Mätt

Lyssnar på Melody Gardot och smälter maten som A lagade. Härlig kväll efter en rätt mysig hemmadag med älskade Alde. Imorgon ska jag till huvudstaden igen.

Sömn

Imorse hämtade A Alde till vår säng strax för fem. Hon käkade sin välling och somnade sedan om i en rätt orolig sömn. A gick upp och till jobbet, själv kunde jag inte somna. När jag låg där och försökte somna om tänkte jag att jag borde gå upp, ingen idé att somna om max två timmar. När Alde sedan vaknade strax före sju var jag som en död fisk.

Varför är det så svårt att gå upp tidigt då man inte måste? Allvarligt, att gå upp klockan fem om jag inte behöver är som att kasta bort två timmars sömn för mig. Jag önskar att jag hade gjort det, Alde är nämligen förkyld och hemma idag - gnällig.


Hängig skrutt framför barntv

A-Ö

Hittade en A-Ö lista hos A.M.O

Andhål: En heldag med bara A.
Bil: en kombi från det nedläggningshotade svenska märket .
Citat: Carpe Diem. Visst, det är simpelt men jag försöker leva så varenda dag.
Dröm: När Alde ska ut i världen finns inget som hindrar henne på grund av hennes kön.
Egensinnighet: Driven.
Film: Kan omöjligt välja en, men älskar historiska filmer för de vackra kläderna.
Gravsten: Brukar jag inte gå omkring och tänka på.
Horoskop: Tror inte ett skvatt på.
Idoler: Finns många
Jobbdröm: Författare eller redaktionschef
Kläder: Har ingen bestämd klädstil. Jeans eller en snygg kjol funkar alltid.
Läser: Jämt.
Musik: Spotify och min musiksmak skulle nog beskrivas som rätt platt tror jag.
Nyttig: För lite, men försöker träna två gånger i veckan.
Organisation: PMU Interlife, Amnesty och Läkare utan gränser
Produkter: Datorn, min cykel och böcker
Queen: Ensamstående morsor. I'm impressed!
Reser: Gärna, men är ingen globetrotter
Stilikon: Ingen särskild, inspireras av många
Tidning: DN och lokaltidningen samt ett antal prenumerationer. Tidningar är min drog.
Undviker: Att gå ut ensam när det är mörkt, tyvärr.
Vill: Massor och precis som A.M.O så måste jag också välja spår.
www.makenoiseforfreechoice.eu: Avskaffa dödsstraffen, skulle kunna engagera mig hur mycket som helst för det.
Xtrvaganza: Snittblommor och gott rödvin då och då.
Yttrar: Kreativa utspel som inte alltid är verklighetsförankrade. Som att vi borde bo på landet. Eller gjuta en diskbänk i betong.
Zoo: Köpte årskort till Kolmårdens djurpark till nästa år. No more words needed.
Årstid: Hösten
Äter: För dåliga luncher och för mycket godis.
Önskar: Att jag hade bättre självförtroende och vågade hoppa lite längre.

Kreativ svada över min helg

Jag har sytt en haklapp med märklapp på

Klistrat bokstäver på en glasburk i arbetsrummet

...och i tvätthörnan

Bakat karamellkakor

Sytt en klänning av tyget jag köpte för 1 krona på Röda Korset i Bjurholm för många år sedan

Jag har sytt en hissgardin som hänger i fönstret i mitt arbetsrum

Att arrangera ljuslyktor under en vas med liljor är också kreativitet

Kreativitet

Jag är en kreativ människa. En sådan som behöver skapandet, vare sig det gäller mat, konst, pyssel eller något annat. Jag mår fysiskt dåligt över att behöva vistas i fula miljöer. Jag kan knappast besöka ett hem utan att i mitt huvud tänka hur man istället skulle kunna göra.

Jag har alltid varit sådan. Alltid drömt om att måla men tänkt att jag inte kunnat. Kanske jämfört mig för mycket med min bror som alltid varit så duktig, i en annan division än mig. Ändå bär jag motivet med mig, åh, vad jag vill köpa färger, duk och staffli och bara skapa. Konst.

Som sagt, jag har alltid varit sådan. När jag bodde hemma kunde vi aldrig bara köpa en julgrupp till farmor, jag fick alltid mina föräldrar att köpa lösa blommor och så gjorde jag den själv. Eller dekorerade paketen. Mina julklappar är så omsorgsfullt inslagna, att jag köper material speciellt för omslagen. Därför har jag så svårt för julfiranden där man bara sliter upp papperet, utan att tänka sig att det ligger en tanke och ett arbete bakom.

Nu, då jag sedan snart ett år har haft kreativt arbete som min enda försörjning så har jag inte skapat just någonting. Jag har inte tagit fram mina pysselgrejer, jag har just inte sytt och att skriva utanför arbetet så att säga har inte existerat, annat än vid vissa tillfällen.
Igår så insåg jag det och insåg att eftersom jag nu har min tidigare kreativa undanflykt som huvudsakliga inkomst, 8-17, så måste jag hitta andra vägar. För att må bra.
I helgen har jag varit lite kreativ och för en gångs skull tagit fram kameran. Det ska jag bli bättre på, det är ju knappast kul att läsa en blogg utan bilder.

Helgen avklarad

Vi har haft en otroligt skön helg, trots känningar av förkylning och annat. Besök av svärfar och hans A på lördagen resulterade i en liter rensade rönnbär. Jag ska koka gelé för första gången, borde inte gå att misslyckas med svärfars recept och allt.
Idag var jag krasslig och stannade hemma på förmiddagen då Alde och A var i kyrkan. Jag hamnade framför symaskine istället för i soffan och sydde, som i en kreativ mani, en haklapp och en klänning till Alde av ett vintagetyg jag köpt i Bjurholm då vi pluggade i Umeå. Saknas knappar, sen ska jag visa den.
På eftermiddagen var vi hemma hos bror och S, Alde fick klappa deras ökenmöss och var i sjunde himlen. Då hon skulle sova så ropade hon, "pappa, mamma, bappa usen", om och om igen. Snacka om att göra intryck.

Vill, vill, vill

Idag var vi och tittade utanför radhuset och vi vill, vi vill så mycket att det känns i kroppen. Helt fantastiskt är det och just nu tänker jag leva i illusionen att ingen annan tycker det än oss så vi får det inte alltför dyrt.

Lördag

Dagen so far innebär

1. En kraschad fönsterruta i sovrummet
2. Uteblivet besök på barnloppis. Anledning? Se ovan.
3. Kakbak
4. Gnällig dotter
5. Uppsättning av hissgardin
6. Dora utforskaren
7. Väntan på farfar

Torsdag morgon

Nähepp, inget husshoppande igår. Kändes inte bra på visningen men det blir fler tillfällen.

Annars då?
Jag är glad idag eftersom jag fått tre nya jobb att ta tag i, känns verkligen som att det håller på att lossna ordentligt nu efter en seg jobbstart den här hösten.

Nu, dags att börja skriva.

Suck

Fy vad dyrt, sa jag och A unisont då vi besökte Ikea i Västerås i söndags. Vi syftade på en skyddsmatta i tjock plast som man lägger under skrivbordsstolen för att rädda golvet. Vi konstaterade att det nymålade golvet nog skulle klara en åktur eller två på skrivbordsstolen och la de tre hundralapparna på något annat.
Det gick ju bra. Not.

Nu är det nymålade, fina gråa golvet, istället spräckligt av gula ränder från den gamla linoleummattan som tittar upp bakom. Så inte nog med att vi måste köpa en sådan där skyddsmatta, dessutom måste vi köpa ny färg och måla om skiten.

Live and learn folks, ekonomisk är inte alltid bäst.
Här syns en del av arbetsrummet som fortfarande är i ofärdigt skick, men jobba där går ju.
Visst är klockan läcker?
Jag köpte den i helgen på Återbruket i Sala, då var den i mahognyfärgad plast men efter att den passerat pappas jobb och sprayburken med högblank lackfärg blev det såhär kitschig.

Hushistorien

Vi skippar nog det fantastiska huset jag nämnde igår. Efter en hel del räknande med såväl dagsaktuella räntor som worst-case-scenario så beslöt vi oss, enhälligt, för att det inte var värt det. Men jag är så sugen, kanske man kan byta ut oljepannan mot pellets, kanske man kan...ja, ni vet. När det bara känns så rätt så är det lätt hänt att förnuftet springer all världens väg.

Istället ska vi titta på det här huset en gång till. Skillnaden är milsvid men det här kändes också bra. Budgivningen är igång och vi ska få en extra visning innan vi bestämmer oss.

Fortsättning följer garanterat.

Huset

Vi har hittat Huset. Huset med stort H.
Det är ingen punschveranda, det är ingen tomt med rosenbuskar och frukträd. Faktum är att det inte ens finns gräsmatta. Det finns däremot en oljepanna och badrum i original. Och en fantastisk arkitektur. Ett läge som inte är av denna värld och en utsikt över såväl hamninloppet som staden. Dessutom finns det tre plan, marmorgolv i hallen och en öppen spis.
Tyvärr kostar det som smakar och jag vet inte hur vi ska göra. Kåken var fantastisk hur som helst.

Anksång

Hon är antingen rejält dum i huvudet eller också rätt smart som lyckas väcka uppmärksamhet för att..., tja, det är nog inte klart än. Jag lutar åt det sista.

Man kan tro att allt gått i svartvitt den senaste tiden

På Kolmården i lördags, lite läskigt att klappa djuren

Alde visar sitt senaste partytrick.

Vi bygger klosstorn en eftermiddag efter dagis

Glädjen ovan kan snabbt övergå i ilska och frustration

Pysselverkstad med kladdig, härlig akrylfärg.

Dödsstraff

Och återigen får jag vatten på min kvarn om varför dödstraff är barbariskt, sjukt, vidrigt, äckligt och fullständigt idiotiskt.

Avskaffa dödsstraff nu!

Hollywoodfruarna och jag

Igår såg vi på Hollywoodfruar på trean, ett extremt roligt program i klass med Real Housewives of New York. Jag är fascinerad av dessa kvinnor som skapar sin identitet och sitt jag i skuggan av en man. För er som inte vet så skrev jag min uppsats i religionsvetenskap/religionssociologi om pastorsfruar, som precis som de pinnsmala blonda svenskorna i Hollywood också skapar sin identitet utifrån mannen. Jag kan inte förklara varför jag fascineras, men jag gör det. Helt klart ämnet för min eventuell doktorsavhandling då jag får tid om hundra år.

Om jag lämnar mina akademiska drömmar så satt jag mest och log för mig själv åt dessa kvinnor som tar för givet att alla vill ha deras liv. Anna Anka var den som roade mig mest. Alla var avundsjuka, alla ville se ut som hon, ha hennes liv, hennes kända man, hennes jetplan och hennes kropp. Jag kan inte tänka mig något värre än att leva så som hon gör.

I skuggan av Hollywood så framstår mitt liv som en dröm, en saga. Tänk, vad kan vara bättre än att få vakna upp i sin lagom stökiga lägenhet bredvid sin man och dotter i sängen, ha en dotter som det första hon gör pussar mig på näsan och lägger sig tätt, tätt intill. Att få gå upp och skåda resterna av gårdagskvällens sconesbak i köket, sconesen som jag överraskade A med då han kom hem från löpturen och som vi åt i soffan.
Att få sitta vid köksbordet som vi, som fattiga studenter, köpte i Göteborg och skickade upp med bussgods till Umeå, slipade bort reporna på och har släpat med oss genom otaliga flyttar. Sittandes på en av våra sjuanstolar, som vi köpt på nätauktion, slipat bort såväl rost som färg, lackat och gjort till våra egna.
Vårt hem är fyllt av möbler som vi köpt, billigt eller dyrt, sparat till, samlat och som har en historia. Det är avskavt, stökigt och på Aldes stol sitter det gamla frukostrester kvar eftersom ingen orkat ta bort dem och ingen städerska har vi som gör det heller.
Det är livet, långt ifrån Hollywood och jag vill inte vara någon annanstans än här.

på väg hem

Jag är skönt trött efter en eftermiddag för mig själv i Stockholm och en härlig stund tillsammans med J på Pressklubben på kvällen. Nu ska jag hålla mig vaken hela vägen till Nyköping och under cykelfärden hem. Därefter blir det sömn.

Härligt

Vi ska åka till Berling i oktober, bara jag och A. Vilken man jag har som kom på det och hittade flygbiljetter och vilka föräldrar jag har som kommer hit och passar skruttan.
Vad härligt och spännande det känns just nu. Och som pricken över i:et ska jag få åka till storstan och först ha några timmar alldeles för mig själv för att sedan avsluta med en middag tillsammans med en av mina närmsta vänner som jag träffar alldeles för sällan.

Tipp topp fredag helt enkelt!

Hjälp

Jag har skrivkramp. Hjälp.

Kläder

Jag hängde nyss in ren tvätt i min garderob och inser att jag har sjukt mycket kläder. Så mycket att jag nästan skäms.
Därför ger jag mig nu shoppingförbud vad gäller kläder för ett bra tag framöver. Behöver jag köpa något ska jag ställa följande tre frågor till mig själv först:

1. Behöver jag verkligen detta?
2. När ska det användas?
3. Har jag klarat mig bra utan hittils?

Jag tror det kommer att gå bra.

Kesoplättar

Kesoplättarna blev kanon, aldrig mer flottiga pannkakor här hemma, den saken är klar. Minimänniskan här hemma godkände dem också.

Etikett:mat

Jag gillar att laga mat och baka, även om jag aldrig tycks få tid för att göra det. Middagsmaten som ska röras ihop klockan fem med en trött och hungrig Alde som säger "Adde bäppa dej" är inte så kulinriskt stimulerande utan mer ett stressmoment.

Vi försöker veckohandla och jag känner alltid idétorka vad gäller maten, vad ska man hitta på, vad går fort?
Därför tänkte jag göra en ny etikett i bloggen med namnet MAT, där jag tänkte lägga ut middagstips för att förhoppningsvis kunna få respons och tips från andra.
Vad ska ni äta idag?

Vi ska äta kesoplättar, jag har aldrig gjort det tidigare men receptet är såhär:

4 port
500 g keso
4 ägg
5 msk dinkelmjöl

Mixa allting med stavmixer och låt svälla lite. Grädda i stekpanna eller i ugn, 175 grader i cirka 10 minuter. Servera med sylt eller för min del, hallon.

Jag ska berätta sedan hur de smakade.

Sytt

Igår hade jag syverkstad här hemma. Det blev en haklapp, eller plapp-plapp som Alde säger, i tyg från 10-gruppen.
Och nu SKA jag verkligen jobba!

Efterlysning

Jag ska skriva en artikel om unga kvinnor, födda på 80-talet, som väljer att stanna hemma länge med sina barn.
Känner du någon?

Maila mig gärna, emmafahlstedt@gmail.com

Tack tack

Dagens

Här kommer en DAGENS...

Väder Soligt
Känsla Trött så in i bomben
Måsten Jobba
Önskan Att jag fick gå och lägga mig igen
Outfit Lackleggings, randig tunika och underkläder
Hår Otvättat i en tofs
Smink Nope
Mat Hittills en tallrik yoghurt med hallon, te och en macka
Shopping Jag har ju knappt vaknat än
Problem Hur jag ska kunna jobba i renoveringskaoset
I-landsproblem Se ovan
Längtan Storstad
Bästa Att renoveringsprojektet verkar bli bra
Sämsta Att jag kände mig som en död fisk då Alde väckte mig 06.00 imorse

Moi i lackleggings, trodde jag aldrig skulle hända

Badhus

Vi var och badade på eftermiddagen. Varje gång vi gör något sådant så ser jag och A på varandra, ruskar lite snusförnuftigt på huvudet och undrar i kör, "varför gör vi inte det här oftare"?. Alde njuter och vill aldrig gå hem, bullarna smakar aldrig så bra som då och det är rätt sköna timmar man tillbringar där.
Och se, varje vecka blir det ändring vill jag lova för varje gång vi besöker badhuset lovar vi oss själva att vi minsann ska gå dit och plaska och visa upp bilringarna (mina) en gång i veckan.
Tjena mittbena säger jag, men ambitioner ska man väl ha?

För första gången gjorde jag det själv

Förändrad

Beck

Igår hade vi barnvakt och var och såg på den nya Beck. Jag och A är ju lite av Beckfantaster och har nästan alla filmerna hemma så att gå och se den nya på bio var givet. Jag visste att den fått okej kritik, 3 av 5 tror jag DN gav och jag är inte förvånad. Den var ruskigt bra och det som var allra bäst var känslan av obehag jag som besökare hade med mig ut ur salongen. Jag, som är rätt pro kärnkraft, blir skakig när jag inser att vakterna på svenska kärnkraftverk inte är beväpnade.
Se den, är min uppmaning.

Status: lobbar för vaccinering på bloggar och Fejjan

"

Emma on September 3, 2009 at 10:13

Jag kommer absolut att vaccinera och jag blir faktiskt lite irriterad av att höra att folk inte kommer att göra det.
Tack vare vaccin så har vi sluppit ifrån oron att våra barn kan:

1. Dö av mässlingen
2. Bi sterlia och svårt sjuka av påssjuka
3. Bli förlamade av polio
4. Svårt sjuka av röda hund…etc etc

Om inte alla vaccinerar sig så försvinner effekten, då kan viruset mutera och smitta även de som faktiskt vaccinerat sig. De som är dödsjuka i den nya influensan är dessutom under 30 år och tidigare kärnfriska. Jag vill inte riskera att bli drabbad av ett muterat virus och dö så att min dotter blir utan sin mamma bara för att någon inte vill vaccinera sig.

Jag är också orolig för biverkningarna, men mer orolig att min dotter ska bli smittad och faktiskt dö. Det finns liksom inte så många biverkningar som är värre än det."

Det bidde en randig

Igår stöttade vi den svenska staten med ytterligare skattpengar i form av moms då vi införskaffade en vinteroverall från den randiga barnbutiken till Alde.
Jag tror att den från Lager 157 är lika bra, men vi resonerade som så att i och med att vi fick in en bra bit mer än vad overallen kostade genom att rensa ut Aldes avlagda kläder på Tradera så var det ok.
Lika för lika liksom och då vet vi att den verkligen är vattentät. Här sägs det att det inte snöar på samma sätt som i de nordliga trakter vi kommer ifrån, då blir det ju mer slask.
Dessutom vet jag att vi kan sälja den overallen nästa år, då hon vuxit ur den, på samma sätt som vi ska skicka iväg hennes bruna overall från förra året.

Bekymmer, bekymmer, jag säger då det.

Tack för det

Jamen det tackar vi för!

I dag: Riksbankens beslut om räntan

Grattis, alla låntagare!
Reporäntan ligger kvar på 0,25 procent - och kan göra det i ett år.
Enligt riksbanken verkar konjunkturen vänt, men vägen tillbaka är lång.

Ta mig i kragen

Vi har blivit så förbenat dåliga på att fota. Jag begriper inte varför, men det är så. Det här inlägget är hur som helst en spark i rumpan till mig själv. Vi måste fota mer.

Kan inte någon ta mig i kragen så jag skärper mig?

Skärpning nu bloggskribentskan!

Till Lennart Krän, VD på Salus Ansvar

Hej Lennart

Jag skriver till dig eftersom du är VD i SalusAnsvar där jag och min man är kunder.
Först och främst vill jag gratulera, det är alltid roligt att det finns bolag som trotsar lågkonjukturen och visar strålande resultat. Jag antar att människor står på kö för att bli kunder hos SalusAnsvar och att ni enkelt kan välja och vraka. Jag utgår från att det är så eftersom vi som är befintliga kunder mest tycks vara i vägen.

Jag vill också säga hur fint jag tycker det är att ni tar ert ansvar och anställer personer med ett IQ under det normala i er kundervice. Fler bolag borde följa efter och ge personer som saknar social kompetens möjlighet till en stimulerande sysselsättning.

Nu till mitt ärende och jag hoppas att du orkat läsa hela vägen. Vi är kunder sedan barnsben i SalusAnsvar och anledningen att vi stannat kvar ända in i vuxen ålder beror på att vi, jag och min man, har varsin väldigt förmånlig barnförsäkring som går ut under nästa år då avtalsvillkoren upphör på grund av att vi fyller 26. Under de åren som vi varit kunder har det varit krångel nästan varenda månad med våra fakturor och det autogiro vi tecknat på uppmaning av er. Det har dragits pengar och inte dragits pengar och mer än en gång har vi fått göra en extrainbetalning för att sedan få tillbaka dessa pengar då de visst ändå kommit in via autogirot. Inte en enda gång har vi fått en ursäkt, istället har vi fått prata med en stöddig kundservice som tycker att vi ska betala förseningsavgifter då SalusAnsvar gjort fel.

Allt det där har vi kunnat tåla eftersom vi är sådana trogna kunder, men nu är gränsen nådd.
Då autogirot strulat, igen, så annulerades min mans försäkring. Vi ringde upp och då såg kundtjänsten att pengarna visst funnits där (låt mig poängera att vi aldrig har strul med autogirot till något annat bolag än er). Kundtjänsten meddelade då min man att försäkringen bara blivit flyttad, ni hade visst gjort om någonting.
Idag samtalade min man med kundtjänsten igen, några veckor efter den påstådda flytten och döm om vår förvåning då det visar sig att försäkringen är annulerad och borttagen. Under några veckor har han varit oförsäkrad, trots att vi betalat för en försäkring och trots att vi fått informationen att den visst fanns där.

Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om min man skadat sig under de här veckorna. SalusAnsvars eminenta kundtjänst har svaret, då hade vi med största säkerhet inte fått ut någon försäkringsersättning.

Det här är skandal, att ett bolag beter sig såhär och att en försäkring bara annuleras. Samtidigt som jag gläds åt era framgångar och dina framgångar som VD i detta sällsynt styrda bolag så har vi tröttnat.

Det här är inte klokt Lennart, och jag undrar om du som VD är stolt?

Tack för mig och lycka till med de fortsatta framgångarna!

Med vänlig hälsning
Emma Fahlstedt

Den om dagis

Inlägg som detta gör mig rätt så trött faktiskt.

Jag har inga starka åsikter om dagisstarter hit eller dit. Jag är övertygad om att varje förälder vet vad som är bäst för sitt eget barn, det kan ingen annan veta. Jag tror också att många föräldrar vill vara hemma med sina barn så länge det går, jag är inte en av dem.

Vi skolade in Alde på dagis då hon var 14 månader, ni som följt min blogg sedan dess vet att det var med dubbla känslor jag skolade in. Dels var det oerhört skönt att få jobba igen, utan pusslandet att lyckas skriva då hon sov. Dels kändes hon så liten, nästan en bebis fortfarande.

Vi har fått många frågor kring detta att vi skolade in henne så fruktansvärt tidigt liksom. För info kan meddelas att jag själv var nio månader då jag började hos min första dagmamma.
Vi har föräldradagar kvar, vi hade sparat så att jag skulle kunna vara hemma i arton månader och att vi ändå hade A's pappadagar kvar. Han kunde ju inte vara hemma utan då fick jag lägga rabarber på Aldes första tid.

Vi valde dagis och vi hade tydligen turen, om man läser inlägget ovan, att få inte bara ett utan två förskolor som har en bra pedagogisk verksamhet även för små barn. Jag har aldrig någonsin hämtat en helt slut Alde, vi har valt att ha korta dagar och hon har alltid energi över då hon kommer hem. Hon blir stimulerad, leker med andra barn, träffar andra vuxna och utvecklas som människa. Hennes språk fullkomligt exploderar, hennes fysik utvecklas då hon ser hur de andra barnen gör och hon lär sig att samspela med andra. Samtidigt så jobbar både jag och A.

Det som gör mig trött då jag läser sådana inlägg som jag länkade till är två saker.

1. Det är alltid bara mamman, allt utgår från mamman. På samma sätt anser jag att det delvis är med de som ammar länge också, att det gör att barnet får en rätt osund koppling till enbart mamman. Var finns pappan i allt det? Är han tillfrågad?
Det är alltid bara mamman som ska vara hemma länge, för den som tjänar bäst ska dra in pengar. Dels underhåller vi ett system där kvinnor aldrig når upp till männens lön och dels skapar vi en ny generation fäder som aldrig får samma plats hos barnet som mamman får.
Var är papporna? Varför tar de inte plats?

2. Åsikter som att dagis är förvaring och helvetet på jorden gör att jag undrar hur man kan arbeta på ett sådant ställe. Hur kan skribenten jobba med dessa barn då föräldrarna begår en så avskyvärd handling? Hur kan hon själv sen lämna sina barn där?

Medan jag funderar på det ska jag äta frukost, jobba och njuta av att Alde stod vid dörren imorse, ivrig att få åka iväg till dagis.