Som en karusell

Så bestämde vi oss, rätt hastigt och lustigt, för att dra till Liseberg igår eftermiddag. Som vanligt då det gäller vår familj är vi spontana så efter en förmiddag ute på ön åt vi lunch och drog in till stan. Där köpte jag först en hel massa sprayfärg för ett projekt och sedan gick vi upp till Liseberg. En tusenlapp senare hade vi gått in och fått åkband och så började alltihop.

Och vilken eftermiddag vi hade!
Inga köer, fint väder, glada barn och massa karuseller.

 

När klockan närmade sig åtta på kvällen och parkeringstiden gick ut hade de drygt sex timmarna vi varit därinne bara svischat förbi. Och i ett lyckorus, höga på socker och kärlek, gick vi ut, lastade ungar i vagn, på ståbräda och i bärsjal och gick uppemot Heden och parkeringen där. Och åkte ut till ön där färjan hade en extra avgång som gjorde att vi bara kunde rulla på. Magi, sådär en junikväll.

 Det är inte lätt att vara två år och försöka köra radiobilarna alldeles själv. Det kan lätt bli lite sura, och generade miner, över att det som går så enkelt för de större barnen tycks vara helt omöjligt att klara. Som att gasa och styra samtidigt, till exempel.

 

 

 Jag skulle kunna äta upp de där kinderna och små, små tänderna. 

Och lagom tills det att vi kom fram till bilen hade Ingrid somnat i bärsjalen och väl framme i huset på ön så somnade alla tre och sov i elva timmar. Det om något måste väl ändå vara tecknet på en helkväll.