Väder

Det är konstigt det där med humöret.
Vissa perioder kan jag vara sådär nedstämd och ledsen, helt utan anledning. Man vaknar bara upp på morgonen med den där klumpen i magen, trots fantastisk familj och att ingenting egentligen har hänt sedan dagen innan.
Nu har jag ändå börjat hitta en hyfsat gemensam nämnare, väder.
Det låter ju ganska basic att skylla på vädret, men det är nog så för mig. Det har varit grått, gråare, gråast här i november och jag som verkligen är en höstmänniska håller på att löpa amok.
Varje morgon så vaknar jag, hoppfull, drar upp rullgardinen och sedan dalar humöret. Grått. Igen.

Det känns lite trist att skriva ett blogginlägg om vädret. Men då nu vädret är allt vi pratar om så kan det ju ändå vara relevant.
Dessutom sitter jag på jobbet och jobbar kväll.

Idag var jag ledig med Alde i hopp om att inte behöva hoppa in. Missförstå mig rätt, jag trivs verkligen med mitt jobb men att jobba en fredagskväll är ingen höjdare. Speciellt inte då det är lugnt så in i vassen.
Jag och Alde åkte till Örebro och hälsade på käraste vännen A och hennes och makens nyföding. Det blev en snabb visit men det var så underbart att få vara där. Alde höll i lilla Alicia med en fascinerande respekt och försiktighet. Hon pratade tyst för att inte väcka bebisen och klappade och höll henne i handen.
Vi hade sedan en mysig stund i bilen både till och från Örebro.

Jag är verkligen tacksam över möjligheterna att få ha kvalitetstid med Alde vissa dagar, att mitt jobb kan möjliggöra det.
Jag är också så tacksam över att ha ett jobb, att både jag och A har det, även om mitt jobb alltid är osäkert.

Trots att vädret är grått finns det så mycket som är ljust ändå.