Men, som ett väldigt bra substitut är just lunchdejterna. Nu är ju A föräldraledig med lilla Ingrid och idag då vi sågs och käkade indiskt så lyckades vi tajma in det så bra att hon sov precis hela lunchen. Vi hann med en massa prat, smyghålla varandra i handen över bordet, kika lite i affärer, ta en kort promenad och pussas lite utanför mitt jobb innan hon vaknade. De skyndade sig iväg och jag skyndade mig in på redaktionen.
Innan Ingrid kom när vi båda jobbade och de andra kidsen var på förskola sågs vi nog iallafall en gång varannan vecka för att äta lunch på tu man hand. Vi har bestämt att det ska bli av betydligt mer ofta framöver. En gång i veckan allraminst.
För vet ni, jag tror att det är så himla viktigt att faktiskt hänga lite med varandra när man är gifta, utan en massa måsten och ungar omkring sig. Sedan vet jag att jag är väldigt lyckligt lottad som efter mer än elva år fortfarande känner mig alldeles förälskad i A. Det är inte rosenrött alla dagar, såklart inte, men majoriteten. Och jag är övertygad om att en stor del i det är att vi verkligen kämpar för att det ska vara så, prioriterar varandra och tiden för varandra och att vi konsekvent vägrar leva i en relation där vi bara är mamma och pappa.
Nu ska jag jobba, mätt på indisk mat och med höstsolen som strålar utanför fönstret. Känns som att det finns sämre sätt att spendera några timmar en onsdag i oktober.
Kul å höra att fler gör som vi!! Snor åt oss en lunch då och då. Dessutom billigare än att gå ut på kvällen å då kan man ju göra det oftare!!
SvaraRadera/Sara
Ni vet att vi gärna tar barnen om ni vill ha en dag för er själva i storstan va? Trots att vi inte träffar dem/er så ofta är de ju våra ögonstenar också!
SvaraRaderaSofie: ni är ju underbara! Det vill vi gärna utnyttja så snart som möjligt, både vi och barnen hurrar högt!!
SvaraRadera