Jag flyttar, häng på!

Ser ni?
Det är min nya fina hemsida, och blogg. Den här grymma tjejen har hjälpt mig och sidan är så fin. Visst, den är inte helt klar men det kommer. Men jag är så glad, det känns så kul och jag hoppas att du som läst här ibland vill fortsätta att läsa där. Det ska bli ordning på torpet med kategorier och mer regelbundna inlägg. Mycket fokus på inredning, design, DIY men också familjeliv, resor och mat.
Häng på, vetja!
Adressen är emmafahlstedt.seemmafahlstedt.se och för att komma till bloggen, emmafahlstedt.se/blogg

/Emma

Bring it on, 2014

Innan de smarta telefonernas tid var jag en sucker för fina kalendrar. Varje år var det verkligen en höjdpunkt för mig att gå till Ordning & Reda i Umeå där vi pluggade och köpa en kalender. Sedan flyttade vi och jag fortsatte att köpa kalendrar från Ordning & Reda, men då i butiken på Götgatsbacken i Stockholm. Sedan kom Google och den medföljande kalendern. Och ja, jag fattar också dess förträfflighet och det är supersmart att jag och A kan lägga in våra aktiviteter eller jobbmöten och hela tiden se vad den andra är. Allt är synkat och det är bara så smart och uttänkt att det där med papperskalender blev överflödigt.

Men jag gillar inte det där. Framförallt saknar jag känslan av att få köpa mig den där lyxiga kalendern och fylla i den. Så nu har jag gjort det, igen. Blivit bakåtsträvare även om jag lovat A att fylla i allting i telefonens kalender också.
Och jag vet inte, det kan hända att det där det-är-så-himla-smidigt-och-omständigt-att-fylla-i-papperskalender vinner. Men den var väldigt vacker och affärsinnehavaren väldigt trevlig när jag hämtade upp den hemma hos henne. Så det kan väl räcka så, om inte annat. Nu längtar jag, vinterhataren nummer ett, efter januari. Jag har kalendern ligger framme i köket, i riskzonen för utspillt kaffe, bara för att få titta på den. 2014 - bring it on liksom!

Mörkt och grått

Underbar gråskala hos Ida

Det svämmar över just nu, i alla mina inspirationsflöden. Johanna skrev om det senast idag och jag har tänkt på det länge. Det ljusa och fräscha som vi haft i våra hem i evigheter nu är på väg bort. Nu blir det mörkt. Grått, grönt och blått. Allt i toner med mycket svärta och dovhet. Det bruna som var väldigt rätt för en sisådär tio år sedan tycker jag däremot inte vi ser just någonting av.
Vi har också fallit för detta, vi målade ju en vägg mörkt grå. Något mer blir det nog inte hemma hos oss, tror jag. Dels är vårt hus väldigt mörkt i sig och jag tror att om det ska bli bra detta med mörka väggar så kräver det en rejäl dos naturligt ljus. Dels har jag vartefter åren gått lärt mig att jag gillar det ljusa, de vita väggarna. Jag blir ganska stressad av tapeter exempelvis. Det låter väl som en klyscha men någonstans tänker jag att det kan bero på att jag omger mig med kreativitet, färg, bilder och intryck hela dagarna. Hemma måste det vara rent. Så rent det nu blir med tre barn under sex år och miljarders med färggranna plastpryttlar.
Men inspireras kan man göra och oj så jag älskar och går igång på detta gråa just nu. Jamen kolla bara!

1.

2.

3.

4.

5.

Via:
1. Trendenser
2. Afflante
3. Pia Ulin
4. Emma Fahlstedt
5. Dress what you wear to like

52 avklarade veckor av träning

Min träningsresa, dokumenterad genom Instagram

För 52 veckor sedan, enligt mitt Instagram, började jag träna igen efter att ha fött och burit på tre barn. Sista graviditeten med Ingrid var jag sjukskriven från vecka 16 och gick med kryckor på grund av foglossning. När jag i november träffade min förre detta kollega, tillika träningsfreak, hade jag tre mål.
1. Jag ville gå ner i vikt.
2. Jag ville känna mig stark.
3. Jag ville kunna springa en mil.

Efter ett år är det dags att utvärdera och jag kan konstatera att alla målen har uppfyllts. Jag gick ner tolv kilo och har idag ett helt normalt BMI och väger som jag gjorde innan jag blev gravid med Alde. Storlek 38 sitter för det mesta riktigt bra, precis som jag ville. När jag styrketränade som mest, innan jag började löpträna som jag gör nu, kände jag mig verkligen stark. Jag kan se på min utveckling att jag nådde framåt och för första gången i livet fixade jag att göra armhävningar på tå.
För en dryg vecka sedan sprang jag min första mil. Det var stort, större än de flesta kan förstå. Därmed är målen uppnådda och jag tänker sätta nya. Vilka ska jag klura lite på, men de kommer.

Att bli en fitnessmänniska är inte något för mig, inte heller att vara pinnsmal och supervälsvarvad. Det är inget jag har vare sig tid eller lust att lägga ner den tiden som krävs för. Men att känna mig hälsosam, stark och trivas med mig själv är något som alltid kommer att vara viktigt för mig. Sedan går det upp och ned, min form var som bäst i början av sommaren och jag har tappat en del. Men ärligt talat, sånt är livet och det handlar bara om att acceptera det. Och vara nöjd med sig själv och det man åstadkommer.

Älskade sovrum

Som småbarnsförälder finns det knappast något bättre än att få gå och lägga sig och sova.  Åtminstone tycker jag det. Vi bor i ett sutteränghus och gjorde i våras i ordning ett förråd till sovrum åt oss själva. Med hjälp av snickare satte vi in fönster, isolerade och fixade ett rätt schysst rum att bo i. Ändå var jag inte alls så road av tanken på att bo i förrådet, jag drömmer ju liksom storslagna drömmar om att ha det där pampiga sekelskifteshuset med pardörrar utifrån sovrummet. Två små källarfönster är ju närmast antitesen mot det.
Men, jag är överbevisad. Det blev så bra! Det är svalt, det är faktiskt riktigt ljust och vi sover oerhört skönt därinne i förrådet. Vi ryms med tre barn och två vuxna och kan bo kvar i vårt hus. Visst, drömmen om sekelskiftet lever kvar men tills dess att den slår in så är det här en lösning som vi är väldigt nöjda med.

 

Visst är det fantastiskt med den här lite skrynkliga trenden? Vi som aldrig någonsin strukit ett påslakan kan känna att vi är så himla rätt. Perfekt!

DIY-inspiration i massor

Nyckelhållare, foto design & form

Det är så fantastiskt med bloggar och all den inspiration som finns där. Som Emma som driver bloggen design & form. Fullt med inspiration och inte minst, fantastiska DIY. Vi snackar klass och kvalitet en masse här. Med Emmas tillåtelse fick jag visa några bilder på saker hon gjort. Och det finns mer. Så dagens tips alltså, klicka in på design & form här.

Mapp i marmor (om igen, denna fantastiska dekorplast), foto design & form

Armband av läder, foto design & form

Måndagsmorgon

Måndag. Dessutom en måndag utan i princip någon som helst sömn eftersom den lilla marodören (aka ettåringen) bestämde sig för att dels inte sova alls i sin säng och sedan ligga i vår säng och inte sova alls. Framförallt ville hon inte ha täcke på sig och när man har ett dubbeltäcke och det ligger en liten viljestark klump i mitten som sparkar av sig täcket, tja, det blir helt enkelt inte så cosy-cosy för övriga inblandade i sängen. Om man säger så.

Så, jag är trött idag men ändå lycklig. Det är fint väder, vi har haft höstlov i Dalarna där jag vilade från såväl mejl som sociala medier, nyheter och annat. Dessutom var huset städat när vi kom hem och vi kunde dricka gott kaffe imorse. Alltså, det måste vara vårt bästa köp. Vår kaffemaskin. Nu jobbar jag stenhårt på att lära mig göra det perfekta skummet och drömmer om att gå en kurs eller något.

På väg hem från Dalarna stannade vi till i Skultuna som ligger mittemellan min hemstad och Västerås. Där finns världens finaste fabriksområde som dessutom blivit riktigt up-to-date på senare tid. När jag var liten var Skultuna rätt töntigt och synonymt med små mässingsänglar och klassiska ljusstakar. Idag är det något helt annat och man har gjort flera intressanta designsamarbeten. Tre stycken från ett av dem fyndade vi och köpte med oss hem. Dessutom hittade jag fler fynd längst inne i hörnan på den annars rätt så trista Ittala Outlet som ju finns överallt nästan. Muggarna från samarbetet med Rörstrand och 10-gruppen som jag spanat på så länge fanns nedsatt med 75% rabatt. Fyra stycken fanns det kvar och i dem drack vi morgonkaffet idag. Och kvällsteet igår.
Nu kör vi måndag, tycker jag.

Guide: Gör en egen grafisk bricka med dekorplast

Om du liksom jag kan tänka dig att det här med dekorplast ju bara är för bra för att vara sant så kommer här en enkelt guide till hur man fixar brickan i det här inlägget. Klippa och klistra är ledorden. 

Så gör du en grafiskt snygg bricka.

Du behöver:

1 vit bricka (eller en bricka i valfri färg som sprejas vit i flera tunna lager)

Svart dekorplast, för mig gick det åt omkring en halvmeter

Något runt att ha som mall, jag tog ett chaiglas som är ca 7 cm i diameter

Sax

Blyertspenna

Börja med att rita och klipp ut ett stor antal cirklar. Dela dem på mitten. Markera en rak linje på brickan och var noga med att den verkligen är rak. Du kommer bara behöva mäta ut en linje en enda gång.

Sedan är det dags att börja klistra. Börja på mitten av din linje och klistra ut längs kanterna. Låt cirklarna gå nästan ut i kanten eller över. Du kommer att klippa bort överlappet sedan.

 När du gjort en rad tar du en halvcirkel och lägger mitten på den precis på skarven av de två cirklarna på raden under. Fortsätt att klistra en ny rad på samma sätt. Nu har du skapat ett mönster du kan följa.

 När du fyllt brickan är det dags att börja få till kanterna. Klipp ut ett antal cirklar och klistra ut längst ut i kanterna. Tryck till ordentligt och klipp försiktigt bort överlappet. Klart!

Dekorplast

Jag har gått loss lite igen, den här gången med dekorplast. Åh denna ljuvliga uppfinning som möjliggör de mest fantastiska DIY:sen!

Förra veckans skapelse blev en bricka, som från början var vit och jättetråkig. Med vad som kändes som en miljon halvcirklar, urklippta ur svart dekorplast, förvandlades den till en grafisk snygging. Åtminstone om jag får säga det själv. (Jag tänkte faktiskt göra ett senare inlägg och visa mer av hur jag gjorde för den här gången tog jag bilder genom hela processen).

De här askarna gjorde jag en regnig augustisöndag och har visat på instagram (@emmafahlstedt heter jag där). Från början gröna pappersaskar som jag klistrade dekorplast på. En i marmor, och de övriga i svart och den där harlequinrutiga från TGR som är helt underbar och faktiskt lättjobbad. Att klä in askar är för övrigt ett av mina bästa tips när det gäller DIY. Enkelt och resultatet blir i princip alltid riktigt bra.

I burken ryms allt Eskils playmobil, en hel massa småpryttlar som behöver samlas. Den runda asken var från början ljusblå, med någon slags fjantigt prinstryck på. Jag köpte den på rea och sprejmålade den vit, locket svart och klistrade därefter fast dekorplast utskuret i trianglar. Den används flitigt här hemma och passar betydligt bättre in i Eskil och Ingrids rum.

Fler tips på snygga grejer att göra med dekorplast finns här, här, här, här och här. 

I höst kommer det ett reportage om dekorplastens alla möjligheter i Extra, missa inte det.

Vardagslördag

  

Den här lördagen. Som vi har längtat efter den. Den här veckan har varit, tja, intensiv skulle man kunna säga eller totalt energidränerande. Jag vet inte vad det är riktigt, men alla tycks trötta. Mörkt är det, fuktigt hela tiden och åtminstone våra barn har inte riktigt varit i form. Om man säger så. Därför hägrade lördagen och såklart har man höga förväntningar och då blir det aldrig riktigt som man tänkt sig. Men efter att mamman i huset stuckit ut och sprungit sin runda jättejättefort så lade sig lugnet här hemma. Barnen gick ut, frukosten åts och det blev lördag. Tills vi alla gick ut och den här killen ovan, älskade treåringen, spelade ut hela sitt känsloregister. Jag är faktiskt rätt imponerad över hur uthållig han är då han får sina utbrott. Men det gick över, till slut, som det alltid gör och sedan somnade lillasyrran, storasyrran åkte med en kompis till badhuset och pappan kunde kolla på skidor och mamman vara kreativ. Både med papperspyssel, resultatet kommer!, och med bakning. Vi konstaterade häromdagen att vi struntar högaktningsfullt i allt trams om att spara julen till just julen så jag bakade en mjuk pepparkaka och årets glögginköp är planerade. Med mera. 

Sen, ja då stack A ut för att pliktskyldigt springa sin runda och jag hamnade här. På golvet. Släppte alla måsten, den där diskmaskinen och tvätten och allt sånt och blev istället matad med låtsaspannkakor, låtsasköttbullar och klättrad på av en ljuvlig ettåring. Nu har jag försökt skriva färdigt det här blogginlägget ungefär femtioelva gånger så det känns som att just den här lördagen i oktober blir det inte mer strukturerat än såhär. Någon river ut alla glasburkar, plastburkar och barnmatslock. Vardagen kallar och det är faktiskt precis vad jag vill ha just nu, just idag. 

När man får för sig att måla en vägg

Så kom jag hem från min kurs vid nio på fredagskvällen med ett enda mål - väggen skulle målas. Inspirationen var på topp och efter att vi pliktskyldigt deltagit i samfällighetens städdag, muttrandes om att tjänsten borde köpas in, så drog jag med min familjen och köpte färg. Färgaffären mutade kidsen med lego, läsk och korv med bröd och mamman och pappan kunde omsorgsfullt välja. Det blev en helmatt, antracitgrå färg från alcro. Sedan hem, packa upp väskan, laga middag och få besök. När sedan middagsgästerna avlägsnat sig satte frun i huset igång. Väggen målades, trots att den äkta hälften muttrade en del över nödvändigheten i att göra det en lördagskväll. Men visst blev det fint? Jag är så himla nöjd och nu överväger jag bara lite guldlister. Jomen eftersom vi bara målade en bit av väggen så tänker jag att det vore rätt kitschigt att göra en gigantisk tavla av det hela. Vad tror ni?

Vasen från Kajsa Cramer tar plats mycket mer nu än mot den vita väggen.

Det syns lite dåligt här men asken i förgrunden är ett loppisfynd för en tia, i alabaster tror jag. Vasen bakom är från ASA, ett av mina favoritmärken.

Mera marmor och lite sneakpeak

Det pågår en sådan sjuk kärlek till marmor runt om i Designsverige och bloggosfären just nu. Vi tycks ha glömt och förträngt hur avskytt marmorn var på nittiotalet, de rosaskimrande marmorsoffborden som prydde var mans hem 1987 satte sina spår.
Jag minns hur min faster och farbror hade ett soffbord i marmor. Tungt som sjutton var det, jag var väl sisådär 4-5 år och älskade att känna på den kalla och lena ytan när vi hälsade på.

Nu flödar marmorn igen och jag är den första att hänga på. Hos oss blir det inga bänkskivor i marmor, badrumsgolv eller dyra bord men en del småsaker har fått följa med hem från loppisar. Igår var jag däremot hemma hos våra vänner i den vackra, pampiga villan och fick förmånen att fota deras nya bänkskivor. Resultatet i sin helhet ser du i Extra som kommer på torsdag.
Och kolla bara bilden ovan. Är det någonstans det passar med marmor så är det väl i ett sådant hus. Deras kök för övrigt, och ja hela huset, jag skulle inte ha något emot att få gå loss en dag med kameran och/eller en hjälpsam fotograf vid min sida där en dag. Man nästan dör, så snyggt är det.

Göteborgspärla

Jag råkar älska Göteborg och känner mig alltid så kontinental och så när jag är där. Jag och A pratar alltid om att vi bara måste flytta dit någon gång, bo inne i Linnéstan, strosa i Haga, shoppa på Artilleriet och dricka kaffe på Da Matteo. Eftersom jag gärna läser, och inspireras, av Fridas blogg som alltid är full med Göteborgskärlek så blir man knappast mindre sugen. Johanna bjuder också på finlir när det kommer till Götet.
A's kusin har förmånen att bo där och ska nu sälja sin och familjens tvåa. Spana in bilderna, så snyggt och jag älskar köket med det rostfria och industrikaklet. Fler bilder finns hos Stadshem.

Kolla in köket

Försöker övertala A att vi ska fixa till en helglasad balkongdörr hos oss också

Ord är överflödiga

Lite häng under Ölandsbron

Jo, jag hänger i Kalmar, en plats jag faktiskt aldrig varit på innan förutom på genomresa till Öland någon gång för hundra, nåja, år sedan. Anledningen är en kurs och jag är här alldeles ensam och bor på vandrarhem och sover i enkelsäng. Så här mycket tid för mig själv har jag inte haft på jag vet inte hur länge, och det är både nyttigt och läskigt. Jag har promenerat eller sprungit varje dag, bara det!, och hjärnan går på högvarv av all kunskap och alla tankar. Kanske att mina löprundor är ett sätt att springa ifrån den där mastodontstora längtan efter mannen och lintottarna därhemma och helt ärligt så funkar just den biten sådär.
Även om jag får vissa flashbacks från min skoltids läger som jag verkligen avskydde så gillar jag att vara här. Och kolla bilden ovan, att kunna ta kvällsprommis under Ölandsbron är ju knappast något att klaga över. Imorgonbitti ska jag springa där har jag tänkt. Nu har jag sagt det här också, en slags point of now return.

Och vet ni vad jag gjorde när jag skulle åka hit? Jag tog alldeles på vinst och förlust kontakt med en av de människor  bloggosfären som jag inspireras mest av. Superkreativa Sara, alias Little miss fix it, ordnade ett fenomenalt välkomnade till Kalmar och bjöd på våfflor och hämtning vid tågstationen. Dessutom fick jag en glimt av en inredning som var precis sådär inspirerande som jag trott. Att våga ta kontakt med människor, jag tror på det och det är alltid så roligt när någon man liksom spanat på och trott sig känna åtminstone litegrann på avstånd på nätet visar sig vara precis så trevlig som man trott.

Så, jag gillar Kalmar och kan inte vänta innan jag tar med mig A och kidsen och åker tillbaka. Jamen kolla bara in kolonistugan som finns i det sötaste koloniomårdet jag sett. Precis bakom vår kurslokal, längs med knastrande grusgångar ligger stugorna där. Det blommar fortfarande och jag hittade trendblomman nummer ett, perfekt färgad i den där smutsgrålila nyansen som jag gillar just nu. Helt utan instagramfilter och allt. Det ska vara Småland till något sådant. Vill du följa mig på Instagram? @emmafahlstedt heter jag där.

Fredagsgymnastik

 Bolibompawebben på mammas och pappas dator = bäst idag

 Det haglar inte direkt inlägg på den här bloggen, men så har jag också släppt alla prestationskrav just här. Det är skönt, på något sätt.
Den här fredagen gick jag lite tidigare från jobbet, tog vägen förbi vårdcentralen eftersom jag var säker på att jag hade öroninflammation. Baserade min teori på mina otaliga inflammationer som barn och var bombsäker. Takterna sitter inte direkt i, kan man ju konstatera, eftersom jag inte hade minst spår av inflammation. Skönt det, även om det inte gör att det värker mindre. Jaja, dessa förkylningar.

Jag har dessutom en gymnast i huset. Blivande tänkte jag skriva, men hon har gått och tränat gymnastik i tre år nu. Och hon är så himla duktig! Envis och noggrann och beslutsam. Tränar på hjulningar både morgon och kväll och de få gånger vi föräldrar släpps in i träningssalen så ser jag med vilken koncentration hon tar sig an utmaningar där inne. Hon älskar det och jag är så glad att hon har ett intresse hon gillar.

Kolla mamma vad jag kan!

Ser du, det gick!

Lite klurigt att få till de raka benen

Men det är kul ändå

Ta kort nu då mamma, när benen är i luften!

Fångade du det? Åh, typiskt! Men du såg va?