Ledsamhet

En sådan dag idag. Jag är trött, helgen har varit allt annat än en energiboost. Hela lägenheten är fylld med kartonger, det är grejer överallt och i princip allt vi äger är nedpackat. Jag känner mig sliten, trött och väldigt ledsen. Ingen särskild anledning egentligen, kanske är det helgen med en begravning som tar ut sin rätt idag. Allt jag vill är att dra täcket över huvudet och ligga och gråta en lång, lång stund. Tyvärr fungerar inte det när vi ska börja flytta imorgon och fortfarande packa en del.
Bita ihop is the shit med andra ord.

Dagens i-landsproblem

Just nu har jag en rackarns beslutsångest. Anledningen är en liten rosa dator som ligger ouppackad i en kartong. Behålla eller inte? Behov eller inte?
A tycker att jag definitivt behöver den, jag är tveksam. Funderingarna fortgår.

"Snart fyller jag år"

Alde har fått besöka två födelsedagskalas de senaste helgerna. Dessutom fyllde pappa A år igår och nu är hon i spänd förväntan inför sin egen födelsedag.
"Snart fyller jag år, då får jag ha krona på dagis", säger hon nästan varje morgon.

Det är tungt att vara född i december, bara 19 dagar innan jul och få vänta till sist med att ta på sig födelsedagskronan. Det kommer att bli ett långt år för fröken Fahlstedt, den saken är klar.

Habegär

Vill ha, vill ha, vill ha, vill ha!

Om jag ropar tillräckligt högt kanske de flyger hit?

Bild lånad från Acne

Äppelkakste

I brist på fika så dricker jag te som smakar äppelkaka. Jag kan konstatera att äppelkaka gör sig bäst som äppelkaka och te gör sig bäst som te.

I väntans tider del 13

Inte för att jag vill gnälla, nej, egentligen vill jag mest bara konstatera att jag just nu har foglossningen från helvetet. Vecka 19 och det är som om någon sticker in små, små knivar i höfterna. Jag hoppas och hoppas lite till att det går över, annars blir det många långa veckor.

I väntans tider del 12

Kan ju också berätta att vi idag var på ett nytt ultraljud och det var som natt och dag mot förra gången.
Barnmorskan nu var pedagogisk, mysig och förklarade precis vad hon såg. Vi fick se hjärtat, organen och hon ägnade stor tid åt att få bebisen att vända på sig så att vi skulle få schyssta bilder. Tyvärr visade han/hon sig inte åt det hållet vi ville så de där snygga ultraljudsbilderna i profil fick vi inte se. Däremot fick vi se hur lillskrutten kliade sig i ansiktet, satte upp ena hälen i pannan och gjorde diverse krumbukter.
Könet såg vi däremot inte, trots att hon letade. Precis som med Alde låg den här bebisen också med benen fint korsade och visade inte någonting. Det blir en överraskning framme i augusti med andra ord och det känns rätt fint även om jag är så nyfiken att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Just ja, framflyttade blev vi också, X antal dagar. Det hade jag väntat mig, även om jag kanske inte väntat mig att det skulle bli så långt. Hur som helst kommer ju de små liven när de kommer så det där datumet är ju inte så värst viktigt ändå.

I väntans tider del 11

Jag har två par mammajeans som jag inte använder. Det ena paret för att det är för tight, det andra paret för att de är för stora. Jag tänkte vara ekonomisk och göra miljön en tjänst genom att sälja brallorna på Tradera. Har ju varit smått fanatisk och sålt massor av Aldes urvuxna kläder där. Men när jag fotat byxorna blev jag smått deppad, det fanns massor av mammajeans på Tradera och nästan inga hade några bud på sig. Funderar på att ge upp.
Köpte förresten två par nya jeans i lördags på Mamastore inne på Söder. Förra graviditeten ägde jag ett par jeans som jag slet tills de gick sönder. Jag kände mig ful mest hela tiden.
Den här gången har jag bestämt mig för att ha lite kläder att sätta på mig och när jag provade jeansen i lördags tittade jag inte ens vad de kostade. Jag bara valde. Det kändes rätt skönt och de paret jag testat hittills är helt ljuvliga. När jag sedan såg kvittot visade det sig att de bara kostade en hundring mer än H&M:s tråkiga jeans. Känns nästan som om jag har fyndat fast det var på ordinarie pris.

Spännande recension

Någon mer än jag som efter att ha läst den här recensionen blir ruskigt sugen att läsa boken?
Jag kan inte tänka mig annat än att den är minst lika usel som Inger Alestig skriver.

Jag måste säga att tidningen Dagen fått en liten uppryckning på sista tiden och blivit mindre mesig. Åtminstone har jag börjat läsa den mer, ett tag gick jag inte ens in och läste på webben. Men nu, mycket tack vare Emanuel Karlsten, har Dagen fått en helt annan approach på nätet.

I väntans tider del 10

Vad ska jag nu skylla på när jag inte är på smällen?

I väntans tider del 9

Jag har precis upplevt min första craving.
På en blogg läste jag orden turkisk peppar och sen var det kört. Jag har inte kunnat tänka på något annat. Eftersom jag är en svag själ så sprang jag in på Pressbyrån och köpte turkisk peppar och tuggummi för nästan 50 spänn. Nu smälter den första i munnen, men jag måste ha mer. Kan inte få nog.

Skrämsel

Efter en natt fylld av oro är Alde äntligen bättre. "Jag är glad nu", säger hon själv.

Inte för att natten var så allvarlig, nej, det var väl snarare den där händelsen igårkväll som satte skräck i både mig och A.
Då Alde, ynklig och febrig satt i soffan och åt russin och havrefras. Vi satt vid matbordet och åt färdigt middagen när vi hör ett väsande ljud, groteskt väsande ljud från soffan.
På två röda är A där, innan jag ens hunnit reagera. Alde väser och försöker andas, hon lyckas ändå få in lite luft i lungorna men man ser paniken. Jag säger åt A att slå henne i ryggen och mitt i allt är vi ändå alldeles kolugna.
Jag tar telefonen för att ringa 112, tänker att det är bättre att jag ringer nu och säger sen att vi inte behöver någon hjälp än att jag ska ringa sen då vi har panik. Jag kommer inte fram. Telefonen fungerar inte, den där hemska bärbara saken som vi borde slängt för länge sedan.
Under tiden hänger A Alde över sin arm och dunkar henne lite hårdare i ryggen och äntligen, äntligen börjar hon hosta. Hon hostar och får lite vatten och lutad mot A:s bröst hostar hon upp en slemmig havrefras som nog börjat lösa upp sig av sig själv.
Efter en liten stund kommer en rap och hon kräks russin, havrefras och smoothie över A och vardagsrumsgolvet.
Sedan ber hon om att få sova och jag sitter hos henne en lång stund.

En havrefras. En ynka liten havrefras. Förmodligen åt hon alldeles för fort och råkade svälja den här utan att tugga den. Jag är mest imponerad av att vi lyckades hålla oss fullständigt iskalla, paniken kom sen. Den kom under kvällen då vi gång på gång gick in för att se om hon andades. Den kom under natten då jag sov på helspänn och vaknade till för minsta lilla ljud.

Lilla älsklingen, lilla hjärtat, stora duktiga tjejen. Som du skräms!


Bus med pappa för några dagar sedan

Jobb

Alde har fortfarande feber och det är A:s tur att vabba. Jag känner mig politiskt inkorrekt nog ganska glad åt att få gå till jobbet istället för att vara hemma en dag till.

I väntans tider del 8

Dagens ord stavas F-O-G-L-O-S-S-N-I-N-G.

Vecka 19 och foglossning. Förra gången kände jag av det kring vecka 26 eller så och det gjorde aldrig sådär jätteont. Nu känns det bara jag går, det har kommit de senaste dagarna.
Antar att det knappast kommer att gå över av sig självt förrän det går över på det naturliga sättet fram i augusti så att säga.

VAB utan vila men vi (läs=Alde) är glada ändå!

VAB

I det Fahlstedska hemmet, måndag kväll 18.30
"Du, hon känns lite varm och verkar lite gnällig"
"Ja, vi kanske ska ta en temp".
En temptagning, 100 tårar och 37.5 grader senare är dottern lagd och vi inväntar morgondagen.

Morgonen efter går A som ska på kurs upp tidigt och gör sig redo för avfärd 06.00. Alde vaknar och vi går upp. Snoret rinner, hon hostar men verkar ändå rätt pigg. Temp 37.0.
Vi äter frukost, hon petar ur apelsinerna ur fruktsalladen och vägrar äta dem.
Påklädning och mer tårar. En tofs och mer tårar, det skulle ju vara två.
Dags att klä på sig ytterkläderna och hon bryter ihop och en temptagning avslöjar feber. Vård av barn med andra ord och jag är inte så sugen på det, solen lyser och dottern är gnällig. Men det blir nog ändå en bra dag det här.

Värsta sågningen

Jag är i Täby och jobbar. Sitter just i på Burger King i Täby Centrum och äter hamburgare. Kön till sushistället var så oändligt långt att jag intog lite hederlig snabbmat istället. Snabbt gick det och mätt blev jag.
Jag var ofta här när jag var liten eftersom min mamma kommer härifrån och halva släkten bor i trakten. Täby Centrum är därför något nostalgiskt för mig och jag minns verkligen hur stort det var när jag var liten, långt innan utbyggnation och ombyggnation.

För övrigt har jag idag fått den mest fantastiska sågning av en ung person jag träffade förra veckan. En kollega tyckte att jag skulle skriva ut den och rama upp den på väggen. Jag funderar skarpt på att göra det. Det är verkligen synd att jag inte kan berätta mer om den och mer om sammanhanget, för det är verkligen roligt.

Nu ska jag snart ta roslagsbanan tillbaka till stan och därefter tåget söderut och hem.

Lördag

Återigen en fantastisk vårvinterdag, helt otroligt att det ofta krävs så lite som en blå himmel och sol för att höja humöret.

Det har varit en konstig vecka med mycket jobb, både på dagarna och på kvällarna. Jag känner mig ändå så lyckligt lottad som har möjligheten att jobba så mycket, med uppdragsgivare och arbetsgivare som tror på mig. Det har dessutom varit en konstig vecka då liv och död blandas. I onsdags då vi var på ultraljud fick vi se vår bebis i magen. Samma dag gick A:s faster bort efter en lång tids kämpande mot en envis cancer. Det var alldeles för tidigt, många år för tidigt och det kändes så konstigt att vi fått se vårt nya liv, samtidigt som ett liv vi hållit kärt släcktes samma dag långt före det borde.
Därför har både mina och A:s tankar många gånger den här veckan vandrat iväg en bit till de som sörjer mest.

Idag ska vi gå på barnkalas och ikväll blir det schalgergalej med några kollegor till mig och deras barn. En härlig lördag hoppas vi på.

I väntans tider del 7

Jag känner ju ändå att jag måste skriva något om den bisarra upplevelsen igår, nämligen ultraljudet.
Det är inte direkt mitt första ultraljud, med Alde gjorde jag flera vaginala och flera vanliga eftersom moderkakan låg lågt. Även den här gången har jag hunnit göra ett i vecka 10. Jag känner till grejen med andra ord.

Hur som helst, igår var vi då på lasarettet för att göra rutinultraljudet. När jag ringde och bokade tiden för en och en halv månad sedan sa jag att jag misstänkte att jag egentligen gått en vecka kortare än vad sista mensen visar. Att jag alltså var i vecka 18 när vi skulle göra ultraljudet istället för i vecka 19.
Vi fick ändå tid igår och jag tänkte inte mer på det, när jag gjorde ultraljud med Alde på Akademiska så visade det vecka 16+1 och det gick ändå så bra att göra det då.

Igår blev vi emellertid varse att det finns olika rutiner.
Barnmorskan var för det första rätt otrevlig och oengagerad, vilket kändes trist. Hon började med att titta runt på fostret och visade hjärtat. Sedan var det dags att mäta och hon mätte och mätte och frågade om sista mens. Jag sa då att jag förmodligen bara var i vecka 18.
Så hon mätte och mätte och fick det till att jag antingen var 17+5, 16+6 eller 17+3. Till slut skrev hon 17+0.
Därefter fick jag kommentaren att det var svårt att mäta för det var så långt för ljudvågorna att komma ner, jag var nämligen rätt kuddig på magen.
Jag och A stirrade på varandra. Till saken hör att jag inte är någon storlek 34:a, utan drar storlek 40 och har ett BMI som ligger inom det normala spannet, om än i övre halvan. Jag kände mig faktiskt rätt kränkt och det värsta är att den barnmorskan inte har en aning om min historik. Tänk om jag haft anorexia? Andra ätstörningar?
Hon kan ju inte heller veta att jag gick upp rätt mycket med Alde och mådde dåligt över det, så dåligt att jag den här gången backade upp på vågen i vecka 13 eftersom jag inte ville veta hur mycket jag förmodligen gått upp hittills. Jag vet alltså inte vad jag vägde vid inskrivningen.
Min första spontana tanke när jag fick kommentaren om min kuddiga mage var att sluta äta.
Dessutom är jag ju gravid och då syns det.

Vi fick i alla fall en ny tid och då hon stängt av maskinen insåg jag att vi inte fått veta om bebisen mådde bra, om allt såg bra ut eller ens fått med oss bilder. Jag visste ingenting mer än innan jag kom.
I dag har A hur som helst pratat med både barnmorskan och hennes chef som förklarat och bett om ursäkt. Vi fick veta att om de inte säger något så är allt förmodligen bra, de tittar inte så noga. Istället ska alla göra UL i vecka 19+0. Alla.
Min frisör jag var till igår hade fått komma tillbaka 4 dagar senare för att göra ett nytt ultraljud eftersom det var fel vecka.
Jag undrar vad detta kostar i resurser och undersökningar. Dessutom vet man ju inte vad ultraljud kan leda till.
Att sen apparaten barnmorskan använde var sprillans ny och "mer avancerad än de gamla" verkar spela mindre roll i sambandet...

Hallå där ute

Eftersom jag inte har någon besöksräknare så börjar jag undra om jag bloggar för mig själv. Finns ni därute? Läser ni?

Idag har vi iallafall gjort ultraljud, en rätt bisarr upplevelse. Allt var emellertid bra, men vi måste komma tillbaka om två veckor eftersom det var för tidigt.
Hamnade i vecka 17+2 istället för i vecka 18+3 och det var tydligen väldigt viktigt.

I väntans tider del 6

Jag har fått en mage, en gravidmage. Jag själv tycker det är rätt tydligt. Ändå, när jag i förbifarten slänger ur mig att jag är gravid blir folk förvånade.
Jag vill bara skrika, "vadå, tror du att jag ser ut såhär annars?".
Ändå är det bättre nu än med Alde, då inföll den här tiden mitt i bikinisäsongen. Nu är det mer tacksamt.

I väntans tider del 5

Jag har idag köpt första babyplagget.
Förra graviditeten hade jag köpt en hel drös vid det här laget, det var som om en helt ny värld öppnade sig. Nu har jag inte haft lust, inte vågat, eller något sådant. Först tänkte jag "inte innan vecka 12". Därefter blev det "inte innan ultraljudet". Nu är det dags för ultraljud imorgon. Hur som helst så såg jag den sötaste pyjamasen någonsin igår i finaste barnbutiken. Jag gick in idag och köpte den. Nu känns det nästan brottsligt, som om jag inte borde handlat något innan imorgon. Eller innan vi flyttar till huset om två veckor.
Den sötaste pyjamas jag sett var det hur som helst och den ligger här i en påse på skrivbordet.
Fatta vad skumt det känns att köpa en pyjamas i storlek 62. Ska jag bli morsa igen, shit pomfrit liksom. Bilden är hämtad från rackamaja och pyjamasen kommer från Småfolk.

Jag lever

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om det där med döden och vad den ställer till med när den kommer för tidigt. Men jag kan inte, för vad jag än skriver gör jag det inte rättvisa.

Vi lever så skyddade, vi oroar oss för så små saker. Jag önskar så att jag kunde lära mig att ta vara på livet och vardagen. Jag önskar att jag kunde glädja mig mer åt att få vakna frisk varje morgon, att min familj är frisk. Istället kan jag sura över dammråttor, över att vi har ett hus att sälja, över att jag kände foglossning idag.
Men vadå?
Livet är här och jag lever. Jag är så innerligt tacksam för det.

Jag tipsar också om att du som inte läst Lotta Grays blogg gör det, den hittar ni här.

Internationella kvinnodagen

Ni firar väl internationella kvinnodagen idag?
Inte med champagne, inte med mörk choklad och för all del inte med lyxig mat.
Nej, internationella kvinnodagen firas bäst med arbete. Eller studier. Eller för all del genom att besöka en vårcentral.
Dagen firas bäst genom att göra sådant som är självklart för oss här i Sverige. Genom att göra saker som inte alls är så självklara på andra håll i världen och som inte alls var så självklara för 100 år sedan här.
Jag firar dagen genom att lämna mitt barn på hennes fantastiska förskola, för att sedan gå och arbeta åtta timmar och därefter gå hem och sätta mig vid dukat bord och äta maten som A lagat eftersom det är hans vecka att hämta tidigt.
Fattar ni hur fantastiskt det är? Kvinnor i Sverige kan arbeta, vi kan lämna våra barn på förskola och vi har män som tar lika stor del i föräldraskapet som vi.
Bara det här med förskola, vilken grej! Vi kan välja, här kan vi faktiskt välja att vara hemma länge eller att jobba. Hur många procent av kvinnorna världen över har den möjligheten? Inte många.
Man behöver inte åka så långt som till Afrika eller Irak. Nej, åk till Tyskland eller för all del till USA. Där finns inget som heter föräldraförsäkring och deras version av förskola är ett skämt med tanke på kostnaderna och med tanke på att skolorna inte serverar lunch. Någon måste vara hemma och laga den och denna någon kan inte jobba. Tada!
Vi borde fira internationella kvinnodagen idag.
Fira genom att föda barn i landet där kvinnor inte riskerar livet genom att föda barn. Fira genom att jobba eftersom kvinnorna faktiskt långsamt äter upp lönegapet till männen. Fira genom att köpa preventivmedel i landet där ingen kvinna behöver vi gravid mot sin vilja.
Fira genom att få sjukvård på samma villkor som männen.

Imorgon ska jag gnälla igen på hur ojämställda vi är. Idag vill jag bara njuta av allt som vi och våra mammor och mormödrar åstadkommit. Jag ska göra det genom att jobba.
Hur firar du?

God morgon världen!

Söndag kväll

Vi har haft en kanonmysig helg med umgåsning (okej, jag vet att grammatiken sviker lite där), bus med mormor och morfar, sköna promenader i solen och goda middagar. Nu är jag så trött att ögonen går i kors.
Har massa jobb att göra och borde egentligen skriva någon timme. Men det är kört. Om jag skrev nu så skulle jag inte förstå ett smack imorgon. Istället ska jag dricka upp mitt björnbärste, hänga tvätt och ta en lång dusch.
Jag skulle blir förvånad om jag fortfarande är vaken klockan 21.
God natt!

I väntans tider del 4

Idag känner jag mig extra glad eftersom både jag och A kände fosterrörelserna igår. Häftigt värre!

Glassmaskin

Jag vill ha en glassmaskin och hittade ett test på nätet där det stod att Philips var bäst. Den har ett fyrsblock så att man slipper förvara hela skålen i frysen och därför kan man låta frysblocket ligga i frysen mellan tillverkningsstunderna.
Någon som har en glassmaskin? Vilken sort?

på bussen

Alde har lärt sig en ny sång på dagis. Jag citerar några verser:

"Hjulen på bussen dom går runt, runt, runt. Runt, runt, runt. Runt, runt, runt. Hjulen på bussen dom går runt, runt, runt. Runt i hela staden"
...
"Mammorna på bussen säger "schh", "schh", "schh". "schh", "schh", "schh". Mammorna på bussen säger "schh", "schh", "schh". Runt i hela staden"
...
"Papporna på bussen säger "hm", "hm", "hm". "hm", "hm", "hm". Papporna på bussen säger "hm", "hm", "hm". Runt i hela staden".

Därefter hittade Alde på att pojkarna på bussen säger glass, glass, glass. Flickorna hade hon inget ord för så för att motverka den tragiska könsuppdelningen i verserna om mammor och pappor har jag och A infört följande tågordning i sången:

"Flickorna på bussen säger "bus!", "bus!", "bus!". "bus!", "bus!", "bus!". Flickorna på bussen säger "bus!", "bus!", "bus!". Runt i hela staden.

Lyxig hemmadag

Sitter i soffan medan Alde sover och tänker att det här med föräldraledighet är som en karamell man kan suga länge på och de här dagarna som jag tar ut någon enstaka gång då och då är som de godaste pralinerna i Aladdinasken.Gnälldagarna motsvarar då de äckliga körsbärspralinerna.

Vi har hittills haft en helt underbar dag. Vi tog det lugnt på morgonen och tog sedan med oss hälften av det något för torra frukostbrödet ned till hamnen. Där matade vi ankor, både mamma och Alde iklädda solglasögon. Innan vi gick ställde sig Alde vid spegeln och sa "jag är en cooling, jag är en cooling". Helt rätt!

Därefter gick vi till A's jobb och hälsade på en liten stund, det är fördelen med att ha en pappa som jobbar på ett snyggt kontor nere i hamnen. Sedan pulsade vi oss fram i snön, plockade istappar och gick och fikade. Alde drömde sig bort på leksaksaffären, vi var på biblioteket och så hem. Lagom till lunchen fick hon ett utbrott och vägrade att ens peta på den uppvärmda quichen från igår. "Ta bort den fisken, ta bort den fisken, den är äcklig". Det slutade med att hon inte åt ens en liten bit utan gick och vilade. A kom hem för att dricka kaffe och fick äran att söva en liten tjej som var så trött att hon nästan inte kunde sova.

Jag vet inte vad vi ska hitta på när hon vaknar, vi har varit ute i princip hela förmiddagen men det är ju så ljuvligt väder att det nästan inte går att vara inne. Lyxproblem, jag är medveten om det. Men just idag är en lyxig dag!

Dagens

DAGENS VILL HA: Sol resten av dagen.
DAGENS KLÄDSEL: Mammajeans, svart tröja, grå överdragströja
DAGENS SMINK: Lite lagom
DAGENS FRISYR: Det räcker med att säga att jag måste klippa mig
DAGENS HÄNDELSE: Solen skiner himlen är blå, vad det är skönt att...
DAGENS LÅT: Här kommer Pippi Långstrump
DAGENS PLANER: Vara ledig med Alde vilket innebär leka, gå ut och mata ankor, biblioteket, fika på stan
DAGENS SAKNAD: Vår
DAGENS DUMMASTE: Att sugrören till smoothien var så rackarns dåliga
DAGENS SJUKA: Börjar bli nästäppt
DAGENS DROG: Solsken.
DAGENS ROLIGASTE: Socialdemokraternas åsikter om RUT-avdraget
DAGENS FAVORIT: Alde.
DAGENS KÖP: Inget.
DAGENS HUMÖR: Glad
DAGENS ORD: Föräldraledig

Lista

DAGENS VILL HA: Mat och mera mat
DAGENS KLÄDSEL: Mammajeans, svart tunika, grå tröja
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: Lite plattat
DAGENS HÄNDELSE: Tog en jätteskön promenad i solen på förmiddagen.
DAGENS LÅT: "Hallelujah" med Jeff Buckley
DAGENS PLANER: Disciplinera mig och jobba färdigt, laga sushi, äta middag med goda vänner.
DAGENS SAKNAD: Böckerna jag beställde förra veckan som inte kommit än.
DAGENS DUMMASTE: Att jag försökt få tag på min barnmorska hela dagen men inte lyckats än.
DAGENS SJUKA: Att jag köpt nya linser och trots att jag bytt dem tre gånger så är det fortfarande suddigt på högra ögat.
DAGENS DROG: Solsken.
DAGENS ROLIGASTE: Alde
DAGENS FAVORIT: Alde.
DAGENS KÖP: Inget.
DAGENS HUMÖR: Glad och lätt stressad.
DAGENS ORD: Disciplin.

Listan är snodd från A.M.O.

I väntans tider del 3

Hungrig.
Jag kan inte minnas att jag var såhär hungrig senast. Var jag det?
Man ska äta en smörgås och dricka ett glas mjölk extra när man är i andra trimestern. Jag äter två extra smörgåsar på förmiddagen och är fortfarande så hungrig att det liksom suger i magen. Jag vill, vill, vill inte gå upp lika mycket i vikt som förra gången. Är fast besluten att inte göra det. Men jag kan ju inte vara hungrig.
Frukt är ju bra, men det mättar inte. Efter en banan och ett äpple är jag fortfarande hungrig. Det är bara på förmiddagen och jag skulle kunna äta hur mycket som helst.

Självhjälp

Jag sitter och beställer recensionsexemplar till en artikel jag ska skriva. Massor av böcker om psykologiskt dravel, självhjälpsböcker med andra ord. Det gör mig ont att jag kommer att ha dem i min bokhylla, är det något jag är anti så är det självhjälpsböcker.
Men kanske att jag ändrar mig efter artikeln, jag har iallafall ambitionen att gå in i arbetet med öppna ögon utan skepsis. Frågan är om jag lyckas.