Tisdag

Och alltså, igår så var det äntligen måndag efter en helg som aldrig ville ta slut. Sonen var då helt i limningen vilket jag förstår, det måste vara oerhört tufft att skolas in på förskola. Han hade feber och var så sjukt mammig, det enda som dög var att jag bar honom eller att han fick sitta i min famn. han sov ungefär tjugo minuter per dag och knappt alls på nätterna, inte minst natten till lördag då han sov på mig.
Hur som, så var han frisk på måndag (halleluja!) och vi kunde åka till förskolan. Väl där så insåg han att jag skulle lämna honom så han klamrade sig fast och grät. Hörde dock hur han lugnade sig när innan jag hann gå.
Jobba och dagen gick jättefort. Hade med mig mat, ribs som A gjort som faktiskt var jättegoda att värma också. Fyndkött för 39 kronor kilot, sjukt gott.
Hämtade barn och sonen ville inte gå hem och när vi väl var hemma var båda barnen trötta. Så kom A, sent efter sin första dag på nya jobbet. Vi åt korv med mos, kulinariskt gott men jag orkade inget mer, orkade inte ens skära upp grönsaker vilket strider mot allt vi bestämt. Skit samma, vi åt, barnen åt och så somnade de halv åtta.
Vi kollade på TV, jag tvättade och så somnade vi strax före tio. Sonen sov bra men dottern fick för sig att det var morgon klockan 04.15. Hon somnade om till slut, men då vaknade sonen och han var uppe sedan dess. Skrek i drygt två timmar på morgonen av trötthet, alltså skrek rakt ut. Ett tag tänkte jag att polisen skulle knacka på och fråga om vi slog ihjäl barnet.
A åkte till jobbet, lyckos honom!, och jag fick till slut sonen lugn genom att sätta på Enya och dansa runt i det nedsläckta vardagsrummet. Eller så somnade han av utmattning.
Dottern kom upp, hon käkade frukost och sonen vaknade, rätt glad nu. De fick varsin liten allahjärtansdagspresent vilket var jäkligt osmart av mig eftersom sonens bestod av massa russin som han inte hann äta upp. Skrik, gråt och slänga sig bakåt i affekt igen.
Efter sju sorger, åtta bedrövelser, cykelgrejer hit och väskor dit så fick jag till slut med mig dem till dagis. In med barnen, sonen blev ledsen men jag var för trött och stressad för att orka tycka det var jobbigt. Han tystnade iallafall medan jag var kvar.
Åkte till jobbet, försenad trots att jag gick upp klockan 6, och ringde sedan förskolan. Fick höra att allt går bra men att sonen blir ledsen för att dottern är där och springer och varje gång hon går blir det en liten separation för honom. Då blev jag förbannad eftersom jag senast igår påtalat för dotterns pedagoger att hon inte ska springa in, samt för dottern själv. Ringde hennes avdelning, för tydligen kan inte personalen prata med varandra, och fick höra att hon inte fick gå dit men att de hade så många barn att hålla reda på att de kanske missar. What?
Sedan göra jobb, teknikstrul, lunch och nu jobb och glad över att det är A som hämtar idag.