och det passar oss perfekt. Jag kan imponeras så av hur andra är vågade hemma med tapeter, massa färger och annat. För varje dag blir jag mer och mer klassisk och vill bara ha vitt överallt.

Ett intetsägande inlägg, jag är medveten om det, men blogglusten försvann med sömnbristen och det här är ett tappert försök att hålla liv i den här bloggen. Jag återkommer, förmodligen med massa kökstankar.

Strumpprat

2011-01-14T13:48:00.001+01:00

Det är ändå ganska märkligt att man kan skicka folk till månen men inte lyckas tillverka en strumpa som sitter fast på bebisens fötter.

En sådan där gårdag

2011-01-14T11:08:00.000+01:00

Igår var bara en sådan där dag, när allt flyter på men man ändå mest vill dra täcket över huvudet och liksom säga upp sig från rollen som morsa.
Grunden till allt stavas sömnbrist och jag är less på det eviga snuttandet och ätandet nätterna igenom. Dessutom lägger vi oss alldeles för sent på kvällarna och det är ju inte Eskils fel, men då blir jag ännu mer irriterad på att bli väckt stup i kvarten.
Hur som, gårdagens elände började egentligen dagen innan då jag hämtade en dyngsur Alde från dagis. Visserligen var vädret som gjort för att ta kål på allt vad vattentäta material heter men hon var blöt både på fötterna och på benen och det rimmar rätt illa med de vattentäta prylar vi köpt åt henne.
Jag ringde då Polarn o Pyret för att kolla om det bara var att komma in med overallen och döm om min förvåning när säljaren informerade om att deras kläder kan kallas vattentäta men att det finns inget som är det egentligen. Och tvättar man plaggen och använder dem så minskas det vattentäta membranet. Ja, något sådant. Och reklamera, det kunde vi glömma.
Jag gick i taket och ringde till kvalitetsavdelningen på Polarn o Pyret och röt i åt någon människa där. Dagen efter, alltså igår, fick vi en ny overall och nya vantar eftersom dessa också läckt in vatten.
A var ner med kidsen på stan igårkväll och böt overallen och reklamerade skorna, där fick vi ett par andra. När han kom hem så såg jag att de skorna vi fick var använda och dessutom stod det skrivet "Wilma" i dem.

Alltså, jag gick i taket igen och ringde och affären hade ju givetvis stängt. Lämnade ett meddelande, ilsket sådant och prövade att ringa igen. Fick tala med en säljare och allt skulle lösas. Dock måste vi behålla de använda skorna, för det finns ju inga andra att köpa för pengarna vi får tillbaka. Det slutade med att jag skippade middagen, klädde på mig varmt och tog en långpromenad på kvällen, allt för att slippa ta ut trötthet och aggressioner på A och barnen.

För jag är trött. Sliten och dessutom sugen på att jobba igen. Men mest av allt är jag sugen på att åka bort, ensam och inte prata med någon människa på flera dagar. Äta god mat, läsa massor av böcker och sova. Jag skulle kunna betala dyrt för att sova.

Snart åker vi hur som helst till London och det ska bli riktigt roligt. Vi har bokat hotell och bäst av allt, Afternoon Tea, efter tips av min kära vän J.

Brödet

2011-01-11T10:43:00.001+01:00

Brödet jag bakade igår blev så fantastiskt gott. Jag tänkte därför lägga ut receptet här, om någon vill testa. Receptet är eget, inspirerat av Brödboken.

2 stora bröd

3 dl vetesurdeg
7,5 dl kallt vatten
1,5 msk honung
1,2 kg (ungefärlig mängd) Manitoba Cream
1-2 msk salt
15 g jäst

Lös upp jästen i vattnet, surdegen och honungen. Tillsätt mjölet och kör i assistent cirka 15 minuter, man märker när degen blir seg och elastisk. Tillsätt då saltet och kör 2-3 minuter till.
Olja en STOR plastlåda med lite matolja och häll över degen dit. Låt vila cirka en timme. Vik därefter degen från långsida till långsida och kortsida till kortsida (På Martins blogg finns utförligare instruktioner hur man gör).
Låt vila en halvtimme och vik igen, upprepa detta två gånger.
(Det går absolut att skippa det här momentet, men jag tror inte degen blir lika luftig då. Om man skippar så låt degen bara jäsa i rumstemperatur i några timmar, med plastfolie över bunken).

När jag vikt den så ställde jag ner den i vårt ena förråd som inte har något element och så fick den vila där, helt enkelt för att jag var bortbjuden på lunch och skulle hämta Alde på dagis. När jag kom hem hade degen vuxit och blivit minst fyra gånger större, helt otroligt.

Baka ut brödet genom att hälla ut det ur bunken på ett mjölat bakbord, dela den i två och forma till två bröd. Knåda inte, bara vik ihop.
Lägg på bakplåtspapper och in i ugnen, stänk gärna lite vatten så att brödet får en bättre skorpa.
Grädda på högsta värmen i cirka 10 minuter, sänk därefter temperaturen till 200 och grädda tills bröden får en innertemperatur på 94 grader, det tar knappt 40 minuter.
Låt svalna på galler utan bakduk.

Förvara brödet inlindat i en handuk i en plastpåse. Ät och njut!

Måndag

2011-01-10T11:00:00.000+01:00

Men alltså hörrni, noll kommentarer. Vad är detta?
Jag får ta det som en spark i baken och skriva ännu mer. Just nu är jag inne i värsta flowet när det gäller bloggen, så det passar ju riktigt bra.

Idag är en bra dag. Det började med att jag nått ett av mina viktmål, under inskrivningsvikten för Eskil. Nu är nästa mål några kg bort. Skavsåret är bättre och bebisen har sovit i en och en halv timme. Jag bakar bröd och fick just ett angenämt problem när jag fick en spontan lunchinbjudan. Egentligen ska mitt andra bröd bakas ut om två timmar men jag litar på att det funkar ändå. Jag testar just nu att ta min surdegsporr ett steg längre och bakar på ett mjöl som heter Manitoba Cream. Dessutom bakar jag Leilas sirapslimpa med ett väldigt modifierat recept eftersom vi inte hade någon filmjölk hemma. Ska bli spännande att se hur det blir.

Skavsår

2011-01-09T20:46:00.000+01:00

Igår åkte jag längdskidor och efter halva åkturen fick jag skavsår. Jag vände hemåt, tog på skavsårsplåster och inatt har jag knappt kunnat sova för att såret har värkt. Det kändes verkligen fjantigt att ligga vaken på grund av ett skavsår. De enda skor jag kunde ha idag var mina gummistövlar och då tejpade jag ändå på en kompress utanpå skavsårsplåstret.
Nu har allt ramlat av och usch vad det gör ont. Jag har alltså fått det bästa ursäkten ever för att inte åka skidor imorgon men det känns trist. Och ont.

Det är för övrigt konstigt det där med skavsår. Vissa människor, som jag får det direkt. Jag tror att jag har ärvt det efter pappa. När jag provar skor så känner jag alltid efter noga för att uppskatta skavsårsfaktorn. För den finns. Jag tror knappt jag äger ett par skor jag inte fått skavsår av. Jo, det skulle vara gummistövlarna. Jag har till och med fått skavsår av mina Clarks.

A däremot, får knappt aldrig skavsår. Det är rätt orättvist, jag menar, jag kan ju välja på så mycket snyggare skor än vad han kan göra och så är det jag som får skavsår. I London funderar jag dock på att köpa mig ett par Converse och hoppas att de är skavsårsfria.

Söndag

2011-01-09T20:41:00.000+01:00

Ett spontaninfall från A ledde till att vi hastigt och lustigt lämnade huset i en enda röra, packade in kidsen och oss själva i bilen och drog till Stockholm. Lillebror och hans Sofie tog hand om Alde och vi drog först till Sickla och därefter till Fotografiska. Där kikade vi på utställningen om modefoto och alla som anser att mode är ytligt kan ju dra något gammalt över sig.
Mode är konst, en hel industri och att förminska det till att handla om bara kläder visar på en enorm okunskap. Synd att det var sista dagen för utställningen idag, annars hade jag sagt åk dit och se.

Boxar

2011-01-09T20:30:00.000+01:00

På Granit i Sickla Köpkvarter hittade jag de här snygga boxarna i trä. Vi har massor av förvaringsboxar och jag kan helt enkelt inte ha för många. Det blev inget inköp idag, men jag skulle absolut kunna tänka mig några stycken i Aldes rum.

Snabbfix

2011-01-07T11:25:00.000+01:00

Ägnade en dryg halvtimme åt symaskinen igår och det blev två kuddar. En i älskade elefanttyget från Svenskt Tenn och en sydd av en stuv jag köpt för många år sedan. Sammetskudden är från H&M Home.
Köp alltid stuvar även om det just då inte finns användningsområde för det. Mitt bästa tips, helt klart.
Nu ska jag till stan alldeles själv och i helgen ska jag sy fler kuddar av andra gröna tyger jag samlat på mig.

Grönt är skönt

2011-01-06T16:34:00.000+01:00

Idag har vi städat ut julen och jag vill ha vår, vår, vår. Jag känner för att ha mer grönt hemma istället för bara svart, vitt och rött. Kuddarna i våra ljusa soffor kommer nog att få bli gröna och förmodligen använder jag några av alla de tyger jag samlat på mig. Om jag fick shoppa loss fritt så skulle jag kunna tänka mig följande textilier i sofforna.'

Kudde från H&M Home

H&M Home. Inte alls min stil egentligen, men den känns vårig på något sätt.

Också H&M Home. Precis som ovan inte alls jag, men väldigt vacker.

Tyg från Svenskt Tenn, skulle gärna sy en kudde eller två av detta.

Linnetyg från Svenskt Tenn.


Kudde från Svenskt Tenn.

Bilder från H&M och Svenskt Tenn.

Vår

2011-01-04T22:48:00.000+01:00

Det är fortfarande jul i vårt hus men vår på mina händer. Gjorde fransk manikyr med ljusrosa bas. Blev hyfsat nöjd även om det alltid blir några naglar som inte blir bra. Imorgon ska julen ut också, nu finns det ingen återvändo.

Julmanikyr

2011-01-04T10:36:00.000+01:00

Inför nyår gjorde jag en kitschig variant av fransk manikyr. Blodröd botten och guld i toppen. Kändes lagom piffigt men ikväll får den ryka. Julen ska också få ryka och att måla naglarna lite vårigt känns helt rätt.

Vitt, vitt, vitt

2011-01-03T19:21:00.000+01:00

Jag längtar efter att få städa ut julen, köpa tulpaner och fokusera på ljus, ljus, ljus.
Tog en bild på våra vaser på skåpet i hallen. Den stora är från Bolagret, de mindre från Ikea. Den klara är från Iittala och den cylinderformade med trämönster är en julklapp till mig själv från Room.

2010 - den ultimata listan

2010-12-31T13:41:00.000+01:00

2010 var året då de hände. En hel del. Istället för årskrönika kommer här min lista över året som gått.

Årets

Bästa
Sonen, helt klart. Född den 28 juli och lika punktlig som syrran. 14.00. Prick.

Sämsta
Att graviditeten var så fruktansvärt jobbig på slutet. Foglossning och astma, kryckor och jäkelskap.

Handikappade
Jag. Mina kompisar blev trogna följeslagare och jag hatade dem innerligt. Varje dag.

Flytt
Vi flyttade till vårt parhus. Ocharmigt, rätt fult men också alldeles underbart och helt rätt för oss.

Renovering
A snickrade och stod i och jag fick min klädkammare, eller walk-in-closet som man skulle sagt på modebloggarmanér.

Outfit
Uppklätt. Jag har känt mig gravid, gravidtjock och ännu värre, efter-graviditet-tjock, mest hela tiden men har medvetet valt antisunkvägen. Med vissa undantag.

Resa
Jag och A tillbringade en riktigt mysig helg i Kosta. En och en halv vecka senare föddes sonen.

Smärta
Min foglossning. Aj, aj, aj. Smärtan efter kejsarsnittet var peanuts i jämförelse.

Trots
Alde. Shit pommes frit vad vi har bråkat. Nu kan det bara bli bättre, eller?

Inköp
Borde väl säga huset, eller nya bilen men det är för trist. Nej, efter att ha lämnat in knäcket from hell unnade jag mig en obscent dyr handväska. Värd varenda krona.

Jobb
Mitt. Jobbade, jobbade och jobbade lite till. Sen blev jag sjukskriven och hade så långtråkigt att jag trodde jag skulle avlida.

Flopp
Min LCHF-grej. Att käka bacon till frukost är faktiskt riktigt äckligt. Att ta hand om små barn och vara i ketos ännu värre. Men effektivt var det, veckan jag stod ut genererade drygt två kilo mindre på vågen.

Upptäckt
Sonen som upptäckte sina händer. Vilken grej. Alla leksaker i världen kan slänga sig i väggen, händerna is the shit.

Nyhet
Jag var på smällen och outade det i bloggen.

Dåliga samvete
Från mig gentemot Alde. Att inte orka med henne, orka leka eller ens lägga henne eftersom jag inte kom upp från golvet på grund av foglossning var fruktansvärt jobbigt. Med rätta blev hon pappig som tusan. Men nu så!

Prestation
Allt som rörde graviditeten. Jag är så förbaskat stolt över mig själv att jag genomled det. Foglossning, astma, otaliga besök på akuten, kejsarsnitt och liten Eskil, född i vecka 36. Utan att lägga någon som helst värdering i det är jag också förbaskat stolt över mig själv som helammat honom i över fem månader. Det var något jag ville göra, för min skull.

Den 29 december 2010.

2010-12-29T13:09:00.000+01:00

Stökar i Aldes rum, kunde givetvis inte hålla oss ifrån att måla om nu när vi är lediga. Har precis burit tillbaka allting och det blev nästan bra. Nästan på grund av att lådorna som A byggt att förvara grejer i under sängen blev för stora. Sådant gör mig irriterad, få saker får mig så irriterad som sånt. När grejer inte passar, eller för den delen när grejer går sönder.
Nu får han kapa av dem och jag måla dem igen, tänker måla dem gröna istället för vita som de är nu efter att jag målat dem två kvällar. Måste göra om något, annars känns hela felbygget bara så himla onödigt.
Vi fick spontanbesök också som tog med dottern ut i pulkabacken. Sedan blev det spontanlunch med falukorv och potatismos hemma hos oss. Nu är spontanbesöket och A iväg med sina döttrar och slänger skräp och köper armeringsjärn till Aldes rum. Sönerna sover här hemma. Eskil är sjuk, kliig i munnen och har feber. Tänder på G skulle jag tro, jag fasar. Vet inte om jag någonsin kommer att kunna slappna av om han biter mig, har ju tänkt att helamma honom en månad till.

Dag 30. Ett sista ögonblick.

2010-12-28T14:42:00.000+01:00

Uppklädda barn, dan före dan före dopparedan. Kärlek. De är fantastiska!

Dag 29. Mina ambitioner.

2010-12-27T08:00:00.000+01:00

Jag har höga ambitioner, både när det gäller mitt privatliv och mitt yrkesliv. Just nu är därför ambitionen att sänka ambitionerna lite, ja ni hajar kanske.
Men att få fortsätta skriva, utvecklas och skaffa mig mer kompetens är en ambition. Att bygga vidare på vårt inredningsprojekt är en annan. Hålla kontakten med våra fina vänner, en tredje. Och den viktigaste ambitionen av alla är att våra mitt äktenskap och min familj.

Dag 28. Det här saknar jag.

2010-12-26T14:39:00.000+01:00

Jag saknar mycket i mitt liv, därmed inte sagt att jag inte är nöjd och tacksam. Just nu saknar jag främst två saker, en karriärgrej och en relationsgrej.

Karriärmässigt så saknar jag att inte ha något tydligt mål vad jag vill med mitt jobb. Jag sökte ett jobb innan jul, blev en av tjugo som fick komma på intervju men fick det inte. Vi hade bestämt att jag skulle vara hemma på heltid till september, ändå känner jag att jag borde börja jobba. Vill jobba. Jag saknar den där tryggheten som följer med en fast anställning, även om jag älskar friheten med att vara egen företagare.

Relationsmässigt så saknar jag vår familj, särskilt mina föräldrar. Jag saknar så oerhört att ha dem i samma stad. Att få hjälp med Alde, att se hur Alde älskar att leka med dem, vara med dem. Att kunna springa på dem på stan, äta söndagsmiddag och få hjälp med praktiska grejer och hjälpa tillbaka. Det är en sorg i mitt liv faktiskt eftersom det var så innan vi flyttade hit. I princip alla våra vänner har den lyxen och jag kan känna en sorg över att mina barn får träffa sin mormor och morfar och farmor och farfar så väldigt sällan. Jag själv hade förmånen att kunna springa upp till min farmor efter skolan och det var fantastiskt. Det kommer aldrig Alde och Eskil att kunna göra och det finns ingenting jag kan göra åt saken.

Bak och ugnar

2010-12-26T10:02:00.000+01:00

Fick en baksten av A i julklapp och den är provad. Gott blev det, riktigt seg och knaprig skorpa. Dock har jag världens huvudbry över hur man egentligen får till sådana där stora bubblor i surdegsbrödet som jag läser om på nätet. Jakten fortsätter.
Jakten på ugn har dock avstannat och vi har beställt en nu på morgonen. Mellandagsrea is the shit!
En sån här blev det, i rostfritt, och jag är övertygad om att jag kommer att bli mer än nöjd. Särskilt med pyrolysen, att aldrig mr behöva skrubba rent en ugn känns inte helt fel måste jag säga.

2010-12-25T15:11:00.000+01:00

Nämen hörrni, det här med bloggande på julen är väl ändå rätt överskattat? Jag nöjer mig med att konstatera att maten var god, granen var grön och det var grannt och glatt i stugan.
Nu ska vi ut och ha skidpremiär för Alde som fick sina allra första skidor igår.

Måndagar

2010-12-20T11:26:00.001+01:00

Det bästa med måndagar är att man får äta söndagsmiddagen som rester. Potatisgratäng och tjälknul gjord av älgstek gör den här måndagen lite mer kulinarisk.

Planeringshjälp

2010-12-20T10:20:00.000+01:00

Hej till alla er som läser min blogg!
Vi ska renovera lite i vårt kök i vår och jag håller som bäst på att planera och kolla runt på nätet efter vitvaror, blandare och allt sådant där som behövs.
Vi ska ha vita, klassiska luckor och funderar som bäst på vitvaror. Vi kommer att behålla diskmaskinen samt kyl och frys eftersom de är relativt nya. Vartefter de går sönder kommer vi byta dem mot integrerade, gömda bakom köksluckor.
Nu till min fråga, ska vi välja en vit ugn eller en rostfri? Fläkten kommer att vara helt infälld under ett köksskåp, micron likaså. Jag vill undvika den klassiska kökskänslan eftersom vi alltid äter i köket, även när vi har middagsgäster.
Vad tycker du? Vad är snyggast? Vit ugn eller rostfri?

Kom igen och hjälp mig nu!