Boainstinkten i full blom

Vecka 32 och instinkten om att boa har slagit till med full kraft. Jag tänker ständigt på röran i förrådet, var bebisens kläder ska vara och att jag vill fixa till biblioteket/tv-rummet nu och helst igår.
Vi har hittat en schysst soffa på IKEA som är precis lagom under småbarnsåren. Visserligen drömmer jag om en howardsoffa men de vi hittat har inte haft tvättbara klädslar. Även om jag i det mesta tycker att form kan gå före funktion så känns det lite väl magstarkt att ha en soffa man inte kan tvätta under de år då små barn sitter i den och äter fredagsmys framför barnprogrammen.

Så en sådan blir det. Sedan ska vi byta ut våra bokhyllor i ek mot vita som bara är 40 cm breda. Jag drömmer om att bygga in dem med lister och få bibliotekskänsla för alla våra hundratals böcker.
En fin matta, nymålade väggar och vår gamla TV-bänk och soffbord från 50-talet. Blir nog kanon.

Vi ska göra det i höst har vi sagt, inte nu eftersom det bara blir rörigt att hålla på överallt samtidigt. Men jag kan inte vänta, det kryper i mig.
Dessutom kryper det i mig att få sortera i förrådet, göra färdigt klädkammaren och få ordning överallt. Det är minst sagt stressande med dessa hormoner, det kan vi konstatera.

Prinsessa

Dagen till ära fick Alde en prinsessekrona av sin farmor. Hon är
stolt, så stolt, och har suttit på morgonen och spanat in bilder på
de "riktiga" prinsessorna på TV.
Från klockan 14.00 sitter jag bänkad framför dumburkem och ska spana
in flärden. Här ute i Göteborgs skärgård vajar flaggorna.
Feststämning är rätta ordet.

I-landsproblem

Dagens i-landsproblem måste vara att magen har växt så mycket att jag inte kommer åt att måla tånaglarna. A samlar kraft för att hjälpa mig.

"Du har väl sådant här bortagningsmedel", frågade han lite oroligt när vi talade om saken.

Arga snickaren

Nejdå, hon är inte arg. Däremot ruskigt koncentrerad. Och med vilken
kraft hon bankar ner spikarna. En blivande snickare, det är ett som
är säkert.

I väntans tider del 21

Vecka 31 och hej vad det går.
Nio veckor kvar till beräknad förlossning, nio veckor. Det är ju ingenting och ändå så börjar jag känna mig gnällig över att jag varit gravid typ en helt evighet.

Sovrum

Sovrummet börjar så sakteliga ta form.
Väggarna är målade, skjutdörrarna in till klädkammaren på plats och igår fixade och trixade vi med den nya sängen.
Nya och nya förresten, vi återanvände vår tidigare sänggavel som vi gjorde då vi var fattiga studenter i Umeå. Vi häftade på ett nytt tyg, oblekt linne från IKEA. Sedan har jag sytt en ny sängkappa med dubbla motveck i hörnen av samma linnetyg. Igår sydde jag ihop den och det blev faktiskt kalasbra, även om den aldrig går att få skrynkelfri hur mycket jag än stryker. Kuddarna har jag sytt i tyg från Mairo och Svenskt Tenn.
Ikväll ska jag fålla upp gardinerna, vi ska gjuta nya skivor i betong till sängborden och sätta upp sänglampor. Leta en ny fönsterlampa, lite lister, någon snygg kudde och sedan är det färdigt.
Om några veckor kan vi ställa in spjälsängen. Inte klokt vad fort det går.

Trots

Genom att andas och räkna till tio kan man undvika de flesta
trotsrelaterade konflikter. Sedan jag hämtade Alde klockan tre har hon
brutit ihop sisådär 7-8 gånger. Då räknar jag inte in tjurigheter
och minikonflikter. Nu gömmer jag mig nere i röran, jag orkar inte
räkna mer till tio nu.

Prestationsprinsessor

Jag är vad man skulle kunna kalla en prestationsprinsessa. Ställer oerhört höga krav på omgivningen, men ännu högre på mig själv. Därför är det nyttigt för mig att vara hemma och tvingas ta det lugnt, tvingas vila och tvingas ha tråkigt. Jag har nämligen väldigt svårt för det.

Igår pratade jag med en av mina redaktörer och förklarade att jag inte kommer att kunna göra några mer jobb på minst ett halvår. Det känns knäckande, trots att jag verkligen längtar efter att få vara föräldraledig igen. Jag tror att det handlar om att det här jobbet som jag har hela tiden är så intensivt, så progressivt. Alltid nya artiklar, alltid nya idéer. Nya projekt och nya kontakter. Det är högt tempo och jag trivs med det. Att då byta ut det mot dagar i soffan är svårt, jag känner mig väldigt snabbt överflödig.
Det är nog därför det kan vara nyttigt också. För att lära mig själv att också jag har rätt att vila, också jag har rätt att vara bara hemma när kroppen säger ifrån. Min karriär kommer inte att gå i stå bara för att jag är hemma ett år. Jag vet ju det, även om vissa tankar säger något annat.

Så jag tränar på att slappna av. Att vara mindre fröken duktig. Nu får jag bli duktig på att vila istället för att vara duktig på att jobba. Det kan vara mitt nya sommarprojekt.

Awarded

Jag har fått en bloggaward, min första. Jag fick den från min mycket kära vän Johanna som jag lärde känna genom vårt bloggande för mer än två år sedan.

Det handlar om att publicera den tionde bilden i sin blogg, så här kommer den (åh vad jag önskar att den tionde bilden varit en annan) :Bilden är tagen i Photo Booth i september 2009. Jag skrev ett inlägg om att jag borde ta mig i kragen och bli bättre på att fota. Det gäller fortfarande, kan konstateras, eftersom vi verkligen är urdåliga på det. Senaste laddningen bilder från kameran in i datorn bestod av bilder från två månader tillbaka. Människan är i sanning en svårlärd varelse.

Jag skickar awarden vidare till:
Sandra, vars blogg jag läst väldigt länge nu och som jag tycker att jag nästan känner fast vi aldrig träffats
Sofie, min söta svägerska som äntligen fått hem mopsen G
Cina, som jag inte träffat på länge, tyvärr, men träffade desto mer då vi båda var föräldralediga samtidigt i Uppsala
Rebecca, som jag önskar en fantastiskt härlig västkustsommar och som har en så härlig blogg.

Sommardrink

Lyxar till det med en Virgin Cosmopolitan för att följa upp
biokvällen igår.
Smarrigt men hade nog varit ännu bättre med sodavatten istället för
fruktsoda.

I väntans tider del 20

79 dagar kvar and counting...