Mys

De luktar så gott de här små filurerna. Som nu, då han är mätt och belåten och ligger på mitt bröst. Jag pussar lite på pannan och snusar i det linblonda håret.
Njuter av tystnaden gör jag också ska tilläggas, tystnaden som blir då Alde has left the building.

Elvis Presley sjunger i bakgrunden, solen skiner utanför fönstret och Eskil ligger och sover hos sin pappa. Stillhet är ordet och jag mår oförskämt bra efter kejsarsnittet.
Tröttheten ska vi inte tala om men jag kan ändå konstatera att just jag måste vara lyckligast i världen just nu.

Dessutom fick jag ett fantastiskt litet paket av min man igår, inte dåligt alls.

Nu är han här

Tre veckor innan beräknad förlossning tittade Eskil ut klockan 14.00 igår. Han låg på tvären och kom ut med fötterna först genom magen.
3045 g och 48 cm lång. Ett underverk och jag njuter.

Romantik

Jag och A på tvånätters minisemester. Kosta Art Hotel är platsen. I eftermiddag besöker vi poolen och äter på hotellets prisbelönade restaurang. Cafét i byn är nog inte prisbelönt. Delicatobollar och påste. Man kan inte få allt.

Nuvarande status kan bäst beskrivas som:
Semester, glass, trötthet, viktnoja, dagsutflykter, sol, bad, förberedelser, sjukhusbesök, förvärkar, hemmaprojekt, foglossning, höggravid, bebislängtan, oro, planteringsplaner. Kort sagt börjar jag ledsna rejält på att vara gravid i värmen, är less på foglossning och astma och vill bara att ungen ska ut. Kort sagt så njuter jag också oerhört av att A har semester och av att få vara med Alde hela dagarna. Inget slår det.

Mobilbloggat från stranden

Busigt att ha på sig pappas tröja tycker Alde.
"Det här är ju som en klänning nästan".

Delicious

Ett glas med iskall lemonad från Brämhults och ett fat vattenmelon och kvällen är räddad.
Det är sannerligen enklare att behärska sina cravings på sommaren istället för på vintern kan jag lugnt konstatera.

Fixarstress

Igår då vi var på akuten dök fixarstressen upp hos både mig och A.
"Vi har ju inte förberett oss än", sa vi båda smått nervöst till varandra. Hur spänner man egentligen fast det nya babyskyddet? Borde man ha packat en BB-väska? Skrivit ett förlossningsbrev? Handlat bebiskläder? Ställt upp spjälsängen?
Det är ju långt kvar, har vi sagt oss som de coola andragångsföräldrar vi är. Men nu ska det fixas. Helgen är vikt åt bebisförberedelser. Sängen ska upp, babyskyddet provspännas och kläder inhandlas. Sedan är jag lite mera redo.

Det är tur att Alde är så cool ändå. "Mamma ska få medicin", sa hon igår på akuten. "Bebisen kan komma nu", säger hon också. Helt lugn, som hon alltid är. Jag tror bestämt att vi ocoola föräldrar har en hel del att lära av henne.

Omtumlande gårdag

Den låga uppdateringsfrekvensen har sina förklaringar. Livet står liksom på stiltje just nu samtidigt som det rusar på.
Eftersom jag fått komplikationer i min graviditet så kretsar väldigt mycket kring bebis just nu, alldeles för tidigt.

Det vi vet är att bebisen sedan några veckor tillbaka ligger i tvärläge, riktigt på tvärsan. Den verkar trivas så och har än så länge inga planer på att vända på sig. Det innebär att min magkurva, den man mäter varannan vecka hos barnmorskan, ser riktigt skum ut. Barnmorskan trodde att barnet låg med huvudet nedåt och jag är glad för tillväxtultraljudet vi gjorde där det visade sig att det snarare var rumpan.

Igår fick jag så mitt andra astmaanfall den här graviditeten, det värsta jag någonsin upplevt. In till akuten, Alde och A var med och jag ansträngde mig för att hon inte skulle bli rädd. Efter vad som kändes som en evighet (men som förmodligen bara var 10 minuter) fick jag komma in, före 17 andra patienter och fick behandling direkt. Det hjälpte inte.
Gynjouren kom, jag fick sammandragningar och fick ligga med CTG. Hade hög aktivitet i livmodern, bebisen var helt i gasen och rätt stressad. Gynjouren började prata om att lägga in mig i Eskilstuna och sa att om något händer får det bli kejsarsnitt eftersom bebisen ju omöjligt kan födas i tvärläge.
Jag är alltså nu i vecka 34 och har tänkt vara gravid ett tag till.

Efter en andra omgång medicin släppte det äntligen och jag kunde åka hem. Har knappt sovit alls idag och känner mig rätt seg.

Nästa läkartid på måndag och jag är glad att jag är sjukskriven, med den här besökstakten till vården hade jag inte kunnat jobba utan att vara frånvarande jämt.

Barnet mådde bra iallafall och vägde 2,1 kg i måndags. Det känns oerhört skönt att veta att den är så stor redan nu och i princip färdig förutom att lungorna behöver en extra skjuts.