Utan hans andetag

"Idag har vi varit tillsammans i 100 månader", sa han då vi gick en sväng på stan.
Han håller koll på sådant där. Lägger in noteringar i sin kalender för att inte glömma.
Han är mitt allt på jorden. Min klippa, själafrände, älskare, vän, livskamrat, far till mina barn och den jag bara måste berätta allt för. Han delar mina glädjeämnen och mina sorger. Han bär mina bördor, han skrattar och gråter med mig. Han är min största supporter.
Han är den som lockar fram ilska som jag inte trodde fanns. Han får mig att le trots att jag är ledsen.

Jag är så lycklig att jag får dela mitt liv med honom och låter Joakim Berg säga allt det jag inte kan:

"jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig, grå. blir jag utan dina andetag. vad vore jag utan dina andetag".

Andreas, jag älskar dig.