Prestationsprinsessor

Jag är vad man skulle kunna kalla en prestationsprinsessa. Ställer oerhört höga krav på omgivningen, men ännu högre på mig själv. Därför är det nyttigt för mig att vara hemma och tvingas ta det lugnt, tvingas vila och tvingas ha tråkigt. Jag har nämligen väldigt svårt för det.

Igår pratade jag med en av mina redaktörer och förklarade att jag inte kommer att kunna göra några mer jobb på minst ett halvår. Det känns knäckande, trots att jag verkligen längtar efter att få vara föräldraledig igen. Jag tror att det handlar om att det här jobbet som jag har hela tiden är så intensivt, så progressivt. Alltid nya artiklar, alltid nya idéer. Nya projekt och nya kontakter. Det är högt tempo och jag trivs med det. Att då byta ut det mot dagar i soffan är svårt, jag känner mig väldigt snabbt överflödig.
Det är nog därför det kan vara nyttigt också. För att lära mig själv att också jag har rätt att vila, också jag har rätt att vara bara hemma när kroppen säger ifrån. Min karriär kommer inte att gå i stå bara för att jag är hemma ett år. Jag vet ju det, även om vissa tankar säger något annat.

Så jag tränar på att slappna av. Att vara mindre fröken duktig. Nu får jag bli duktig på att vila istället för att vara duktig på att jobba. Det kan vara mitt nya sommarprojekt.