Tacksam

Jag vet inte vad som händer med bloggen. Den lever, om än på sparlåga. Jag vet iallafall att jag nu har en artikel kvar att skriva innan jag är julledig. Det känns fantastiskt.
Just idag är jag tacksam för så mycket. Min familj, mitt jobb, vintervädret, att det snart är jul. Kanske lite smetigt men ibland är det härligt att få vara bara det. Tacksam.

Relationer

Det är konstigt det där med livet egentligen.
Igår då jag vandrade genom ett snöigt Umeå så kände jag mig smått irriterad över att jag upplever att jag ofta är den som tar initiativet i att hålla igång en relation. Sedan stannade jag upp, ungefär samtidigt som jag halkade på en isfläck, och insåg att jag förskönar mig själv. För även om jag varit den drivande kraften i flera vänskapsrelationer har jag ofta varit den där andra parten, ni vet sådär passiv och liksom låtit en härlig och viktig vänskapsrelation flyta ut i sanden. Ni vet, man skyller på tidsbrist och då man inte ringt eller setts på ett par månader blir det ännu mer utdraget och sedan har man till slut inget att prata om.

Med vissa vänner så klickar det ändå, trots att man ses eller pratar väldigt sällan. Samtalet fortsätter liksom där det avslutades sist, även om det gått månader emellan.

Jag förstår att det ju inte går att hålla igång hundratals relationer, vi har ju flyttat en del också. Vissa relationer känns det ändå varmt att tänka tillbaka på, en viss acceptans över att livet fört åt olika håll men att den tiden då man stod varandra nära ändå betyder otroligt mycket.

Nyss läste jag på Facebook att min tonårsvän J som jag stod så oerhört nära har gift sig. Jag visste inte ens att hon var i ett förhållande men jag blir ändå så genuint glad för hennes skull. Vår relation innehåller knappt ens Facebookinlägg men när vi gick på högstadiet var vi en tight liten kärna tillsammans med två andra. För mig, som bytte klass eftersom jag var totalt utfryst, blev det räddningen och en början på ett människovärde. Faktiskt var det så.

Därför är jag så tacksam över de där relationerna som värmer även om de inte längre är aktiva. Och jag hoppas innerligt att jag får ett mail eller sms eller telefonsamtal om någon av mina vänner känner att jag är den personen som inte tar ansvar. Relationer är viktiga och jag vill bli bättre på dem.

Tomtegumman

Lucia

Igårkväll så åkte vi till Aldes förskola för att fira Lucia. Vi lämnade henne och en halvtimme senare fick alla föräldrar ta plats i en nedsläckt gymnastiksal. Därefter tågade barnen in från de två avdelningarna på förskolan och de hade en imponerande repertoar med sånger. Alde var så duktig, hon satt längst fram på madrassen och sjöng med i sångerna. Iallafall till en början.
Sedan roade hon sig med att dra upp kjolen och glatt visa blöjan, tända och släcka sitt ljus och vinka till mig och A.
Man riktigt såg hur hon njöt och som hon har laddat för det här, i en veckas tid har hon varit taggad och pratat om att alla mammor och pappor ska komma till gymnastiksalen.
Just nu sitter jag på Arlanda och har bilderna i kameran, men det kommer såklart en bild på vår lilla tomtegumma så småningom.

Vabblunch

Uppdatering

Det var bränslepumpen det var fel på. 5800 spänn.
Enligt forum på nätet skulle det vara lätt som en plätt att byta själv för en tiondel av priset. Men har man nu tre tummar mitt i handen när det gäller bilar är det bara att le och se glad ut.
Suck vad tråkigt.

Det är roligt nästan jämt

För några veckor sedan så startade inte vår bil, det var första gången sedan vi köpte den för ett och ett halvt år sedan som den krånglade. Vi lämnade in den efter några dagar och bytte vad som visade sig vara en vevaxelgivare. Den lade av på dagis, kanske jag ska tillägga.
Idag på morgonen då jag stressad tog bilen till dagis (ajabaja!) och lämnade Alde och skulle köra hem igen för att jobba som en galning så startade inte bilen. Igen.
Precis på samma sätt som sist. Och på dagis.
Som tur är ligger dagis i ett industriområde där också Saab håller hus. Jag knatade in, arg som ett bi och fick ett inlämningskvitto. Jag tror mannen i kassan tyckte synd om mig för han lovade att de skulle hämta bilen, gratis.
Jag tycker sådant här är så jobbigt. Man vet aldrig hur mycket det kommer att kosta och varken jag eller A kan någonting om bilar. Det enda jag vet är att det alltid blir dyrt.
Nu känns det som att jag sitter och inväntar domen. Om det var samma fel skulle de fixa det utan kostnad men jag är tveksam. Snarare tippar jag på att det är något fel som kostar tre nollor att åtgärda. Minst. Veckan före jul.
Det är roligt nästan jämt.

Men samtidigt får man intala sig själv att det handlar om materiella saker. En bil. Ingen är sjuk utan bilen är trasig. Och det är bara pengar även om det är tråkigt. Därför blir det ingen bild på vår trista bil utan på underbaraste ungen istället.
Det är ju det livet handlar om.

Tvåårstrots

Tvåårstrotset har tagit en ny omfattning här hemma. Nu är det surheten som kommit in i det Fahlstedtska hemmet. Alde är sur som en citron, allt är fel och bästa frasen just nu är "jag vill inte", säges med fördel med en riktigt tjurig underton.
Jag tycker synd om henne, samtidigt som jag försöker hantera min egen irritation över att hon är så tjurig.
Det måste vara jobbigt att vara två år och ha all den där viljan i kroppen och inte veta vad man ska göra av känslorna.

Klädlista

Jag snor en klädlista från A.M.O:

Bästa köp:
1. Levisjeansen jag köpte då vi pluggade i Umeå 2006
Kommentar:Jag använde dem tills de sprack på två ställen och var så slitna att de var mjuka
2. Svart kappa från Jaschia, 2008
Kommentar: Min moster hade köpt den kappan och jag tyckte det var så himla snygg. Några månader senare hittade jag den på Söder för 1000 kronor, 75% rabatt med andra ord!
3. Svart kjol från Gina Tricot, inköpt pre-gravid, 2007
Kommentar: X antal kilo för mycket efter graviditeten köpte jag kjolen på rea. Först kunde jag inte ha den, sedan använde jag den så den gick sönder. Ett av mina bästa köp.

Sämsta köp:
1. Jeansen från Vero Moda på rea, 2009
Kommentar: Halva priset jeans som rasar ner över rumpan, jag har använt dem en gång.
2. En svart second-handklänning från Lisa Larsson, 2006
Kommentar: Fantastisk klänning som kära svärmor hjälpte mig att sy om. Sedan blev jag på smällen och har inte kunnat komma i klänningen en endaste gång. Någonsin.
3. Lekparksjacka från sportaffären, 2009
Kommentar: Skulle vara praktisk men visade sig vara oerhört opraktisk eftersom det regnade igenom den. Använde pliktskyldigt några gånger innan jag köpte en annan i Gore-tex

Senaste köp:
1. Två svarta kjolar
Kommentar: Var rea på Cubus, en affär jag precis upptäckt eftersom jag tidigare trott den var töntigare än töntigast. Hittade en hel del faktiskt.
2. Tjocka strumpbyxor
Kommentar: Blev ett stort hål på stortån efter en användning
3. En vit tunika
Kommentar: Superfin tunika som jag inte alls behövde men, är det halva reapriset så är det

Kommande(?) köp:
1. Svarta tjocka strumpbyxor
Kommentar: Se punkt två ovan

Till Alde

På lördag fyller Alde två år. Tiden har gått så makalöst fort och det känns som om vi inte hinner med. Jag är dålig på att skriva dagbok och på bloggen känns det på ett sätt för personligt att skriva en hel massa om Aldes utveckling. Men jag gör ett undantag och presenterar Alde två år:

Alde!
Nu fyller du snart år och du är en bestämd dam som vet vad du vill. Du kan redan argumentera för din sak och lägger gärna huvudet på sned eller klappar mig på kinden för att ytterligare förstärka att du vill ha eller göra något.
Ditt ordförråd är fantastiskt. I en bok igår läste jag att barn i din ålder normalt har ett ordförråd på femtio ord. Ditt överstiger vida det. Flera hundra ord törs jag säga att du har i din vokabulär. Du experimenterar med tidsformer, bestämd och obestämd form. Det är fantastiskt att få se en grammatik växa fram.
Du är en aktiv tjej som är en hejare på att klättra. Du är modig och stark och då vi är i badhuset kastar du dig ut för rutschkanorna och hoppar fritt från kanten. Du bryr dig inte ens om att titta efter så att någon tar emot dig. Så mycket litar du på oss och på din egen förmåga.
Du kan allt och allt vill du göra själv. Ingenting är för svårt, iallafall inte först. Om du går bet så blir du antingen arg eller så ber du oss att visa dig hur man gör, "visa mej hu man gööj", säger du då.
Du har sällan tid att sitta still någon längre skull, nej, det är full fart och fläkt som gäller. Förutom då vi läser böcker eller tittar på film, då vill du gärna sitta tätt intill. Du är för övrigt väldigt duktig på att läsa böcker, "Bäbis rädd", läser du helt själv, högt för oss.
Du tycker om att ha tv:n på och blir jättearg då vi stänger av den. Du har svårt att förstå att den inte kan vara på jämt och att man bara får titta på morgonen och kvällen. Du har lärt dig att själv sätta på både TV:n och DVD:n. Teknik är lätt som en plätt och du fixar själv att ta fram både bilder och film i pappas iPhone.
Hela ditt liv har du älskat musik och att sjunga och dansa. Du kan flera sånger utantill och just nu, då du precis ska fylla två år, är det Astrid Lindgren som är grejen. Lille katt kan du utantill, alla verserna.
Du har temperament, älskade Alde. När du inte får som du vill så blir du så arg att du stampar. Lyfter vi upp dig då så sparkar du av ilska i luften. När vi ska försöka få på dig ytterkläderna och du inte vill så är det nästan omöjligt, du bänder och vrider dig som en mask samtidigt som du vrålar högt av ilska.
Jag tycker att det är så fascinerande vilket humör och vilken vilja du har och jag hoppas att du tar med dig det ut i livet, det kommer du att behöva som kvinna och tjej.
Du är duktig på att lägga pussel och att bygga höga torn i lego och klossar. Att rita och måla älskar du och bland det bästa som finns är då jag tar fram vaxduken och de kladdiga färgerna. Så kan du sitta nästan hur länge som helst.
Du somnar mellan 19-20 på kvällen. Oftast somnar du helt själv, men ibland kommer du upp och då får vi följa dig tillbaka till sängen igen. Sedan sover du hela natten och vaknar vid fem på morgonen. Då får du komma till oss och äta välling och sedan somnar du om några timmar till. De där timmarna i våran säng tycker jag är så mysigt, att få ligga nära dig och snusa.
På dagen vill du inte sova inne i sängen, det är faktiskt omöjligt att få dig att somna där. När du är på dagis eller om du får sova i vagnen så sover du gärna och länge.
Dagis älskar du och då vi varit hemma några dagar frågar du varje morgon om du inte ska gå till dagis. Du vill knappt ens gå hem då vi kommer, det finns för mycket spännande att göra där.
Något du sällan har tid med är att äta. Du äter helst potatis, pasta och ris - kött och fisk vägrar du sonika att ens smaka på.
Jag är så tacksam för att få lära känna dig Alde och älskar dig så mycket!