Städning pågår

Det är märkligt det där, med karaktären. Hur man bestämt kan bestämma sig för att göra vissa saker, som att städa ut och tvätta bilen till exempel. Jag och A bestämmer oss för att bli duktiga på det vid två tillfällen i livet. Då vi köpt en ny bil eller hälsar på ute på ön. Eftersom vi köper en ny bil ytterst sällan så händer det oftare att vi bestämmer oss för att bli Duktiga Människor då vi varit på ön. Där finns nämligen all tänkbar utrustning för att städa ur bilen. Så vi städar, blåser med speciella munstycken, dammsuger ur och hummar för oss själva att det var värst vad vi var duktiga och om vi bara hade en sådan där kompressorgrej hemma så skulle vi minsann... Ja, ni fattar.
Sen dröjer det ett halvår eller ett år eller så och vi kommer till ön igen, bilen är skitig och allt börjar om.
Jag inbillar mig att det där kommer med åren. Vårt hus städar vi, jag gnor rätt så frenetiskt och om man jämför hur vår första bil, den där Volvo 240 såg ut så är vår nuvarande kombi en framgång. Så kanhända att om några år så har vi en skinande blank bil jämt. Eller inte. Den som lever får se.

Som en karusell

Så bestämde vi oss, rätt hastigt och lustigt, för att dra till Liseberg igår eftermiddag. Som vanligt då det gäller vår familj är vi spontana så efter en förmiddag ute på ön åt vi lunch och drog in till stan. Där köpte jag först en hel massa sprayfärg för ett projekt och sedan gick vi upp till Liseberg. En tusenlapp senare hade vi gått in och fått åkband och så började alltihop.

Och vilken eftermiddag vi hade!
Inga köer, fint väder, glada barn och massa karuseller.

 

När klockan närmade sig åtta på kvällen och parkeringstiden gick ut hade de drygt sex timmarna vi varit därinne bara svischat förbi. Och i ett lyckorus, höga på socker och kärlek, gick vi ut, lastade ungar i vagn, på ståbräda och i bärsjal och gick uppemot Heden och parkeringen där. Och åkte ut till ön där färjan hade en extra avgång som gjorde att vi bara kunde rulla på. Magi, sådär en junikväll.

 Det är inte lätt att vara två år och försöka köra radiobilarna alldeles själv. Det kan lätt bli lite sura, och generade miner, över att det som går så enkelt för de större barnen tycks vara helt omöjligt att klara. Som att gasa och styra samtidigt, till exempel.

 

 

 Jag skulle kunna äta upp de där kinderna och små, små tänderna. 

Och lagom tills det att vi kom fram till bilen hade Ingrid somnat i bärsjalen och väl framme i huset på ön så somnade alla tre och sov i elva timmar. Det om något måste väl ändå vara tecknet på en helkväll.

Regnig dag

Igår regnade det hela dagen så vi skippade att åka till Liseberg och drog norrut. Som vanligt låg kameran rätt tryggt förvarad i min väska större delen av dagen, man lär sig aldrig tydligen, men den åkte fram på ett stopp. Molekylverkstan i Stenungsund.

Här var det gratis inträde och experiment för alla barn. Det var inte så värst stort men det är bara bra tycker jag. Då kan man lugnt släppa ner bebisen och låta kidsen härja hyfsat fritt. Ta det lilla lugna som förälder. Men inte på det här stället, för vi ville ju också prova allt spännande som fanns.

Som att klättra. Men det var visst förbjudet för vuxna så jag fick nöja mig med att kika på min egen klätterapa, snart sex år.

Att krypa omkring på durkgolvet var spännande som tusan tyckte Ingrid som hade tröttnat på att sitta fast i vagn och bilstol.

 Man kunde göra experiment av frigolitkulor. Det var visst lite osäkert huruvida man fick ta hem grejerna men mina ungar löste det genom att diskret smyga ner sina konstverk i min väska. Stor väska är grejen, helt klart.

 Vi gjorde orkaner i plastflaskor.

 

 Och byggde broar, och mamman fick vila en liten stund. Och det var värst vad mina brallor ser blanka ut. De är nya, från COS, och jag trodde inte att de skulle glänsa sådär. Vi får skylla på kameran helt enkelt.

Brobyggaren in action. Eller ska vi kalla henne "Söndraren av Molekylverkstan"? Åtminstone om vi frågar syskonen. "Ta bort Ingrid, ta bort henne nu!!"

Jo, det var ett festligt ställe!

Sen drog vi vidare, i spöregnet, ut till Tjörn. Och som jag ångrar att jag inte tog fram kameran ändå för det var så himmelskt vackert där. Precis sådär som man tänker sig att Västkusten ska vara och som långt ifrån alla ställen är. Men Tjörn var det, och jag kan också tipsa om Donsö i Göteborgs södra skärgård. Vackra trähus, pittoreska butiker och utsikt över havet som är magisk. Jag blir alldeles till mig av hänförelse och man känner sig så liten på jorden då man ser allt det vackra. 

Vi hittade en riktigt bra loppis och jag fick stoppa mig själv från att inte övertala A att vi skulle köpa ett marmorbord för en hundring och en golvlampa för en hundring och en tjugolapp. Allt går in i bilen brukar vara min paroll. Nu insåg till och med jag att det var kört, och det bar emot att lämna finheterna kvar där. Men jag köpte iallafall en stor korg för fyrtio kronor och en urtjusig ram för en tjuga.

Sedan låg där ett surdegsbageri bredvid och jag kunde inte låta bli att hosta upp plånboken igen då de sålde bröd bakat på emmervete. Har velat testa detta mytomspunna vete så länge och vi blev inte besvikna. Därefter bilkö, färjekö och hem med trötta barn och en hel kasse med kakor från outleten i Kungälv. 

Som Alde sa, "jag trodde inte dagen skulle bli så rolig eftersom det regnade men det var verkligen jättekul".  Man får inte roligare än man gör sig, den saken är klar.

Häng i Göteborg

Igår hade alla väderappar vi har lovat att det skulle bli kanonväder. Och visst, solen sken men termometern visade sexton grader så det där med stranden kändes rätt avlägset. Istället packade vi in blöjor, ungar och oss själva i bilen och drog in till Göteborg för att dricka kaffe, kolla i affärer och spankulera omkring. Det började med att vi glömde barnmat till Ingrid och att sonen somnade, men allt löser sig vet ni. Om man inte oroar sig för mycket eller binder upp sig för mycket till rutiner av alla dess slag så löser sig det mesta, det är min erfarenhet. Så jag och Alde hittade ett halvsunkigt Netto i Linné, köpte barnmat för en tjuga och så drog vi upp mot Järntorget och hann ifatt A, Ingrid och sovande Eskil. Vi paxade ett bord på vår bästa sushirestaurang som nog måste bytt ägare, för det var ärligt talat sådär. Men det gjorde ingenting för vi kunde sitta ute och alla var lyckliga, inklusive Eskil som sov igenom lunchen för han fick äta strips från Burger King istället sen.

Sen drog vi igenom Haga och spanade igenom alla butiker. Som Villervalla (där jag kan ha shoppat loss en aaaaning), en ny pysselaffär, Twist&Tango där jag provade en kjol som inte var min stil men som fick mig att känna mig urtjusig och härliga Market 29. Sen uppemot stan, en take-awaykaffe på DaMatteo och span i butiker. Och kameran använde vi knappt och de få bilder vi tog blev ärligt talat sådär, men går man med tre kids på stan i reatider och ska roa alla, inklusive sig själv, så kan fokus inte ligga på att plåta snyggt. Men en riktigt bra dag, det hade vi, var alla överens om.
(Kanhända att säljaren inne på Acne inte var lika överens, men hon blev iallafall glad när vi gick. Alltid något).

Krabbfiske (utan krabbor, men ändå)

Så skulle vi då fiska krabbor för någon kväll sedan. Vi hade sprillans nya, handknutna krabbburar och allt. Det hjälpte väl sådär mycket eftersom vi för det första inte hittade någon mussla att agna med och sedan inte en enda krabba. Vi hittade snäckor dock, som svärmors modige make klev ner med brallorna på i det iskalla havet för att hämta. Lagom när vi skulle agna med dem konstaterade vi att de var borta.
- Jag har kastat alla i vattnet, förklarade Eskil stolt.
Det var bara att hämta nya men inte en enda krabba fick vi ändå. Men det gjorde inte så mycket.

För sedan skulle vi försöka ta någon slags organiserade bild på de stora barnen. Och det gick sådär. Men det gjorde inte heller så mycket för kvällen var magisk, ljuset var magiskt och jag hade helst bara velat åka ut med båten och glömma bort att Ingrid vill äta välling två gånger varje natt (japp, vi har satt oss i skiten själva, jag vet) och att barnen vaknar tidigt. Det är något visst med ljuset här ute där stenen möter havet.

Man kan ju nästan ana vem som är teaterapan i familjen och jag kan säga så mycket som att hon inte ärvt det av A.

Sen gick vi in, lade barn och oss själva och så blev det morgon igen, alldeles för tidigt.

En timme att spara

Alltså, vi älskar DaMatteo. Så fort vi kommer till Göteborg så försöker vi snika åt oss barnvakt och åka dit. För kaffet, såklart!, men också för miljön, bakverken och för att det på något sätt infinner sig ett lugn och en skön känsla i oss bara vi kliver in. Sådär som då man ska åka utomlands och sitter vid gaten och dricker sitt svindyra flygplatskaffe som smakar himmelskt, bara för att man vet att man är på väg någonstans. Så är det för mig då jag och A fikar på DaMatteo. Vi smider planer, låtsas som att vi är hippa Göteborgare och inte alls bor i ett parhus från 1979 i Nyköping, drömmer oss bort och bara är. Går ner i varv. Känner oss lite bättre än vi brukar och är extra kära.
Nu var vi där igen och hade Ingrid med oss, den bönan går ju liksom inte att lämna bort. Det var midsommarhelg så bageriet var stängt men vi köpte frukost och åt croissanter och drack juice och stora espressos med skummad mjölk. Så satt vi där, lät Ingrid smaka sitt livs första apelsinjuice som hon drack samtidigt som att hon kiknade av skratt för att det var så sjukt gott. Sedan gick vi till Artilleriet, hängde på stan, shoppade loss på COS och Svenssons och kände oss sådär nykära som vi alltid gör när vi är i Göteborg. En bra dag, helt enkelt.

Grejar lite.

Gott kaffe, snygg man.

Jag måste lära mig göra sådana där lattelöv, det smakar bättre med dem i av någon konstig anledning.

Croissant med nougatkräm i. Det var så gott som det låter.

Älskade unge!

Det var en sådan där timme som jag bara vill kapsla in i mitt hjärta och ta fram en mörk eftermiddag i februari, då man står där och svär tyst för sig själv över overaller, gnälliga barn och middag som ska lagas. Då vill jag plocka fram känslan jag får på DaMatteo, med A och Ingrid och gå ner i varv och känna mig lite bättre.

Nya bloggtag (och en magisk kväll)

Det här blev ju inte bra. Jag vill ju blogga men det har bara varit så mycket med allt. Tre barn, pussel med föräldraledighet, en jobbsituation som varit rätt tärande med mera med mera. Och sen blir det till slut så att det känns som att det var så länge sedan. Jag borde startat en ny blogg, har jag tänkt. Gjort om och gjort rätt. Men sedan övertalade A mig att fortsätta här. Blogga för mig själv och inte för någon annan. Så, nu kör vi. All in den här gången!

Och jag vill ju sammanfatta allt som hänt, göra någon slags tillbakablick. Men vet ni, det blir inte bra. Så istället startar vi här och nu, med att visa bilder från igårkväll. En sådan där magisk kväll i Göteborgs yttersta skärgård, bland klippor och med barn och snäckskal och en sol som sken sådär klar som den bara gör vid havet i juni månad.

På väg ner till Saltasvik, några hundra meter från svärmors hus

Älskade sommarpojke!

Och storasyster, som blivit så stor att jag inte hänger med.

Syskonen, sanden, klipporna och vattnet.

Snyggaste mannen i världen med bästa bebisen.

Alltså, det är något alldeles magiskt med ljuset de där kvällarna vid havet.

Jag och Alde. Älskar tröjan från Holebrook Sweden, så skön!