Ni firar väl internationella kvinnodagen idag?
Inte med champagne, inte med mörk choklad och för all del inte med lyxig mat.
Nej, internationella kvinnodagen firas bäst med arbete. Eller studier. Eller för all del genom att besöka en vårcentral.
Dagen firas bäst genom att göra sådant som är självklart för oss här i Sverige. Genom att göra saker som inte alls är så självklara på andra håll i världen och som inte alls var så självklara för 100 år sedan här.
Jag firar dagen genom att lämna mitt barn på hennes fantastiska förskola, för att sedan gå och arbeta åtta timmar och därefter gå hem och sätta mig vid dukat bord och äta maten som A lagat eftersom det är hans vecka att hämta tidigt.
Fattar ni hur fantastiskt det är? Kvinnor i Sverige kan arbeta, vi kan lämna våra barn på förskola och vi har män som tar lika stor del i föräldraskapet som vi.
Bara det här med förskola, vilken grej! Vi kan välja, här kan vi faktiskt välja att vara hemma länge eller att jobba. Hur många procent av kvinnorna världen över har den möjligheten? Inte många.
Man behöver inte åka så långt som till Afrika eller Irak. Nej, åk till Tyskland eller för all del till USA. Där finns inget som heter föräldraförsäkring och deras version av förskola är ett skämt med tanke på kostnaderna och med tanke på att skolorna inte serverar lunch. Någon måste vara hemma och laga den och denna någon kan inte jobba. Tada!
Vi borde fira internationella kvinnodagen idag.
Fira genom att föda barn i landet där kvinnor inte riskerar livet genom att föda barn. Fira genom att jobba eftersom kvinnorna faktiskt långsamt äter upp lönegapet till männen. Fira genom att köpa preventivmedel i landet där ingen kvinna behöver vi gravid mot sin vilja.
Fira genom att få sjukvård på samma villkor som männen.
Imorgon ska jag gnälla igen på hur ojämställda vi är. Idag vill jag bara njuta av allt som vi och våra mammor och mormödrar åstadkommit. Jag ska göra det genom att jobba.
Hur firar du?
Proletärstjärnans sken
17 timmar sedan
Genom att titta på kort på mina söta här under och tänka på vilken värld jag låter min dotter växa upp i och vilken värld jag vill att hon ska växa upp i..
SvaraRaderaJag läser ofta din blogg och kom och tänka på en sak, kristna och jämställdhet. Jag vet att du är kristen och ni är otroligt jämställda. Men jag måste faktiskt säga att jag upplever att mina kristna vänner lever mer ojämställt i sina äktenskap än mina icke-kristna vänner. Är det något som du har reflekterat över bland dina vänner? Hade varit intressant att höra!
SvaraRaderaAnonym: ledsen för så sent svar, jag hade helt missat din kommentar.
SvaraRaderaFör mig handlar kristendomen mycket om att göra gott för sin nästa, helt enkelt försöka leva så likt Jesus som möjligt som ju var en otroligt jämställd människa. Att applicera det även i äktenskapet är självklart för mig och jag tycker att kristendomen är en jämställd religion.
Men, som med allt annat så är ju jämställdhet kulturellt betingat och jag tror, utan att ha minsta bevis för det, att kristna ibland kan vara mer konservativa än andra. Då lever ju också de gamla värderingarna kvar längre. Jag kan nog hålla med om att många av mina kristna vänner har en mer traditionell uppdelning av exempelvis hushållsarbetet, vem som är hemma med barnen etc än vad mina okristna vänner har.
För mig och A så beror det nog på uppfostran, båda våra pappor har varit pappalediga vilket inte alls var särskilt vanligt i början av 80-talet. Vi är uppväxta med att både mamma och pappa städar, lagar mat, vabbar och tvättar. Därför är det naturligt för oss.
Jag tycker det är trist att de som väljer att inte dela lika på hushållsarbetet med största sannolikhet för den uppdelningen vidare till sina barn och visar sina döttrar att hushållsarbetet är kvinnans roll och jobbandet mannens.
Som A brukar säga, det borde vara självklart för alla som är pappor till döttrar att vara feminister.