Kära blogg

Kära blogg

Du är ständigt åsidosatt, även om det är till dig jag återvänder och läser och läser och minns allt som hänt. Eftersom jag aldrig skriver i någon av mina fina dagböcker jag har hemma blir det liksom så att hela livet rusar på. Ibland tänker jag att jag har för höga ambitioner. Vill göra en proffsblogg med stylade bilder, fina recept och hundratals kommentarer. Men inser att nej, det kommer inte att hända. Istället tänker jag att bloggen kanske skulle få vara mitt anteckningsblock för hur mina dagar ser ut. Mer för mig än för någon annan. För som i sången som Alde sjunger, dagarna dom går och går efter varandra, måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Och så är det ju och livet rusar på och jag sitter där i soffan på kvällen, pustar ut och minns knappast vad som hände förra veckan.