En av de där måndagarna

Min tanke när jag gjorde en slags omstart av den här bloggen var att det skulle vara positivt. Jag ville det, kan inte förklara varför. Lite lagom ytligt sådär, som en slags behaglig plats att vistas på, åtminstone för mig. 

Idag går det inte, just nu är det svårt överhuvudtaget. Allt har med hälsan att göra.

Egentligen är det hela väl ett slags i-landsproblem. Jag är gravid, är så tacksam över det såklart, men när jag inte kan må bra så blir det så otroligt jobbigt att det "bara" är vecka 24. Att jag mådde illa i början kunde jag leva med, att jag har lågt järnvärde, blodsockerfall och extremt lågt blodtryck kan jag också leva med. Verkligen, det är inga problem.

Men när det kommer till att jag dels har så ont i mitt bäcken att jag inte kan gå annat än korta sträckor utan kryckor och dels har problem med min astma/andning gör att jag totalt deppar ihop ibland. Som idag.

Tid hos specialistläkare på länssjukhuset nio mil bort. Massa tester, massa prat och diskussioner om olika mediciner. Taktiker för att lura kroppen och en slags ny andningsapparat med mig hem. Dessutom vila, vila, vila och jag borde verkligen tänka över den vattengympa jag försöker gå på, som är den enda motionen jag får. All ansträngning är just nu av ondo. Dessutom regelbundna läkarbesök minst en gång i veckan hela tiden fram till förlossningen.

Åh så jag bryter ihop över detta. Jag fullkomligt hatar dessa eländiga kryckor, känslan av att känna mig handikappad. Mediciner, och nu en apparat, gör mig knäckt. Att vara sjukskriven på heltid är så tråkigt, jag hatar vår soffa och jag har sett hela Sex and the City både framlänges och baklänges. Och ändå, det finns så många människor som har det så mycket värre, jag vet det.

Nu är iallafall A iväg och hyr en film och köper lösgodis, något jag verkligen inte borde äta eftersom jag inte rör mig något (doctor's order!) och därför kommer att gå upp i vikt till storlek barbamamma. Men faktiskt, vissa dagar går det inte att göra annat än att åtminstone muntra upp sig själv med tröstätningsgodis. Och det kanske får vara så just nu.

Imorgon är det dags för veckans andra läkarbesök, hoppas det blir mer upplyftande. Nu ska jag uppenbarligen sluta skriva här innan allt detta övergår till bitterhet. Den kan jag hellre ta ut på andra ställen än i skriftform på nätet. :)