Jag fick ett armband imorse. Alde hade gjort det själv och det var bara lite för litet för min handled. Jag vet inte hur många armband och halsband och teckningar jag fått genom åren och de flesta tittar jag bara snabbt på, säger "åh så fin" och lägger bort. Det blir lätt så då man som jag har barn som kanske mer är inne på kvantitet istället för kvalitet. Ju fler desto bättre, helt enkelt.
Men idag stannade jag upp, såg stoltheten i Aldes ögon då hon gav mig armbandet. Hon förklarade hur hon tänkt då hon valt färger, "mamma du gillar ju svart och jag gillar rosa". Och jag blev så himla glad. Och lycklig över att jag har henne. Min snart sexåriga tjej som pärlar armband, skriver, läser argumenterar och kramas jättehårt.
Älskade unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar