I väntans tider del 7

Jag känner ju ändå att jag måste skriva något om den bisarra upplevelsen igår, nämligen ultraljudet.
Det är inte direkt mitt första ultraljud, med Alde gjorde jag flera vaginala och flera vanliga eftersom moderkakan låg lågt. Även den här gången har jag hunnit göra ett i vecka 10. Jag känner till grejen med andra ord.

Hur som helst, igår var vi då på lasarettet för att göra rutinultraljudet. När jag ringde och bokade tiden för en och en halv månad sedan sa jag att jag misstänkte att jag egentligen gått en vecka kortare än vad sista mensen visar. Att jag alltså var i vecka 18 när vi skulle göra ultraljudet istället för i vecka 19.
Vi fick ändå tid igår och jag tänkte inte mer på det, när jag gjorde ultraljud med Alde på Akademiska så visade det vecka 16+1 och det gick ändå så bra att göra det då.

Igår blev vi emellertid varse att det finns olika rutiner.
Barnmorskan var för det första rätt otrevlig och oengagerad, vilket kändes trist. Hon började med att titta runt på fostret och visade hjärtat. Sedan var det dags att mäta och hon mätte och mätte och frågade om sista mens. Jag sa då att jag förmodligen bara var i vecka 18.
Så hon mätte och mätte och fick det till att jag antingen var 17+5, 16+6 eller 17+3. Till slut skrev hon 17+0.
Därefter fick jag kommentaren att det var svårt att mäta för det var så långt för ljudvågorna att komma ner, jag var nämligen rätt kuddig på magen.
Jag och A stirrade på varandra. Till saken hör att jag inte är någon storlek 34:a, utan drar storlek 40 och har ett BMI som ligger inom det normala spannet, om än i övre halvan. Jag kände mig faktiskt rätt kränkt och det värsta är att den barnmorskan inte har en aning om min historik. Tänk om jag haft anorexia? Andra ätstörningar?
Hon kan ju inte heller veta att jag gick upp rätt mycket med Alde och mådde dåligt över det, så dåligt att jag den här gången backade upp på vågen i vecka 13 eftersom jag inte ville veta hur mycket jag förmodligen gått upp hittills. Jag vet alltså inte vad jag vägde vid inskrivningen.
Min första spontana tanke när jag fick kommentaren om min kuddiga mage var att sluta äta.
Dessutom är jag ju gravid och då syns det.

Vi fick i alla fall en ny tid och då hon stängt av maskinen insåg jag att vi inte fått veta om bebisen mådde bra, om allt såg bra ut eller ens fått med oss bilder. Jag visste ingenting mer än innan jag kom.
I dag har A hur som helst pratat med både barnmorskan och hennes chef som förklarat och bett om ursäkt. Vi fick veta att om de inte säger något så är allt förmodligen bra, de tittar inte så noga. Istället ska alla göra UL i vecka 19+0. Alla.
Min frisör jag var till igår hade fått komma tillbaka 4 dagar senare för att göra ett nytt ultraljud eftersom det var fel vecka.
Jag undrar vad detta kostar i resurser och undersökningar. Dessutom vet man ju inte vad ultraljud kan leda till.
Att sen apparaten barnmorskan använde var sprillans ny och "mer avancerad än de gamla" verkar spela mindre roll i sambandet...