För någon dag sedan läste jag ett blogginlägg som handlade om höga krav. I det fallet handlade det om mat, att skribenten vill ha hemlagad mat på bordet varje dag och de krav som följer med detta då man är trött och sliten och allt annat också ska skötas om. Jag svarade på inlägget att jag kände igen mig och att det för oss blivit bättre sedan vi släppt ambitionsnivåerna.
Gott så.
Sedan har jag tänkt och tänkt och irriterat mig på mig själv för mitt svar. Det där inlägget har fått igång något hos mig som stör mig. För mig kanske inte maten är dilemmat, jag har helt ärligt släppt alla ambitioner och korv är inte så hiskeligt äckligt ändå. Men ett ställe har jag kvar, där ambitionerna är skyhöga.
Jag pratar om städning.
Alltså Bree Van De Kamp och jag spelar i samma liga, så mycket kan jag säga. Jag drömmer våta drömmar om ett skafferi där allt ligger i exakta rader, i likadana plastburkar. Om golv som glänser och kläder som är prydligt sorterade. Det skulle ju vara okej om det inte fanns två avgörande punkter.
1. Jag hatar att städa. Jag städar nästan alltid i ett litet moln av irritation. Tankarna vandrar och jag muttrar för mig själv att jag inte fattar att det kan bli så stökigt. Jag kanske ska tillägga att min toleransnivå är låg, stök för mig är väldigt sällan stök för A.
2. Jag har inte tid. Jag hinner inte vara Bree Van De Kamp och A hinner inte heller. Dessutom är jag lat och älskar att ligga i soffan på kvällarna och läsa eller se på TV. I ronden mellan pocketboken och dammsugaren vinner alltid boken. Jämt.
Problemet är bara att jag har så svårt att sänka min ambitionsnivå. Jag mår verkligen dåligt då det är stökigt, då sängen är obäddad, det står disk framme och ligger uppsprättade fönsterkuvert här och där. Samtidigt som jag hatar att städa.
Ja, ni fattar.
Imorgon ska vi iallafall inte städa, då ska vi åka till Älvsjö och gå på Stockholmsmässan. Både Hem och Villa, Hem och UnderBARA BARN. Det ska bli trevligt.
Torsdagsoväder
7 timmar sedan
Du anar inte vad jag känner igen mig i det där! Jag kan bli en riktig argbigga om det blir för stökigt hemma. På samma gång är det där steget att ta fram dammtrasor och dammsugare så otroligt svårt att ta. Å andra sidan mår jag rätt bra när jag väl har satt igång för jag vet vad som väntar när man är klar. Känslan att slå sig ner i soffan med en kopp te och tända lite rökelse och ljus när det är nystädat är obeskrivlig.
SvaraRaderaJag tror att Johan har hjälpt mig komma över det där enn del. Vi var som två motpoler i början där jag ville ha det kliniskt rent och han tyckte att det fanns viktigare saker att irritera sig över. Nu har vi nog mötts nånstans på mitten även om jag blir irriterad över stökiga rum och han över mitt gnat om att dammsuga och plocka.
Nu tänker jag dock låta lägenheten bli stökig de sista veckorna. Jag vill ägna de sista helgerna i Nyköping åt annat än att städa. Dammråttorna vinner.
Å nej Emma. Inte Hem & Villa-mässa...då kommer du få ännu mer tokångest när du kommer hem igen ;)
SvaraRaderaJag känner igen mig så väl i ditt inlägg...är det inte rent och snyggt hemma, då mår jag seriöst dåligt. Hur det ser ut hos andra har jag däremot inga problem med. Bara det är iordning hemma hos mig! Hur får vi bukt med problemet??