Det är roligt nästan jämt

För några veckor sedan så startade inte vår bil, det var första gången sedan vi köpte den för ett och ett halvt år sedan som den krånglade. Vi lämnade in den efter några dagar och bytte vad som visade sig vara en vevaxelgivare. Den lade av på dagis, kanske jag ska tillägga.
Idag på morgonen då jag stressad tog bilen till dagis (ajabaja!) och lämnade Alde och skulle köra hem igen för att jobba som en galning så startade inte bilen. Igen.
Precis på samma sätt som sist. Och på dagis.
Som tur är ligger dagis i ett industriområde där också Saab håller hus. Jag knatade in, arg som ett bi och fick ett inlämningskvitto. Jag tror mannen i kassan tyckte synd om mig för han lovade att de skulle hämta bilen, gratis.
Jag tycker sådant här är så jobbigt. Man vet aldrig hur mycket det kommer att kosta och varken jag eller A kan någonting om bilar. Det enda jag vet är att det alltid blir dyrt.
Nu känns det som att jag sitter och inväntar domen. Om det var samma fel skulle de fixa det utan kostnad men jag är tveksam. Snarare tippar jag på att det är något fel som kostar tre nollor att åtgärda. Minst. Veckan före jul.
Det är roligt nästan jämt.

Men samtidigt får man intala sig själv att det handlar om materiella saker. En bil. Ingen är sjuk utan bilen är trasig. Och det är bara pengar även om det är tråkigt. Därför blir det ingen bild på vår trista bil utan på underbaraste ungen istället.
Det är ju det livet handlar om.