Det pågår en sådan sjuk kärlek till marmor runt om i Designsverige och bloggosfären just nu. Vi tycks ha glömt och förträngt hur avskytt marmorn var på nittiotalet, de rosaskimrande marmorsoffborden som prydde var mans hem 1987 satte sina spår.
Jag minns hur min faster och farbror hade ett soffbord i marmor. Tungt som sjutton var det, jag var väl sisådär 4-5 år och älskade att känna på den kalla och lena ytan när vi hälsade på.
Nu flödar marmorn igen och jag är den första att hänga på. Hos oss blir det inga bänkskivor i marmor, badrumsgolv eller dyra bord men en del småsaker har fått följa med hem från loppisar. Igår var jag däremot hemma hos våra vänner i den vackra, pampiga villan och fick förmånen att fota deras nya bänkskivor. Resultatet i sin helhet ser du i Extra som kommer på torsdag.
Och kolla bara bilden ovan. Är det någonstans det passar med marmor så är det väl i ett sådant hus. Deras kök för övrigt, och ja hela huset, jag skulle inte ha något emot att få gå loss en dag med kameran och/eller en hjälpsam fotograf vid min sida där en dag. Man nästan dör, så snyggt är det.
Hahaha! Exakt så är det ju. När vi flyttade in i vår lägenhet för ett antal år sedan så plockade vi ner flera av fönsterbrädorna för att dom var i marmor. "Marmor va ju inge fint" och nu plötsligt letar jag marmor precis över allt. Vad hände liksom?!
SvaraRaderaOch ang. knopparna så knipsade jag av huvudena på ett par skruvar, skrivade in dom till hälften i knopparna och sen är det bara att borra och skruva fast i väggen. Lätt som en plätt. Det enda svåra var väl att hitta skruvar som var tillräckligt långa men samtidigt så pass tunna att huvudena gick att knipsa av. :)
Men så smart, tack för tipset! Har nämligen köpt knoppar, sprejat dem och så tog det liksom stopp. Helgens projekt är räddat!
SvaraRadera