Det är så fint med vänner, det är helt klart. Sådana som man känner väldans väl och som känner en tillbaka. Som förstår att det är rätt ledsamt med renoveringskaos och som ringer och säger att "hej, vill ni käka middag här". Och som man sedan kan åka hem till och bli bjuden på god lax och där barnen leker.
Som våra vänner här i stan, som är sådär härliga och som dessutom bor i det vackraste hus jag vet. Min vän R som alltid är så tjusig och vars hus är som en dröm. En gång fick jag förmånen att fotografera därhemma och visa upp bilderna i min tidning. Det var ingen konst att få till bra bilder då. Hon och maken har en självklar stil och en gästfrihet som få slår. Och ikväll var vi där. Och Ingrid var på gång.
Fast lite läskigt är det ändå då någon busar med morsgrisen nummer ett. Tänk om någon tar mig?
Men att någon busar med en, särskilt någon som har sådan fin hand med barn som R, är ändå helt fantastiskt när man är 10 månader. Eller tre år, eller snart sexåring för den delen.
Som han hade väntat, våran snart treåring, på att få leka med T. Äntligen! Och som de lekte. Ser ni förresten ljuset som kommer in genom de där fönstren klockan åtta på kvällen? Gamla stora fönster är min last och något annat än de små rutorna vi har i vårt hus anno 1979. Tur att jag kan få komma och flukta hos någon annan då och då.
Och även om de två papporna var i fokus så är murgrönan i bakgrunden to die for. Med djupa fönsternischer passar den galant. Gröna växter är grejen hemma hos R och J. Perfekt i den skandinaviskt grafiska stilen som är i hela deras hus. Någon gång kommer fler bilder därifrån, om husägarna ger sitt godkännande vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar