Fick hem mina skor från Lanvinkollektionen. De var underbara. Helt ljuvliga och det är så synd att jag inte kan behålla dem. Jag kan nämligen inte gå i dem. Åh vad jag önskar att jag kunde skrida fram på ett graciöst sätt på tolv centimeter höga stilettklackar.
- Du får träna, sa A och log lite försmädligt då jag krampaktigt höll mig i köksbänken, balanserandes på mina Lanvin.
Viss träning är hopplös, så är det bara.

Innemys

När soon-to-be-treåringen vägrar gå ut får man vara inne och mysa istället. Nu ska det pärlas.
Förresten, visst är det charmigt att barn gör alla substantiv till verb? Man pärlar och man degar. Gulligt värre.

Hej Tomten

Imorgon är det första december och bara några veckor kvar till julafton. Jag älskar julen och älskar paket, både att få och att ge bort.
När jag var liten fick jag och min bror en leksakskatalog och vi fick göra ringar och kryss på de grejer vi önskade oss. Om jag skulle välja en leksakskatalog idag skulle det bli den från Svenssons i Lammhult men med tanke på priserna bidde det nog lite dåligt utfall av det kryssandet.
Hur som, här Tomten, här kommer min önskelista:

Ett bord
En lampa
En plånbok (typ sådan här fast svart)
En glassmaskin
En hushållsassistent
En kökstermometer som går upp till minst 150 grader

Dag 19. Det här ångrar jag.

Jag skulle kunna ångra massor av saker, hur mycket som helst faktiskt. Men jag gör inte det. Istället så har jag bestämt mig för att inte ångra någonting utan istället lära mig något av det som jag borde ha ångrat. Hänger ni med?
Jag tror nämligen att om man går och ångrar sig hit och dit så blir det bara bittert. Det går att lära sig något av allt, alla misstag är ju en erfarenhet som åtminstone hjälper mig att inte göra samma misstag igen. Jag är därför också av den devisen att barn lär sig genom sina egna misstag och att jag som förälder inte ska vara där och sopa för mycket framför dem.

Men okej, jag ska bjuda på en grej jag ångrar. Det var väldans dumt att jag tog svinto och skrubbade bort fågelbajs på vårt svarta altanbord. Bordet blev rent, trärent. Nu har jag lärt mig att inte göra om det.

Dag 18. Min favoritfödelsedag.

Min favoritfödelsedag måste ju ha varit någon av alla de födelsedagar jag haft när jag var liten. När jag fyllde arton år var i och för sig också en bra födelsedag. Det var stort att bli arton år, jag övningskörde och man fick gå på krogen. Det gjorde jag också, några veckor senare. Sedan gick jag inte dit så mycket mer för så kul var det ju egentligen inte. Men det kändes vuxet att gå in på Hotellet och beställa drinkar som hette fjantiga saker som Sex in the Beach.

Dag 17. Mitt favoritminne

Hjälp alltså, vad svårt det här är. Att välja ett enda minne det går ju nästan inte. Jag har ju massor. Alltifrån jag var liten och var uppe i Dalarna, till att åka vattenskidor på sommaren, göra sju mål i en match när jag spelade handboll till vuxen ålder.
Men okej, förutom alla minnen från bröllop och barnfödslar så är nog det här ett minne som står riktigt högt upp på listan.

Det var 2006. Jag och A bodde på Öst på stan i Umeå i ett gammalt hus precis vid älven. En kväll, det här var nog i november eller december, så snöade det massor. Vi hade gjort i ordning oss för att gå och lägga oss men konstaterade att nej, vi måste ut. Så på med termobyxor och dunjacka, mössor och vantar och så gick vi ut.
Snön föll och det var stora vita flingor, allt var vitt och vi hade snöbollskrig, bara han och jag. Sedan gick vi in och sov som stockar.

Dag 16. Min första kyss.

Han hette M och vi gick i samma klass i sjuan. Jag hade pussat killar förut, men aldrig med tungan. Det var stort.
Vi var tillsammans en vecka och kysstes kanske 2-3 gånger.
Idag är han sambo sedan flera år med en av mina nära vänner och vi brukar hänga med dem ibland.

Dag 15. Mina drömmar

Alltså hörrni, det här med drömmar är ju egentligen något väldigt privat. Inte personligt utan privat. Mina drömmar delar jag ju med bara A och vissa drömmar delar jag nog inte ens med honom.
Men okej, jag drömmer om det där som de flesta andra drömmer om. Fred på jorden, ett schysst jobb med schysst lön, snyggt hus, många resor och allt det där.
Mer än så blir det inte under det här inlägget.

Såklart att jag ska skriva om mina drömmar. Det är bara det att jag haft en släng av mjölkstockning idag och känt mig halvt däckad. Så dag femton på listan kommer imorgon. Då ska jag även till huvudstaden alldeles själv. Jomenvisst, det blir av med pumpen som trogen följeslagare.

Dagens i-landsproblem måste vara att jag är fruktansvärt pysselsugen men eftersom jag har/haft mjölkstockning är jag rätt hängig och orkar liksom inte ta mig från liggläge.

Status torsdag

Mjölkstockning, gnällig dotter och bitterhet över att min egodag i Stockholm imorgon med största sannolikhet inte blir av.
Besviken är bara förnamnet men så är livet med småbarn.
Tur de är söta som socker!

Dag 14. Vad hade jag på mig idag?

Hemmadag.
Hade på mig svarta tights från Gina Tricot. Vit amningsBH, vita trosor, vita strumpor.
Guldlinne från Vero Moda, lila kofta från Odd Molly.
Ute blev det svarta Clarks på fötterna, termobrallor från Peak Performance och svart jacka från Tierra.
Varmt!

Dag 13. Den här veckan.

Mina veckor som föräldraledig ser mestadels likadana ut. Måndag till onsdag, hemma med Eskil, sköta logistiken för att hämta dotter på dagis halv två. Hem, mellis, roa barn, laga middag och så kommer A hem.
Torsdagar. Öppna Förskolan med båda barnen, fredag är A föräldraledig och så är det helg.
Jag njuter förbehållningslöst av rutinen, av den totala avsaknaden av stress. Det kan måhända vara ett typiskt tvåbarnssyndrom, det här med att uppskatta tiden hemma. Aktiviteter och bestyr som jag hade med bara Alde känns så långt borta nu.

Den här veckan innebar hemmafix igår, jag bakade surdegsbröd på vete och gjorde minimuffins. Satte en surdeg till bak idag. Hämtade på dagis och vi grejade hemma.
Idag slapp jag hämtning och lämning och passade på att rensa i förrådet. Fick spontanfikning med A när han kom hem med Alde och sen var jag ute i snön med Alde.

Imorgon, inga planer. Torsdag, Öppna Förskolan, därefter hemma med båda barnen. Därefter fredag och den hägrar.

Jag ska åka till huvudstaden alldeles själv, vara borta hela dagen och gå i affärer, ta en fika om jag känner för det, köpa glassiga magasin och dyrt kaffe. Köpa några julklappar och onödiga saker till mig själv. Njuta. Åka tåg, lyssna på musik, slippa torka barn i rumpan.

Därefter helg, utan planer för en gångs skull. Jojustja, jag ska bjuda A på middag på lördag kväll, fint som snus ska det bli och imorgon ska jag komma på vad vi ska käka.

Lanvin på väg

Min man han kan han.
Två par skor och en väska är nu på väg till vårt utlämningsställe.

Dag12. I min handväska

I min Mulberry Bayswater låg:

Ett par fingervantar
Två pennor
Astmaspray
Hårspännen till Alde
Huvudvärkstablett
Hårnålar
Hårsnodd
En konstig plutt
Plåster
Tuggummi
Plånbok
Lypsyl
Prislappen på väskan
Solbrillor från Armani
En påminnelselapp från barnmorskan 22/6-2010
Två kvitton, ett från Lindex och från Woody

Mitt bästa baktips eller kökstips överhuvudtaget är vaniljpulver. Ekologiskt pulver av 100% äkta vanilj, helt fritt från socker och tillsatser. Drygt som sjutton.
Köp!

Dag 11. Mina syskon.

Jag har en bror som är två år yngre än mig. Han är lika mig men ändå inte. Kreativ, målar och tecknar som ingen jag känner. Fotar, skissar och dricker öl. Kan massor om öl, mer än någon jag känner. Han har en söt mops och en söt sambo och vi träffas alldeles för sällan. Typ så.

Dag 10. Det här hade jag på mig idag.

Igår, söndag hade jag på mig:

Vit amningsbehå och vita spetstrosor från Change.
Svarta nylonstrumpbyxor, svart amningsklänning, en blåmelerad kofta. Ute hade jag svarta Clarks curlingkängor och en grön parkas. Till det en svart, surprise!, halsduk.
Håret uppsatt i en klämma.

Dag 9. Min tro.

Jag är kristen.

Det skulle kunna räcka för det här inlägget men jag väljer att utveckla det lite till, annars vore det rätt trist att läsa.
Jag är alltså kristen, går till kyrkan rätt ofta och litar på att det finns en högre makt. Jag har behov av det. Alla har inte det och det är jag medveten om, även om jag, inte minst efter mina år i vården, inser att de allra flesta människor har existentiella frågor. Det blir allra tydligast då man närmar sig livets slutskede.
För mig kom de existentiella frågorna redan när jag var liten och det kändes skönt när jag som femtonåring bestämde mig för att jo, det här tror jag på. Jag kanske inte håller med om allt, men jag väljer att tro på helheten.

Jag tror också på människan, på den kraft som finns i människan och som gör oss kapabla att nå så långt. Tänk bara på hur långt en förälder är beredd att gå för att skydda sitt barn, för att se till att barnet får mat och vatten. Det är en fantastisk kraft som finns nedlagd i oss människor. Helt enormt.
Det är också en otäck kraft eftersom den kan missbrukas, se bara på historien där det finns ett otal exempel på människor som missbrukat sin drivkraft till att skapa ett rent helvete på jorden.

Nej då

Jag har inte glömt listan, jag har bara varit bortrest i helgen och knappt ens petat på en dator. Men imorgon, då blir det andra bullar!

Dag 8. Ett ögonblick.

Nyfödd Eskil. Fortfarande lite blodig i håret, några timmar gammal. Ligger på mitt bröst. Livet helt enkelt.

Dag 7. Min bästa vän.

Jag är en person som verkligen är välsignad med många vänner. Fantastiska vänner, både till mig och till mig och A tillsammans. Vänner, som Am, som jag alltid kan ringa, som gläds med mig och som delar glädje med mig och min familj. Helt otroligt att jag har henne, så nära som vi står varandra.
Andra vänner, vänner som varit med sedan gymnasietiden, vänner som jag har sedan jag pluggade i Umeå, vänner från staden vi bor i nu. Fantastiskt vilka relationer.
Men min allra bästa vän är ändå A. Mannen som valde att dela sitt liv med mig, som är far till mina barn. Han som jag kan prata om allt med, precis allt. Han som värmer mig när jag fryser, som gång på gång försäkrar mig om att jag är vacker när jag misslyckas över att kroppen förändrats sedan två graviditeter och att vikten aldrig tycks nå dit jag vill. För honom är jag ändå underbar.
Han som jag kan prata med, förundras med och diskutera med. Drömma med, shoppa med, gå på bio med, skratta med.
Jag unnar alla att ha mina fantastiska vänner men allra mest unnar jag alla att få vara gift med sin bästa vän. Det finns inget bättre.

Lugnet före stormen

Öppningsdags på Öppna Förskolan. Lugnet före stormen. Klockan 12 är nog kaoset ett faktum.
Som det ska vara.

Dag 6. Min dag.

Onsdag.
Blev väckt kring halv åtta, ammade. Upp, lägga in tvätt i byråer, klädskåp och klädkammare. Bädda sängar. Amma, sätta deg. Byta blöja och söva barn.
Frukost, åt surdegsbröd, yoghurt och te. Läste tidning. Gjorde müsli, surfade. Satt som förstenad i soffan med en latte och DN Kultur. Minns inte vad jag läste - amningskoma.
Barn vaknade. Amma, byta blöja och äta lunch. Amma lite till, för säkerhetsskull. På med kläder, bebis i babyskydd och köra ut bilen. Luktar etanol över uppfarten.
Iväg till ICA Maxi och handla. Som vanligt blev det mer varor och mer pengar än jag räknat med.
Hämtade på dagis, smärtfritt. Hem och utbrott av Alde som blev ilsk och dängde en sopborste i backen. Den gick sönder, hon blev ilsk igen.
In, av med ytterkläder, amma, söva barn, utfodra barn med banan.
Baka ut bröd, förbereda middag. Testa Bolibompawebben med Alde, göra kycklingsoppa. Roa bebis, säga hej till mannen. Äta, amma, dricka kaffe. Rensa i förråd, amma, byta blöja.
Amma, kolla på TV och förfasas. Duscha och nu försöka gå och lägga mig i tid. Förkylningskänningar och har inte tid att bli sjuk.

(Är medveten om blandningen av presens i texten men skyller på trötthet och bloggande från mobil).

Dag 5. Vad är kärlek?

31 juli 2004. Grunden för vårt gemensamma liv. Ur vår kärlek och ur den dagen då vi lovade varandra att alltid älska kommer det största beviset på att kärlek finns. Våra barn.

Dag 4. Det här åt jag idag

Frukost:
Färskpressad apelsinjuice av tre halvt övermogna apelsiner. Yoghurt med vaniljpulver, valnötter och solroskärnor. En skiva hembakt surdegsbröd med ost. Te.

Förmiddag:
En latte

Lunch:
Makrill i tomatsås. Sallad och vatten till.

Mellanmål med Alde (läs: mutor för att försöka göra något bra av en usel måndag):
Lussekatt, varm choklad.

Middag:
Yoghurt

Kväll:
Några rutor mörk choklad, ett glas pinotage såhär på måndagskvällen.

Möter dagen i för stora jeansleggings, raggsockor i fleece, en säckig tröja, tofsar och utan smink. Känns som att det matchar sinnesstämningen. Det enda positiva med det är just det faktumet att mina jeansleggings är för stora. Det var de inte när jag köpte dem och det känns riktigt bra.

Det tog ganska precis tre och en halv månad innan jag vaknade en morgon och kände att jag var less, uttråkad och rastlös.
Förutom att sova ostört i tolv timmar drömmer jag om en dag alldeles för mig själv i Stockholm. Helst vill jag bränna så mycket pengar att kortet blir överytrassat också. Någon gång ska väl vara den första och idag känns som en sådan dag.

Rofyllt

Det är något särskilt med sovande bebisar. Rofyllt. Vissheten att det är så oerhört kort gör det än mer speciellt. Just nu känns det som en bagatell att jag blir väckt flera gånger per natt när det är den här lilla killen som väcker mig och är hungrig. Vem kan motstå?

Dag 3, mina föräldrar

Det är svårt att blogga om andra människor, även mina föräldrar. Därför nöjer jag mig med att säga att de är två människor som betyder oerhört mycket för mig. De är fortfarande gifta efter mer än trettioett år. Det är inte kattskit måste jag säga.
Mamma och pappa leker med Alde i lekparken utanför vårt hus i våras

Dag 2, min första kärlek

Min första pojkvän hette Daniel. Jag gick på lågstadiet och vi blev tillsammans. Det fanns inte så värst många killar i min klass, majoriteten var tjejer och det fortsatte att vara så ända tills gymnasiet. Nej tamejtusan så var det mest tjejer även där.
Hur som helst, jag och Daniel blev ett par och höll ihop, med vissa avbrott, fram till mellanstadiet. Jag var den längsta tjejen och han var den längsta killen, förmodligen var det därför vi började hänga. Och vi hängde verkligen, det var inte bara att ha chans på varandra och därefter fnissa lite blygt när vi sågs. Vi lekte inte varje dag, men vi lekte. Vi dansade tryckare också när det var klassdisco och jag kan fortfarande komma ihåg känslan, nästan tjugo år senare.

Lanvin

Trots att jag skulle beskriva mig själv som måttligt modeintresserad är jag kär, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Lanvin for H&M, vilka grejer. Skorna, väskor, klänningar, kappor, jag vill ha allt.
Mest vill jag ha ett par leopardmönstrade pumps och har lagt det tunga ansvaret på A att införskaffa dem åt mig. Ojämställt? Javisst, men i mode och kärlek är allt tillåtet, eller hur det nu var.

LANVIN FOR H&M. SE HELA KOLLEKTIONEN PÅ HM.COM

Dag 1, om mig.

Att beskriva vem man är måste vara bland det svåraste som finns. Att hjälpa andra människor att beskriva vilka de är tycker jag är enklare, jag gör det nästan varje dag i mitt jobb. Jag har sett flera varianter på hur bloggare, med utgångspunkt i bloggutmaningen, angripit den här punkten. Ellen och Julia skriver om sig själva, Alexandra intervjuar sig själv. Jag kör på hennes variant.

Redan i lågstadiet fick Emma Fahlstedt för första gången höra att hon borde bli journalist.
- Då tänkte jag inte på det mer än att jag tyckte det var roligt att få beröm, säger hon. Idag, knappt tjugo år senare försörjer hon sig på sitt skrivande.

Att beskriva Emma Fahlstedt är inte helt enkelt. Hon gestikulerar vilt när hon pratar och har svårt att sitta still. Kroppsspråket visar på en aldrig sinande källa till energi och jag förvånas inte när jag får höra att hon, sina unga år till trots, varit sjukskriven för utbrändhet. Idag, säger hon, har hon lärt sig att hantera stress och framförallt att säga nej.
- Jag blev sjukskriven när jag var gravid med mitt första barn. Graviditeten i kombination med en oerhört tuff arbetssituation gjorde att jag en dag inte kom upp från soffan när jag skulle till jobbet. Jag kände paniken komma och det slutade med ett besök på akuten och sjukskrivning resten av graviditeten.
Under sjukskrivningen fick hon regelbundet träffa en terapeut och idag säger Emma att upplevelsen stärkt henne och gett henne erfarenheter hon inte skulle vilja vara utan.
- Jag tror att det var bra för mig att få tid att umgås med mig själv och få hjälp att hitta verktyg att hantera pressade situationer, som mitt jobb just då var. Däremot är jag en arbetsmyra så när förlossningen väl var ett faktum tog det inte många månader innan jag började frilansa.
Om vi börjar från början, var är du uppväxt?
- Jag är uppväxt i en liten ort i Västmanland med mamma, pappa och lillebror. Vi bodde i villa och levde ett helt vanligt liv. Jag tyckte dock att skolan var jobbig, framförallt mellanstadiet. Jag hade svårt att hitta kompisar och under sjuan var jag mobbad. Sedan bytte jag klass och allt förändrades.
Oj, det måste ha satt sina spår.
- Ja, till en början framförallt. Det tog lång tid innan jag vågade fråga kompisar om de ville umgås med mig, jag var så rädd att de skulle säga nej. Men gradvis så hittade jag min självkänsla och självförtroende igen. Idag känner jag mig stärkt av erfarenheten även om jag inte önskar att mina barn skulle behöva gå igenom ett sådant skolår.
Efter skolan, vad hände då?
- När jag tog studenten var jag redan förlovad med min man, A, och dagen efter studenten flyttade vi ihop i hans hemstad i Dalarna. Jag pluggade till sjuksköterska och han gick sista året på gymnasiet. Det var ett oerhört påfrestande år, inte minst eftersom vi levde på luft, bokstavligt talat. Idag fattar jag inte hur vi fick det ekonomiskt, helt otroligt egentligen. Men det gick och vi lyckades även spara ihop till vårt bröllop.
Bröllop, då kan ni inte ha varit gamla?
- Nej, jag var tjugo och A var nitton. Idag har vi varit gifta i sex år och jag har aldrig tvivlat en sekund på att han är den rätta för mig. Efter att vi gift oss flyttade vi till Umeå där A började plugga juridik och jag läsa på lärarprogrammet. Jag hann med en fil kand i religionssociologi innan vi flyttade till Uppsala där jag fått jobb på en högskola. Sedan blev jag på smällen, födde barn, var föräldraledig, jobbade som skribent, blev på smällen igen och nu är jag föräldraledig.
Det var snabbt sammanfattat.
- Haha, ja, ibland får man vara snabb.
Dig som person, hur skulle du beskriva dig?
- Oerhört driven och kreativ. Jag vet att det är utslitna ord som används i var och varannan CV men på mig stämmer det verkligen. Jag har alltid idéer, planer och visioner och måste säga att jag är rätt duktig på att genomföra dem. Nu är nästa plan att skaffa mig en riktigt bra mentor och jag kommer inte att ge mig.

Namn: Emma Inga Viktoria Fahlstedt
Ålder: 26
Familj: Maken A, dottern Alde, 3 och Eskil, 3 månader
Bor: Parhus i Nyköping
Gör: Nu föräldraledig, annars skribent
Intressen: Inredning, design, sociala aktiviteter, resor till storstäder
Äter helst: En rosa, mör oxfilé med goda tillbehör
Dricker helst: Ett gott rödvin, annars iskallt vatten
Drömmer om: Att någon gång få bygga, eller köpa och renovera, mitt drömhus
Blir glad av: Min familj. Klyschigt javisst, men inget slår glädjen som kidsen ger
Blir arg av: Orättvisor, korkade människor

Listan

I bloggvärlden florerar det just nu en lista som syftar till att skriva ett inlägg med en bestämd rubrik per dag i trettio dagar. Jag har tänkt på det där i flera dagar men bestämmer mig nu för att haka på, kanske kan det få min inspiration att komma tillbaka. Rubrikerna är dessa:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Tack!

Tack till Öppna Förskolan för att du finns, roar mina barn och låter mig läsa mama. En dag ska jag betala tillbaka, på något sätt.

Om man är för sjuk för dagis men egentligen för frisk för att ligga i soffan blir det mesta jobbigt och tvärtemot.
Därför befinner vi oss nu i lekparken i duggregnet där den ena vill gå hem och äta frukost, den andra vill ingenting men absolut inte det som den andra vill,
Den tredje? Han sover och det tackar jag för.