Dåligt av Expressen

Jag måste säga att jag tycker att det som Expressen gör i fallet gällande den anklagade polischefen är vidrigt och pressetiskt åt pipan. Karln är inte dömd för någonting och innan man är dömd i domstol ska man betraktas som oskyldig och inte hängas ut på löpet. Sedan, om han döms, kan han gott hänga där tycker jag.
Snaskjournalistik som bara blir värre och värre. Mediernas uppgift är i första hand att granska och avslöja missförhållanden, inte att leka domstolar innan rättegångsdatum inte ens är utsatt.

Snö

Idag snöar det. Det tog mig över en kvart att få fram bilen och under den kvarten hann jag tänka över mitt beslut att inte promenera ett antal gånger. När bilen var framskottad med hjälp av en vänlig snöröjargubbe så var jag också en vandrande snögubbe. Ändå är det rätt mysigt med all snön. Särskilt när man inte behöver gå ut.

Decenniekrönika

Som många andra har jag ju funderat på att göra en slags krönika över det senaste decenniet. Men eftersom jag är så seg i startgroparna så har det dröjt en månad, men här kommer det.

2000
Jag firade in det nya året på en nyårskonferens i Jönköping tillsammans med fyratusen andra. Det var ett av mina livs häftigaste ögonblick, några minuter innan tolvslaget drogs det igång ett bildspel till tonerna av Final Countdown.
Under året slutade jag högstadiet och sommarjobbade i en sportbutik på sommaren, ett av mina hemskaste jobb någonsin. Jag åkte på cykelsemester till Gotland tillsammans med fyra andra tjejer och vi kände oss vuxna. Jag började gymnasiet, samhällsprogrammet, men bytte till naturvetenskapligt program och trivdes mycket bättre. På nyårsaftonen förlovade jag mig med min dåvarande pojkvän Johan, en typisk tonårsgrej.

2001
Jag gick ettan på gymnasiet och trivdes bra i skolan och med kompisar. Relationen till min pojkvän var inte den bästa men på tonåringars vis höll vi fast vid den ändå. Jag hade inget sommarjobb på sommaren och åkte med min familj på bilsemester till Tyskland för att därefter träffa ett tjejgäng och semestra på Gotland. Det var vidrigt och slutade med att jag och min kära vän A åkte hem några dagar tidigare.
På hösten gick jag tvåan på gymnasiet, en oerhört tuff tid i skolan. Jag fick bra betyg, med undantag i de naturvetenskapliga ämnena och blev stolt över mig själv då jag fick kanonresultat på det nationella provet i matematik.

2002
Efter en tuff start gjorde jag och Johan slut och jag kom över det fortare än jag trott. Jag fyllde 18 år och började gå ut på krogen och småflörtade lite med en kille. Vi sågs några gånger och det blev ingenting men höjde mitt självförtroende. På ett skidläger på våren där jag var med som ledare small det till då en viss A var med. Vi hade träffats tidigare men jag blev panikkär och bestämde mig där och då att det var han med stort H. Vi hade mail- och telefonkontakt och efter några veckor åkte jag hem tidigare från en skidresa till Sälen och vi sågs och båda blev blixtförälskade.
Våren blev en enda lång pendling, jag var galet kär och jobbade hela sommaren och vi sågs inte varje helg. Hösten gick jag sista året på gymnasiet, ägnade större delen av tiden åt att längta efter A och tillbringade massor av ledig tid på tåget mellan Västmanland och Dalarna.

2003
Student och jag mådde inte alls bra, var helt slutkörd av hårt tempo i skolan, ständig längtan efter A och det ledde till att jag sänkte mina ambitioner. Gick ändå ut med bra betyg och studenten var en fantastiskt tid, jag kom hem tyngd med blommor som inte ens rymdes i två tiolitershinkar. Dagen efter studenten flyttade jag hemifrån, upp till Dalarna och ihop med A. Nu började en oerhört jobbig tid som ändå svetsade oss samman som par. Jag skulle sommarjobba inom vården men blev istället sjukskriven för utmattningsdepression efter bara några veckor. Var hemma hela sommaren, sov länge, läste böcker och började känna mig som en människa igen.
På hösten började jag läsa på sjuksköterskeprogrammet och trivdes inte alls.

2004
Jag gjorde praktik på ett hospice, en oerhört nyttig erfarenhet. Vi planerade bröllop och levde på vad som måste vara under existensminium på mitt studielån och A:s studiebidrag. Samtidigt sparade vi pengar till bröllopet.
Vi sökte till Umeå Universitet och jag hoppade av sjuksköterskeprogrammet. Vi flyttade isär under sommaren för att spara pengar och bröllopsplanerade för fullt. Den 31 juli 2004 gifte vi oss i Fläckebo kyrka och det var en ljuvlig dag från början till slut. Några dagar senare gick flyttlasset upp till Umeå och en studentlägenhet några kilometer från universitetet. Jag kom inte in på den utbildning jag sökt utan började läsa religionsvetenskap. A läste juridik och hösten var helt fantastisk. Vi lärde känna vår nya hemstad, fick vänner och njöt av att komma långt, långt bort.

2005
Jag fortsatte läsa religionsvetenskap och nästlade mig in på lärarprogrammet. Jag fick extrajobb i en skobutik där jag sålde skor för glatta livet och våren bestod mest av jobb, plugg, lediga dagar och umgänge. Livet som student var helt enkelt superhärligt. På sommaren jobbade jag som uthyrare och trivdes kanonbra. Vi åkte till Grekland på semester i två veckor och jag längtade hem.
På hösten skrev jag en C-uppsats i religionsvetenskap och började fundera på att forska. Vi firade nyår med vänner och skålade in tolvslaget på ett berg med utsikt över Umeå.

2006
Jag läste de pedagogiska kurserna samtidigt som jag läste litteraturvetenskap. Jag hatade pedagogiken, det var flummigt och jag kände det som om jag slösade med min tid. Jobbade mycket extra och på våren sålde jag mina första frilansartiklar. Vi jobbade hela sommaren och flög ner till Göteborg och hade semester där. Vi tillbringade en helg i Malmö och Köpenhamn med musikfestival, rödvin och massa kärlek. Därefter körde vi upp vår nygamla bil till Umeå där jag började läsa svenska på universitetet. Vi fick en ny lägenhet, en femma vid älven med högt i tak och trägolv. Det var ett rivningskontrakt och hyran var så billig att jag nästan skäms. På hösten fick jag ett erbjudande om att bli studierektor på en högskola i Uppsala och jag tackade ja på studs. Vi sa upp lägenheten, A fick byta till Uppsala Universitet och jag började veckopendla ner till Uppsala.

2007
Vi bodde i Gränby i Uppsala i en lägenhet på nedre botten och jag fällde ner persiennerna då A jobbade på kvällarna. Jag jobbade mest hela tiden, jobbet var tufft och jag kände mig delvis motarbetad som ung kvinna med massa nya idéer. Vi började prata lite löst om barn och innan jag ens hann reagera kom inte mensen och jag var gravid. Någon vecka innan hade vi köpt en bostadsrätt i Sommarro och jag var så glad för att inte behöva bo kvar i vår hemska lägenhet.
Under april och maj mådde jag skitdåligt och i slutet av maj klarade jag inte av att gå till jobbet och blev sjukskriven på heltid i två månader. Jag sov och grät och var gravid och kände mig dålig för att jag inte mådde bra. Vi renoverade hela lägenheten och flyttade in på midsommardagen. Jag trivdes från första stund. Jag fick gå och träffa en psykolog genom mödravården och det gav mig verktyg som jag har haft med mig sedan dess.
Jag var sjukskriven ända fram till förlossningen.
Den 5 december 2007 förändrades så livet när vår älskade Alde Inga Martina såg dagens ljus klockan 10.00 efter en igångsatt förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt. Vi bodde på BB i fyra dagar och jag har aldrig varit så lycklig.

2008
Jag led av amningen och efter mycket om och men slutade jag amma i januari och upplevde en oerhörd lättnad. Våren var helt fantastisk, jag njöt av att vara föräldraledig och vi åkte till New York i sex dagar tillsammans med Alde. På sommaren köpte vi vårat hus och flyttade in och jag trivdes jättebra. På hösten började jag jobba så smått och A skrev examensarbete. Finanskrisen slog till med buller och bång och arbetsmarknaden var stendöd. Vi oroade oss och jag jobbade ännu mer.

2009
A fick ett vikariat i Västerås och vi skolade in Alde på dagis. Han sökte en tjänst i Nyköping, fick komma på intervju och blev erbjuden jobbet i konkurrens med över hundra sökanden. Vi funderade en vecka och han tackade ja. Vi försökte sälja vårat hus hela våren, det gick inte alls och intresset var svalt. Fastighetsmarknaden stod helt still och vi blev erbjudna att sälja till pris långt under det vi själva gett. Vi valde att hyra ut huset och flyttade första juni in i vår våning i centrala Nyköping. Jag mådde inte så bra och hade svårt att förlika mig med att vi skulle bo här.
Vi skolade in Alde på en montessoriförskola och hade en skön semester för första gången någonsin. På hösten fick jag flera nya uppdrag, började jobba åt lokaltidningen och vi gick på massvis med husvisningar. Till slut så köpte vi ett hus, så långt ifrån drömhuset man kan komma men jag trivdes i det från första stunden.
Det föddes bebisar runt omkring oss och vi avslutade 2009 med att konstaterande att det varit ett fruktansvärt jobbigt år med djupa dalar men också med förmånen att få se Alde växa, utvecklas och fylla två år.

Jag undrar bara om...

Utan att ha någon egentlig åsikt i debatten om slöjans vara eller icke vara kan jag inte låta bli att undra hur fransoserna tror att det kommer bli om lagförslaget blir verklighet.
Tror man att kvinnorna kommer att kasta burkan i ren eufori över att ha blivit befriade?
Om motiveringen för burkaförbudet är att det är kvinnoförtryckande, är inte risken då stor att dessa män som tvingar på sina kvinnor burka istället kommer att tvinga dem att vara hemma då de inte får ha den på sig ute?

Trots

Ikväll har vi haft ett utbrott här hemma av vår tvååring. Det händer ganska sällan att Alde får sådana här utbrott, där allt är fel, hon skriker och försöker pressa fram tårar. Då och då stannar hon till, tittar så att vi ser - och fortsätter.

Orsaken den här gången var att hon ville ha mer pasta och vi sa att hon först fick äta upp den pasta hon hade på tallriken. Därefter var det kört. Hon vrålade, slängde sig bakåt och då bad vi henne gå från bordet. A följde med henne in på hennes rum, tog fram legot och gick tillbaka för att äta.
Alde sprang efter, gråtande, slängde sig i soffan och skrek ut sin ilska. Då och då kikade hon bort mot matsalsbordet där vi satt.
Till sist fick hon sitta hos mig, mot mina principer, och äta upp sin smörgås. Efter två tuggor tar hon den och kastar iväg tvärs över bordet. Där någonstans går gränsen för mitt tålamod och jag känner hur ilskan bubblar upp och jag håller på att arbeta upp mig till samma vrede som mitt barn.
Jag tar tag i henne, väser mellan ihopbitna tänder att hon ska skärpa sig, bär in det stretande och skrikande barnet i hennes rum och stänger dörren. Efter en stund kommer hon ut och efter ytterligare en stund blir vi sams,
Maten hade kallnat och humöret sjunkit.

Tänk ändå att det kan finnas så mycket ilska i den lilla kroppen och så mycket förmåga att försöka få oss dit vi vill. Genom att pressa fram en tår så att hon blir röd i ansiktet, kasta mat och skrika så reagerar vi ju. Jag blev ju arg.
Nu ignorerar jag att det snart är läggdags, är en sådan dag idag då det kommer att bli en kamp.
Må bästa kvinna (eller pappa tror jag) vinna!

Idétorka

Just nu har jag inte så mycket att säga mer än att jag upplever en slags kreativ idétorka. Jag hoppas den blir kortfattad, inte minst när ens yrke till stor del går ut på att ständigt vara idéspruta.
Annars har jag funderat på att sätta igång med mitt första surdegsbak någonsin. Det ska ju ta några dagar innan man kan njuta av skapelserna och jag håller som bäst på att planera när jag ska sätta igång. Eftersom jag jobbar hela helgen och måndag får det kanske bli imorgon eller torsdag kväll, då borde jag kunna baka ut bröden på tisdag.
Ni som gjort surdegsbröd, är det värt besväret att göra själv?

Lördagspyssel

Jag har länge varit smått avundsjuk på min svåger och svägerskas snygga teburkar i plåt med en ruta där man kan skriva upp tesorten. Snygga och praktiska, framförallt för mig som köper hem te i mängder och glömmer bort vad de heter.
Vi hittade inte sådana burkar, men däremot hittade vi plåtburkar på Åhléns idag. Till det köpte jag självhäftande vita etiketter och målade dem två gånger med griffeltavlefärg. Etiketterna klistrades på burkarna och voila, precis sådana teburkar som jag velat ha.
Verkligen busenkelt att göra och snabbt gick det, på en timme hade båda strykningarna torkat.


Spegelvända teburkar i fönstret där de får stå tills vi flyttat och de fått en egen hylla i köket.

Räkningar

Nyss damp posten ned här i lägenheten. Vi fick åtta kuvert och två inplastade förtäckta reklamgrejer. Av de åtta kuverten var sju räkningar och det åttonde något slags bonuskort.
Det känns som att det är januari med andra ord.

Semla

Var ut på stan en snabbis och dum som jag är så kikade jag in i det gamla kondisets skyltfönster. Vad ligger där om inte semlor. Just nu kan jag inte tänka på något annat. Semlor, mandelmassa, grädde, florsocker, kalorier, jag tror jag dör om jag inte får en. Nu.

Behöver jag tillägga att vi nog inte kommer att vänta till fettisdagen här hemma?

Gårdagen i ett nötskal

Gårdagskvällen blev, hm, annorlunda.
När jag hämtade Alde på dagis vid fyra så fick jag veta att hon ramlat då hon hoppat bland kuddarna. Eftersom hon är mer vild än tam är det inte första gången, skillnaden nu var att hon klagade över värk i ena benet. Hon haltade när hon gick och då jag tog av henne byxorna såg jag att hon var svullen på högra knäet. Hon ville också att jag skulle bära henne istället för att gå själv.
Det blev alltså telefonkontakt med akuten och med sjukvårdsupplysningen där en sköterska sa att det var viktigt att Alde låg stilla med benet högt. Jag antar att sjuksköterskan inte har träffat en tvååring de senaste femtio åren.
Det gick väl sådär, hon låg väl fem minuter åt gången och det var bra för att vara henne.
Vid fem skulle vi ringa igen för då öppnade köbokningen till husläkarjouren. Sagt och gjort, vi ringde och de ville skicka oss till akuten eftersom det är på sjukhuset röntgen finns. Då fick jag ett halvt frispel över att bli kopplade hit och dit hela eftermiddagen så vi fick en tid en halvtimme senare. Precis då kom A med sushin som vi köpte eftersom vi inte hunnit åka och handla.
Tjugo minuter senare hade vi ätit upp sammanlagt 24 bitar sushi och var på väg för att träffa läkaren.
Undersökning och sedan blev vi skickade till sjukhuset för röntgen, tack och lov för långa läskiga kulvertar som gjorde att vi slapp gå ut och ta bilen. Underjordiska kösystem över vad som känns som halva stan är en höjdare ibland.
Alde röntgades och vi fick gå tillbaka till vårdcentralen för att träffa läkaren och det visade sig att inget var brutet.
Idag är det full fart på dagis igen, tack och lov för det!



Alde i stillasittande position på nyårsdagen, hållandes lilla bebisen Alicia

Matsedel

Ny vecka och ny mat. Jag är ett stort fan av veckomatsedlar, ända sedan jag flyttade hemifrån har jag och A kört med det. Vi följer dem dock inte slaviskt, men handlar efter dem.
Den här veckan tänkte jag såhär:

Måndag
Stekt fläsk med potatismos, broccoli och sallad
Tisdag
Lax med bulgur, örter och grönsaker
Onsdag
Melker Anderssons hamburgare
Torsdag
Rotfruktsplättar med bacon
Fredag
Lammkotletter med tomat och paprikasalsa
Lördag
Bakad potatis med hemgjord skagenröra
Söndag
Vet ej, kanske vi slöar med hämtmat

Ledig dag

Idag har jag en sådan där oförskämt lugn och lat dag så att man nästan skäms åt det. Efter att ha varit sjuk och ändå jobbat hela helgen till sent på kvällarna sov jag till halv tio imorse. Åt frukost i sängen, läste morgontidningarna (vi har två stycken) och gick ner på stan. Handlade lite oförskämt dyra hudkrämer, onödiga blingblingsmycken på rea och så gick jag hem igen och åt lunch. Nu sitter jag här i soffan, oförmögen att röra mig ur fläcken.

Men det är konstigt. För även om jag faktiskt är ledig idag och behövde sova, kom inte i säng förrän närmare ett i går, så skäms jag nästan över att Alde är på dagis. Hon har inte varit där på tre veckor och har verkligen längtat dit, men någonting inom mig säger att om hon ska vara på dagis ska jag jobba, jobba, jobba. Med det jobb jag har är det ju svårt, det går i vågor och vissa perioder är det galet och andra är det lugnt. Ändå känns det som om jag borde ha haft henne hemma idag.
Undrar när det där dåliga samvetet, min ständiga följeslagare sedan jag blev mamma, kommer att försvinna?

Annat liv

Jag roar mig med att läsa bloggar, även om jag minskat mitt läsande radikalt från då jag var föräldraledig. Jag har helt enkelt inte tid längre.
Jag läser mest olika typer av föräldrabloggar, oftast är det morsorna som skriver vilket är både bra och dåligt. Bra, eftersom det är kul att läsa om andra mammor men trist eftersom det är så illa få pappor som skriver om sitt föräldraskap. Ge mig tips, snälla rara någon!

De flesta mammabloggar jag läser är sådana som är i samma sits i livet som jag själv. Förvånande många jobbar inom media, en del är kändisar men de flesta inte. Sedan läser jag några andra också, de morsor som lever sina liv så långt från mitt att det är läskigt.
Utseende, stil, allt är annorlunda. Det är en annan värld och jag fascineras. Framförallt är det inställningen till livet, familjen och pengar som skiljer sig.
I en blogg läste jag att man ena veckan knappt hade pengar till mat och nästa vecka, då jag antar att kulorna rullat in, så var det hämtmat och fläskfilé varje dag.
Och som de shoppar. Jag kan förstå att program som Lyxfällan finns för pengarna rullar verkligen. Vi snackar konsumtion på hög nivå. IKEA, hårschampon, klänningar, en tröja till och så lite extra hämtmat. Kläm in ett frisörbesök och en tunika och vips så var månadens pengar slut och det är en vecka kvar till lön.

Jag säger inte att det är fel, även om jag nog tycker att det är oansvarigt eftersom det finns barn med. Det är bara fascinerande att få kika in i en värld och ett liv som jag aldrig levt. Jag kan känna mig nästan äckligt prettokulturell när jag läser om dessa mammor. Men sedan blir jag väldigt glad över att jag just nu sitter iklädd min lagade kofta som håller ett bra tag till, utan att jag behövde springa till Gina Tricot för att köpa en ny.

Jag kan tyvärr inte länka till bloggarna, det skulle kännas för ogint. Men vid nyfikenhet, feel free to email!

Lördagsgodis

Jag har inte ätit godis på hela veckan och unnar mig därför lite socker och annat jox. Tyvärr var jag så sugen på lakrits att jag skulle kunna gå över lik och köpte därför det enda lakritsaktiga som fanns i godisautomaten. Salta, hårda grodor.
Känns sorgligt att jag slösar bort veckans godisranson på något som egentligen är äckligt. Jag borde få dispens, kan man tycka.

Grannar och elände

När man vaknar klockan 05.20 av att någon spikar i väggen blir man lätt konfys. Särskilt om det är lördag och klockan obarmhärtigt kommer att ringa två och en halv timme senare eftersom det är jobb. Om man då som jag jobbat sent på kvällen innan och inte fått så mycket sömn, är humöret inte på topp.
Jag svär, jag hade kunnat springa ut i trapphuset och läsa lusen av grannen. Jag besinnade mig med tanke på att han förmodligen fått i sig både det ena och det andra och att det primära var att få Alde att somna om. A dunkade i väggen och spikandet slutade.
Just nu så längtar jag mer än någonsin efter första april och tillträdet till det nya huset.

Klassfest

Jag har blivit inbjuden till klassfest. Tillsammans med övriga elever från de fem avgångsklasserna år 2000 kan jag för 450 spänn få äta kycklingfilé och dricka en gratis drink på stadshotellet. Just nu kan jag inte tänka mig något som känns värre än att göra det.
Inbjudan åkte i sophinken.

Jag trivdes på högstadiet, åtminstone de två sista åren då jag bytt klass. Poängen är bara att jag inte förstår poängen med en återträff. Har aldrig riktigt lyckats begripa det där med klassfester, jag tyckte inte om det då jag gick i skolan och jag har svårt att tro att jag skulle gilla det nu. De enda klassfester jag uppskattat var då jag pluggade på universitetet och vi gick ut och tog en öl med kursarna då och då. Avslappnat och trivsamt även om just jag inte dricker öl.

Men vem vet, jag kanske ändrar mig om tre år då det förmodligen är dags för nästa jippo.

Sjuk

Skäms på mig men bloggen är inte död, den ligger bara i dvala. Jag har ju massa inlägg jag vill skriva, massa tankar att sätta på pränt och massa bilder som ska visas.
Just nu är emellertid inte rätta tiden eftersom jag ligger nedbäddad i sängen, sjuk, när jag egentligen skulle varit på jobbet. Igår sov jag i princip hela eftermiddagen med undantag för timmen jag låg i snorvarmt badvatten och försökte tina upp mig. Sen sov jag ännu mer.
Nu ligger jag här och tycker synd om mig själv, avundsjuk på A och Alde som är på väg till Stockholm med tåg för att hänga på Junibacken hela dagen.