Banker och elände

Jag har sällan känt mig så kränkt som jag gjorde nyss då vi besökte den Stora Banken här i staden.
Vi letar ju efter hus och har redan fått ett lånelöfte hos en liten bank men tänkte vara goda konsumenter och jämföra räntor.
Det hjälpte kanske inte att personen vi träffade var själva urtypen för ordet bitterfitta och liksom såg-ner-på-oss-direkt-då-vi-kom.
Vi fick gå igenom vår ekonomi och allt kändes extremt olustigt och A satte huvudet på spiken då han efteråt viskade till mig att det kändes som om vi varit ett av paren i Lyxfällan.
Som om det inte vore nog så nämnde tanten att vi hade något som hon kallade för lågt scoringpoäng. Det var tydligen dåligt och varken A eller jag visste vad det var.
Nej, förklarade hon då, det är inte många som vet det.
Tydligen är det negativt att vi har jämfört olika banker eftersom de gjort kreditupplysningar på oss varje gång. Vi har ju också köpt en lägenhet, sålt en lägenhet och köpt ett hus inom loppet av två år. Att vi inte har några skulder, inte ens ett billång hjälpte inte. Inte heller att vi tjänar bra.
Nej, vi har lågt scoringpoäng och det är inte bra. Sa tanten.

Här tycker jag att något missas, alla dessa kreditupplysningar hela tiden som görs i tid och otid kan göra det svårare att låna pengar. Det stör mig att ingen upplyst mig om det då de kreditupplyst mig.
Dessutom stör jag mig på det faktum att jag känner mig ifrågasatt ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag är så otroligt nogrann med vår ekonomi och av den anledningen tittar vi bara på hus som ligger långt, långt under det banken beviljat oss lån för.

Vi kommer inte att vända oss till den Stora Banken trots att de gärna har oss som kunder och lånar ut pengar till oss, men skadan är redan skedd. Vårt scoringpoäng är nu ännu lägre och jag känner mig kränkt.

För att lägga ytterligare sten på bördan så är det grått och regnar ute.