Jämställdhetsfunderingar

Jämställdhet.

För mig är det ett oerhört viktigt ämne, något som blivit ännu viktigare sedan jag blev förälder till en flicka. Nu gäller det inte bara mig utan nu gäller det henne.
Jag läste någon gång ett citat av en man som sa att alla pappor som har döttrar måste vara feminister. Det är liksom lättare att låta könsdiskrimineringen drabba någon okänd kvinna än sin egen dotter.
För mig är jämställdhet något konkret, som ska appliceras i vardagen. Jag är inget fan av millimeterrättvisa så det handlar inte om det. Snarare handlar det om att mina och A's intressen är lika mycket värda, att mina intressen ska få kosta lika mycket pengar som hans eller att han har lika stor rätt att bestämma vad Alde har för kläder på sig eller när hon borde sova som jag har.

Just de två sakerna, intressen och barn är något där jämställdheten har mil kvar. För hur kan man motivera att man lever i ett jämställt äktenskap då den ena parten kan lägga flera tusen kronor på schyssta fälgar eller ljudsystem medan den andra inte får handla kläder, köpa böcker eller pysselgrejer. Notera att allt det där var exempel och jag ber om ursäkt för de könstereoptypa intressevalen. Naturligtvis kan det handla om helt andra saker.

Men ta det där med fälgar. Bilen behöver hjul och däcken sitter på fälgar. Så långt är allt väl. Det är bara det att på något sätt blir det okej att lägga massvis med pengar på onödigt dyra fälgar eftersom det ändå behövs. Dessutom märks det inte lika väl som om man köper hem en hel bunt med oljefärger eller för den delen går och fixar naglarna. Man får dessutom rätt mycket oljefärger till priset av ett par aluminiumfälgar eller för vad en schysst förstärkare kostar.
På något sätt menar jag att vi inte kan uppnå ordentlig jämställdhet förrän våra intressen är lika mycket värda.

Det andra som jag funderat på är det där med barnen. På något sätt tar vi kvinnor patent på barnuppfostran, kläder till kidsen, veta när de ska sova, äta eller något annat. Samtidigt så menar vi att papporna inte är delaktiga.
Jag har kommit på mig själv flera gånger med att vilja lägga mig i då A väljer kläder till Alde men hittills lyckats att hålla käften varje gång. För vilken rätt har jag till det? Vad ger mig patent på att klä på hans barn bättre än vad han kan själv? Och framförallt, hur kan jag sedan gnälla på att pappan inte tar hand om barnen om jag som mamma inte låter honom?

För många kvinnor finns det ett sätt att uppfostra barnen, deras sätt. Man vet när barnen ska äta, när hon är uttråkad, när man borde leka och när man borde sova. Att man kan göra på två olika sätt tycks inte förespegla många. Om kidsen är gnälliga då mamman har dem så har de en jobbig dag, men gnäller det med pappan så är det hans fel.

Jämställdhet kräver uppoffringar från båda parter. På samma sätt som männen måste backa och släppa in och höja statusen på kvinnors intresse så måste kvinnorna backa och höja statusen på männens föräldraskap. På så sätt blir det inte konstigt och bra att en pappa är en närvarande, aktiv förälder. Då blir det naturligt.

En sådan värld vill jag uppfostra min dotter i.