Eufori!

Liljekonvaljer i vas från Serholt. Svart ljuslykta Iittala, svart ägg från Växt och trädgård, keramikskulptur från Artilleriet och ljusstakar från Ikea.

(Jag ska visst inte blogga från mobilen eftersom halva inlägget försvann. Men jag gör ett nytt försök!)

Jag fullkomligt älskar liljekonvaljer och har gjort så länge jag kan minnas. Där jag växte upp fanns det massor och på skolavslutningarna brukade vi plocka en stor bukett att ge till min fröken. Igårkväll tog vi på barnen pyjamasar och satte oss i bilen för att åka och hitta egna liljekonvaljställen. Det var inte det lättaste och vi fick köra runt en del men till slut så!
Längs vägkanten växte det där havet av ljusgröna blad och vita blommor fram och vi plockade en rätt stor bukett. Nu står den på köksbordet och varje gång man går förbi så kommer den där ljuvligt euforiska doften. Underbart och vardagslyx när det är som bäst!

Vår i trädgården

Det blommar överallt i vår trädgård. Trots att den är minimal är den lummig och insynsskyddad och jag älskar den.
Idag satte jag upp segelduken och då känns det som om det är sommar på riktigt!

Pausa

Vet ni, ibland får man bara pausa. Stanna upp och liksom nypa sig i armen över hur tacksam man är.
Som att vi kunde åka till bästa Västkusten över helgen. Att det visserligen regnar men ändå är varmt. Att jag köpt ett nytt och alldeles för dyrt läppglans som är perfekt. Att vi ska äta glass nu.
Sådana saker.

Och i paketet

Fanns såklart nya gummistövlar. Snygga, bra och bäst av allt - mer än halva priset mot i Sverige.
Tack för det och för den supersnabba, och gratis!, leveransen www.surfdome.com

Hemkörning

Och en stor plastpåse direkt från England med följande innehåll. Till mamma och dotter!

Utflykt i närområdet

 Finaste barnen på utflykt några kilometer hemifrån.

Bara några kilometer från vårt hus ligger ett jättefint slott med tillhörande lekpark, skulpturpark och inte minst stall och ridskola. Perfekt utflykt med andra ord och för några dagar sedan tog vi en tur dit. Barnen lekte, jag satt på en bänk i solen och sedan var vi och tittade på hästarna. Supermysigt och ibland tänker jag att vi gärna vill slå knut på oss själva för att hitta på så mycket upplevelser som möjligt. Oftast räcker dock det enkla mer än väl.

   Bloggerskan själv fastnade på bild, med kryckor och allt. Iklädd typisk lekparksmammaoutfit, komplett med fleecejacka! Det enda glassiga är nog mina solbrillor, inköpte på Chanelbutiken i New York.

 Lillebror visar på sin armstyrka och pappa skulle helst inte hålla i alls.

Storasyster tyckte det var liiiite läskigt att hänga i klätterställningen, men ville gärna prova. Det hela slutade dock med ett "ta ner mig pappa, ta ner mig!!!".

Målarverkstad

Koncentrerad skrutta målar en prinsessa.

I brist på den där stora ateljén jag drömmer om, och än så länge bara samlar som bildmaterial i mina inspirationsmappar på datorn och pinterest, får vi skapa målarverkstad vid köksbordet. Till barnens förtjusning och pappans lite mindre, hade jag igår lovat att de skulle få måla efter maten. Alde satt koncentrerat och länge, jag satt och målade så länge som Eskil kunde koncentrera sig. Eskil satt mest och blandade ut sina akrylfärger med vatten och kladdade ut på pappret som till slut gick sönder av att det blev så blött. Då var han färdig.

Men visst är det härligt ändå att det räcker meden vaxduk, några penslar och färger och så är kvällens lycka gjord.

Kan för övrigt tipsa alla föräldrar därute om Moderna Museets skaparverkstad med konstvisning, helt suveränt för barn i de flesta åldrar. Dessutom smarrigt fika i caféet, suveränt för alla mammor och pappor.

När mamman tröttnat på att måla åkte kameran fram istället, som så ofta.

En av Aldes skapelser.

En av de där måndagarna

Min tanke när jag gjorde en slags omstart av den här bloggen var att det skulle vara positivt. Jag ville det, kan inte förklara varför. Lite lagom ytligt sådär, som en slags behaglig plats att vistas på, åtminstone för mig. 

Idag går det inte, just nu är det svårt överhuvudtaget. Allt har med hälsan att göra.

Egentligen är det hela väl ett slags i-landsproblem. Jag är gravid, är så tacksam över det såklart, men när jag inte kan må bra så blir det så otroligt jobbigt att det "bara" är vecka 24. Att jag mådde illa i början kunde jag leva med, att jag har lågt järnvärde, blodsockerfall och extremt lågt blodtryck kan jag också leva med. Verkligen, det är inga problem.

Men när det kommer till att jag dels har så ont i mitt bäcken att jag inte kan gå annat än korta sträckor utan kryckor och dels har problem med min astma/andning gör att jag totalt deppar ihop ibland. Som idag.

Tid hos specialistläkare på länssjukhuset nio mil bort. Massa tester, massa prat och diskussioner om olika mediciner. Taktiker för att lura kroppen och en slags ny andningsapparat med mig hem. Dessutom vila, vila, vila och jag borde verkligen tänka över den vattengympa jag försöker gå på, som är den enda motionen jag får. All ansträngning är just nu av ondo. Dessutom regelbundna läkarbesök minst en gång i veckan hela tiden fram till förlossningen.

Åh så jag bryter ihop över detta. Jag fullkomligt hatar dessa eländiga kryckor, känslan av att känna mig handikappad. Mediciner, och nu en apparat, gör mig knäckt. Att vara sjukskriven på heltid är så tråkigt, jag hatar vår soffa och jag har sett hela Sex and the City både framlänges och baklänges. Och ändå, det finns så många människor som har det så mycket värre, jag vet det.

Nu är iallafall A iväg och hyr en film och köper lösgodis, något jag verkligen inte borde äta eftersom jag inte rör mig något (doctor's order!) och därför kommer att gå upp i vikt till storlek barbamamma. Men faktiskt, vissa dagar går det inte att göra annat än att åtminstone muntra upp sig själv med tröstätningsgodis. Och det kanske får vara så just nu.

Imorgon är det dags för veckans andra läkarbesök, hoppas det blir mer upplyftande. Nu ska jag uppenbarligen sluta skriva här innan allt detta övergår till bitterhet. Den kan jag hellre ta ut på andra ställen än i skriftform på nätet. :)

Rester

Jag har i flera veckors tid lyckats få en blå hortensia att överleva inomhus i kruka. Igår tog den sista andetaget och jag chansade och klippte av den gren som såg minst död ut.
Och imorse såg jag att den liksom blommade upp. Kanske att jag kan få gröna fingrar om sisådär tio år eller så!