Nu drar det igång på allvar. A cyklade iväg till jobbet imorse efter åtta veckor av föräldraledighet och semester. Alde är på dagis och jag och Eskil är hemma.
Det är tomt och tyst och alldeles underbart. Det känns nästan för lyxigt, för bra. Det känns som om jag borde göra något, borde städa, borde ha Alde hemma. Att gå omkring och känna lyxen av att inte veta vad jag ska göra, nästan ha lite tråkigt, tja jag kan inte minnas när det var så senast.
Visst, när jag var sjukskriven för foglossning var jag uttråkad intill döds men sedan dess har vi ju varit lediga och aktiverat oss, inte minst sedan Eskil föddes. Nu när jag är rörlig igen, och det är jag, så är energin tillbaka.
Just nu sitter jag emellertid i soffan och har druckit en stor latte och borde ta mig ner till ICA i spöregnet för att fixa någon lunch. Lillebror är krånglig med magen, han har ont och jag har uteslutit en del saker ur kosten. Nu blir det emellertid det hårda artilleriet tror jag, komjölken. Jag, som är allergisk, borde inte äta komjölksprotein över huvudtaget. Det är bara det att det är så fruktansvärt jobbigt att utesluta det. Jag gjorde det när jag fick reda på allergin, i närmare ett år höll jag ut och jag lärde mig aldrig gilla sojalatte. Nu kör vi en vecka och ser om Eskil mår bättre.
Ut i regnet med andra ord
Spetsstrumpbyxor
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar