När Ingrid kom till världen

Idag är hon drygt tre månader, vår lilla Ingrid. Jag skulle kunna skriva metervis om henne, hennes personlighet, hur hon tagit världen och oss med storm. Hon är ett krävande barn, ett barn som har bestämd vilja och ett stort närhetsbehov och jag är på många sätt glad att hon inte är vårt första barn, då skulle vi nog ärligt talat ha brutit ihop.
Graviditeten var krävande, ett helvete rent ut sagt. Men när hon kom till världen var fantastiskt och såhär gick det till.

Ingrid är det enda av våra barn som fötts med planerat kejsarsnitt och vi fick snittdatumet drygt två veckor innan, det flyttades bak en vecka eftersom jag var så dålig. Den 15 augusti, på vår förlovningsdag var det dags och vi kom dit kring halv åtta på morgonen efter att ha lämnat barnen på dagis. Vi blev inskrivna, jag fick duscha och tvätta mig igen med Descutan och ta på mig de hemska kläderna. Sedan väntade vi. Det sattes kateter, så fruktansvärt!, och hux flux var det dags för oss att ta oss till operation. Eftersom snittet var planerat skulle jag gå själv något jag inte klarade då jag var så fruktansvärt snurrig så jag kom inrullande i vänthallen i säng. Jag var lika nervös som vid de andra snitten, grät en skvätt och frös av nervositet. Personalen var som vanligt underbar och vi hade samma narkosläkare som vid Eskils snitt. Honom hade vi också träffat dagen innan.
Jag hade önskat att slippa andningsmask och det respekterades, fick en grimma. Klockan var nu strax efter elva på förmiddagen och bedövningen sattes. Den tog bra, men jag upplevde att det tog lite längre tid än vid Eskils snitt. Sedan fälldes jag ned, rullades över lite på sidan och så började operationen.
Det tog tid, det var ju trots allt tredje kejsarsnittet och ingen visste riktigt hur det skulle se ut kring livmodern. Efter nästan tjugo minuter hade kirurgen tagit sig in och kunde lyfta ut Ingrid som skrek direkt. Hon var stor, vägde drygt tre kilo och hade, till skillnad från sina syskon, mycket mörkt hår.

Jag hade bett innan om att vi inte skulle skiljas åt om det inte var nödvändigt och också att jag ville amma henne direkt på operation, något barnmorskan var tveksam till eftersom hon inte ville att hon skulle bli kall. Ingrid och Andreas gick ut en snabbis utanför, hon lindades in i varma handdukar och jag fick tillbaka henne på bröstet. Då började hon söka. Hon hackade och pickade och ville suga direkt och personalen samlades och tittade och imponerades av att hon visste så väl vad hon ville. Så jag ammade henne redan där då de sydde ihop mig. Sedan rullades vi upp till uppvaket.

Vi hade önskat sen avnavling och det fick vi, så sen det nu går att få med kejsarsnitt. Det finns en bild på hur läkarna mjölkar navelsträngen på blod så att Ingrid skulle få i sig så mycket som möjligt. Och nog tror jag att hon mådde bra av det för hon hade så otroligt fin färg och det kändes helt enkelt rätt att ge henne det som faktiskt tillhörde henne.

11.35 stod klockan på då hon föddes, jag blev trebarnsmor och hela världen och livet förändrades för alltid.

Ingrid, några timmar gammal.

3080 g, 49 cm lång