Vårtecken

Nytt, vårigt nagellack köpt i NYC och Chanelbutiken där. Införskaffade också ett par alldeles för dyra solbrillor i samma butik, så vackra.
Nu, måla naglarna och sedan ladda för fredagsmys med sushi och hämtade barn från förskolan!

Hemma igen

Hemma från New York, jetlaggad och med över 200 bilder i kameran.

Vi har haft en fantastisk resa till världens bästa stad. Shoppat så det står härliga till, ätit massor av god mat, träffat spännande människor sådär som man bara gör om man är på semester. Bott på designhotell, druckit svagt amerikanskt kaffe och fått in en grym snits på att vinka in taxibilar.
Ska såklart skriva ett längre inlägg sedan men säger bara en sak, har du inte varit i New York så åk dit för allt i världen!

Bra skit

Extrapris på dyrIca. Bra skit!

Tacksam

Det slår mig ibland, hur oerhört tacksam jag är för allt det jag har. För min familj, inte minst och för mina barn som sprider sådan enorm glädje omkring sig. För att jag får vara där för dem, ta hand om dem, trösta dem, skratta med dem, förfasas över dem, oroa mig för dem, torka upp efter dem, läsa sagor för dem och ha dem omkring mig. För att vi bor i ett hus vi köpt själva, för att vi har råd och möjlighet att göra saker själva och med barnen. För att vi har bra jobb som vi trivs med, familjer som är friska och att vi är friska själva.
Jag är tacksam för mina och våra vänner, för att jag åt en trevlig lunch med två väninnor idag och för att vi ska åka till New York i veckan.
Det slår mig att jag borde bli bättre på detta, att stanna upp och bara vara tacksam.

Tisdag

Det är inte meningen att den här bloggen ska bli någon slags samlingsplats för gnäll från mig, därför har jag insett att det kanske inte är någon bra idé att uppdatera på morgonen då jag är som tröttats...

Hur som helst, dottern fick någon slags hostattack vid fyra inatt och vi tog in henne till oss för att hon inte skulle väcka brorsan. Väl där vaknade hon till, låg och snurrade och sparkade och tittade i taket. Till slut blev jag arg på henne och då somnade hon, Själv var det bara att gå upp när hon låg kvar där och snusade, göra frukost, vinka hejdå till maken och muta son med jordgubbar. Väcka dotter och få iväg barnen till dagis där sonen fick något slags bakslag och blev ledsen igen. Glömde hälften av grejerna och fick gå tillbaka flera gånger innan jag slutligen kom iväg till jobbet.

Idag så är det sista jobbdagen innan utbildning och resa, känns så fruktansvärt behövligt att åka bort, inte minst en dag som denna med snöblandat regn och en plusgrader. Var det någon som sa 24 grader och sol i New York? Va?

Måndag morgon

Inleder morgonen med att få totalt bryt på sonen. Har sovit dåligt, taskig hy och ingen aptit. Vill helst dra täcket över huvudet och stanna där för evigt, eller åtminstone några timmar till.
Funkar icke, bara upp, pressa i lite frukost, tjata på barn och iväg.

Det här med barnafödande

På undersköna sajten Familjeliv.se pågår just nu en debatt om huruvida det är rätt att känna sig stolt över att ha fött och burit ett barn. Grunddiskussionen rörde huruvida det var rätt eller fel att få en present för detta från barnafadern, men sedan spårade det iväg och sedan gav jag upp så vart diskussionen nu tagit vägen vet jag ej.

Hur som, för mig är det här med att få, bära och föda barn alls inget självklart. Mina graviditeter har varit väldigt tuffa med mycket komplikationer som gett inte bara en doktor huvudbry. Mina förlossningar har slutat i kejsarsnitt, även om Eskils födelse knappast var dramatisk. Han låg dock i tvärläge och hade vi befunnit oss i ett så kallat u-land hade vi båda dött.

Jag har upplevt att bli gravid nästan utan att hinna fatta det och jag har också upplevt den totala ångesten och våndan som kommer med att inget plus på stickan kommer. Där man väntar månad efter månad, tror och hoppas och bryter ihop. Där man tar prover, ännu mer prover, undersökningar och homorner. Till slut fick vi det efterlängtade plusset men det där året är utan tvekan mitt svartaste någonsin, samtidigt som det också var ett år då min dotter växte och spred glädje.

Jag har upplevt sorgen att få ett väldigt sent missfall och föda fram ett barn i graviditetsvecka 19. Att använda lustgas, bli erbjuden epidural och så slutligen lämna förlossningen med tom mage och ett barn som hamnade i en metalllåda för att undersökas. Fått frågan om vi ville se, veta vad det var och sedan fundera hela livet på om vi fattade rätt beslut.

Jag har upplevt att människor omkring mig kämpat för att bli gravida, kämpat med sorgen över att få inte bara ett utan flera missfall. Upplevt hur människor som betyder mycket för mig drabbas av förlossningsdepression, sjuka barn och annat som bara är ren ångest och sorg.

För mig är alltså det här med graviditet och barnafödande något jag alls inte tar för självklart. För mig är det också mitt livs absolut största prestation att ha burit och fött (jo, jag har fött, men med snitt) mina barn. Det har förändrat mitt liv, min person och mina värderingar. Det är större än allt annat och min prestation kring detta tänker jag vara förbannat stolt över fram tills den dag jag dör.

Därmed, och märk nu väl, säger jag inte att jag inte är stolt över något annat. Att mitt liv kretsar kring mina barn och mitt parhus. Delvis ja, men ändå inte. Jag har ett jobb jag också är förbannat stolt över, intressen, en karriär, drömmar och planer för vår familj men också för mig själv. För min personliga utveckling.

När tidningen jag är redaktör för, som jag format själv, släpper ett nytt nummer, pirrar det av stolthet i mig. Men i jämförelse med att ha gått igenom allt som rör en graviditet och förlossning är det ingenting.

Och därför skäms jag heller inte ett dugg för att jag blivit glad för de fina presenter jag fått av min man efter våra barns födelser. Faktiskt.

Tisdag

Hade en fantastiskt härlig helg som inleddes på fredagen med att vi beslutade oss för att bojkotta tröttheten och fixa gott käk. Till köttboden för att köpa ekologisk entrecote, sedan fläskfilé på Ica, färska räkor och annat smarrigt. Bjöd hem mor och far och trots att fläskfilén nog blev lite för torr så var det en skön revansch mot all falukorv vi stoppat i oss de sista trötta veckorna.
Dottern var inte pigg, hade blivit hämtad av mormor och morfar för fikastund på stan och inte varit på G direkt. Hade också lite feber på kvällen och efter mycket gråt somnade hon och sov oroligt.

Lördagen då, iväg till Stockholm där jag dumpades i stan för tjejdygn och A fortsatte mot förorten tillsammans med barnen där dottern nu mådde bättre. Jag och väninnan A ägnade lördagen åt att strosa runt i stan i sakta tempo, fika flera gånger, hänga på våra hotellrum och sedan käka middag på kvällen. Resten av familjen hängde ute i Norrort och dottern var hängig på kvällen och ringde mig och grät och ville åka hem och att jag skulle komma dit.

Söndag och hotellfrukost, därefter kaffe på stan och upphämtning av familjen. Vi åkte förbi Skärholmens centrum, sunkigt värre, där vi köpte målarfärg till barnen och åt på donken. Hem, hänga ute på baksidan där vi tog årets första utefika och så vara inne och bara ta det lugnt.

Gårdagen, A var hemma och vabbade med dottern och jag lämnade son och jobbade. Hem på lunchen, iväg igen och så jobba över en timme och jag hann ändå inte klart.

Seg kväll, sov dåligt tack vare drömmande son och så upp igen. Trotsiga ungar på morgonen, avundsjuk på A som fick sticka iväg till tåget. Själv hann jag få bryt på både sonen och dottern, som dessutom hann få ett par bryt på varandra. Till slut var vi iallafall iväg till dagis och lämning som gick kanon. Konstaterade att jag glömt hälften av ytterkläderna, hem igen och tillbaka med dem. Väl på dagis för andra gången hade jag glömt dotterns utebrallor och orkade inte åka hem igen. Galonisar får det bli.
Glömde passerkortet till redaktionen så jag, som faktiskt hann i tid, kom inte in utan fick stå på gatan och vänta. Ska nu iväg strax efter tio och har parkerat bilen på gatan och håller alla tummar jag har för att jag slipper en bot.

Dagens

Kläder: Svarta tajts (H&M, svart klänning (H&M, grön kofta (Indiska), zebramönstrad halsduk (Lindex), svart väska (Marc by Marc Jacobs)
Skor: Mockastövlar från Din Sko, köpta på halva reapriset
Smink: Mascara, om den sitter kvar efter träningen
Hår: Halvblött hår i en knut
Måltider:  Smoothie, smörgås, juice och te till frukost. En macka till mellanmål. Sushi till lunch.
Planer: Skriva klart artikel, mingla i lunchrummet, hämta son, städa hela huset, laga mat, somna i soffan
Bästa: Träningen med efterföljande färska jordgubbar
Sämsta: Att vädret är så pissigt
Svåraste: Kommer garanterat bli att hålla mig vaken längre än till nio ikväll.
 Lättaste:  Hm, pass på den
 Läsning: Ungefär en miljon mail
Antal kaffekoppar: Noll

Fredag

Sov oförtjänt länge imorse och fick gosa länge med nyvaken son på morgonen.  A jobbar i stan idag och kom med frukost på sängen, därefter fixade han barnen och jag behövde bara gå upp, göra mig i ordning och sätta mig i bilen. Lyx!

Iväg till dagis och peppar peppar så var det en fantastisk lämning av sonen. Han darrade lite på underläppen men grät inte och bar själv sin mössa till hyllan. Kramade både mig och A, inväntade dottern och sedan sprang de båda in till frukosten. Jag ville seriöst börja grina av lättnad, en månads jobbiga lämningar är förhoppningsvis slut.

Till jobbet, jobba och sedan iväg för att ta nya blodprover som var bra, vilket känns skumt. Det tog tid och jag blev sen, fick skynda mig hem, hämta badkläder för att hinna iväg och träna på lunchen. Hann tillbaka till strax innan ett, A som jobbar mitt emot kom med sushi som jag åt framför datorn. Nu har jag korrat texter och ska jobba i cirkus 75 minuter till. Sedan helg!

Torsdag

För varje dag som går känner jag alltmer hur mycket jag hatar vintereländet och overalleländet och att stoppa ner en ilsken son i overallen ungefär tusen gånger om dagen. Han är stark som attan och jag får använda högst tvivelaktiga metoder för att överhuvudtaget få på honom ytterkläderna. Förstår för övrigt att han blir arg, är också trött på dessa ytterkläder.

Hur som, igår så var jag så sjukt trött på morgonen, hade lite feber men tog en Alvedon och drog till jobbet. Jobbade på och åkte hem efter lunch eftersom jag glömt block och grejer hemma. Fortsatte jobba hemifrån och åkte och hämtade barnen vid tre.

Vi följde med dotterns bästa kompis hem och var där och lekte (barnen) och drack kaffe (jag) innan jag insåg med panik att klockan var halv fem. Hetsa in barnen i bilen, hem ge dem yoghurt till middag, hemska hemska mamman!, och sedan hetsa iväg och hämta A vid tåget. Vi åkte och handlade och barnen åt korv med bröd, hem och packa upp allt. Jag låg helt utslagen i soffan och dottern som vaknat tidigt var också astrött. Sonen däremot hade sovit i två och en halv timme på förskolan och var riktigt pigg och somnade aldrig kändes det som.

Jag och A käkade hemskt delikat middag i soffan, havregrynsgröt kombinerat med apelsin och lite olika ostar. Jag väntar med spänning på att min ork ska komma tillbaka, för nu är det riktigt hemskt. Jag tål inte järntabletterna och måste undersöka möjligheterna att få järninjektioner, att må så här innebär att jag knappt funkar som människa måste jag säga.

Sedan så somnade vi och sonen måste ha drömt massor för han krånglade en hel del inatt. Imorse vaknade han glad strax innan sex, dottern sov längre och de skulle äta än det ena än det andra på morgonen, trots att de även vill ha frukost på dagis.

Sket i att dra på dem alla ytterkläder idag, på med fleecejackor och mössor och så pulade jag ner allting annat i en kasse. Lämnade på dagis, glad dotter och en son som började gråta i protest. Dock hörde jag hur han slutade efter knappt någon minut.

Iväg till jobbet, äta upp min frukost framför datorn och så jobba, jobba, jobba och snart ska jag luncha med en god vän och före detta kollega.

Måndag

Och helgen rusade på i 180 knyck, jag bara hängde med i flödet så att säga.
Det har renoverats (inte hos oss), umgåtts, hängt med barn, släktingar och föräldrar. Vi har shoppat, fikat, väntat i en evighet för att dottern skulle se Sean Banan innan vi lyckades övertala henne att ge upp och på så vis slapp vi vänta en timme till.
Hämtpizza, korv med bröd och köttfärssås blev mathållningen. Jag tänkte fortsätta i samma delikata spår med att steka falukorv och göra potatismos till mina barn nu på kvällen.

Hur som, idag så var jag astrött när jag vaknade eftersom matbutiken här i närheten har haft något fel på sitt (ursäkta franskan!) jävla larm som tjutit gång på gång nattetid hela helgen. Följden blev att jag vaknade strax före halv fem imorse och kunde inte somna om.

A drog till tåget vid tjugo i sju och jag åt frukost och fixade i ordning ungar i ett sömngångaraktigt tempo. Iväg till dagis och sonen fick panik, det verkar som om det har låst sig mellan honom och en av pedagogerna och jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp detta.
Var på jobbet redan kvart i åtta, wow för det!, och hann få en del gjort. Iväg på jobb som nog blir riktigt bra, käkade lunch och fortsatte sedan jobba. Sedan hem och nu ska jag åka till dagis och hämta mina barn. Fasar lite för det, inte för att hämta dem utan för att det innebär att få på sonen en overall. Han hatar det och jag hatar det och jag vill bara att den här förbenade vintern ska ta slut!

Vårtecken

När Conversen åker fram, då är det väl ändå vår va?