Jag lever!

Jag lever, jomenvisst gör jag det. Det är bara det att det är mycket nu. Tre barn och jag var inte riktigt beredd på vad det skulle innebära, framförallt då vi fått en bebis som hittills legat kanske 10 minuter själv som längst på de 10 veckor hon funnits.
Jag lever annars mest på Instagram som jag motvilligt anslöt mig till - och blev fast. Följ mig där, @emmafahlstedt heter jag.

Jag vet inte riktigt vad jag känner inför det här med bloggande längre. Mitt huvud är fullt av annat, mest barn och hur man får ihop livet men också tankar och planer kring ett projekt som känns så spännande att jag knappt vågar andas. Just nu är det omöjligt, jag är både napp och tankstation dygnet runt för vår lilla skrutta men jag försöker också räcka till för våra två större barn. Men snart så! Snart har jag frysen full med mjölk, snart kan jag kanske vara borta några timmar och då ska projektet startas upp.

Men bloggen behåller jag, och främst ska jag skriva en förlossningsberättelse. Jag ska förresten skriva en för Eskil också, för det har jag glömt tror jag. Och nu förstår jag ju att ingen annan än jag själv tycker detta är intressant, men bloggen är ett så väldigt bra minnesblock.
Sedan ska jag baka surdegsbröd, kakor och annat som funkar att baka i min nya KitchenAid och så ska jag låta bli att äta upp dem så att jag går ner i vikt någon gång. Jag tillhör ju tyvärr inte de där lyckliga som dragit full pott i genetiklotteriet vad gäller att tappa kilon, tvärtom får jag jobba stenhårt på att bli av med min graviditetsvikt. Första delmålet är hur som helst nått och jag var i fredags 1,5 kilo ifrån det andra. Men då blir det inga cupcakes här inte.

Nu ska jag fortsätta att steka dinkelpannkakor som jag och prickige sonen ska äta.