Dag 9. Min tro.

Jag är kristen.

Det skulle kunna räcka för det här inlägget men jag väljer att utveckla det lite till, annars vore det rätt trist att läsa.
Jag är alltså kristen, går till kyrkan rätt ofta och litar på att det finns en högre makt. Jag har behov av det. Alla har inte det och det är jag medveten om, även om jag, inte minst efter mina år i vården, inser att de allra flesta människor har existentiella frågor. Det blir allra tydligast då man närmar sig livets slutskede.
För mig kom de existentiella frågorna redan när jag var liten och det kändes skönt när jag som femtonåring bestämde mig för att jo, det här tror jag på. Jag kanske inte håller med om allt, men jag väljer att tro på helheten.

Jag tror också på människan, på den kraft som finns i människan och som gör oss kapabla att nå så långt. Tänk bara på hur långt en förälder är beredd att gå för att skydda sitt barn, för att se till att barnet får mat och vatten. Det är en fantastisk kraft som finns nedlagd i oss människor. Helt enormt.
Det är också en otäck kraft eftersom den kan missbrukas, se bara på historien där det finns ett otal exempel på människor som missbrukat sin drivkraft till att skapa ett rent helvete på jorden.