52 avklarade veckor av träning

Min träningsresa, dokumenterad genom Instagram

För 52 veckor sedan, enligt mitt Instagram, började jag träna igen efter att ha fött och burit på tre barn. Sista graviditeten med Ingrid var jag sjukskriven från vecka 16 och gick med kryckor på grund av foglossning. När jag i november träffade min förre detta kollega, tillika träningsfreak, hade jag tre mål.
1. Jag ville gå ner i vikt.
2. Jag ville känna mig stark.
3. Jag ville kunna springa en mil.

Efter ett år är det dags att utvärdera och jag kan konstatera att alla målen har uppfyllts. Jag gick ner tolv kilo och har idag ett helt normalt BMI och väger som jag gjorde innan jag blev gravid med Alde. Storlek 38 sitter för det mesta riktigt bra, precis som jag ville. När jag styrketränade som mest, innan jag började löpträna som jag gör nu, kände jag mig verkligen stark. Jag kan se på min utveckling att jag nådde framåt och för första gången i livet fixade jag att göra armhävningar på tå.
För en dryg vecka sedan sprang jag min första mil. Det var stort, större än de flesta kan förstå. Därmed är målen uppnådda och jag tänker sätta nya. Vilka ska jag klura lite på, men de kommer.

Att bli en fitnessmänniska är inte något för mig, inte heller att vara pinnsmal och supervälsvarvad. Det är inget jag har vare sig tid eller lust att lägga ner den tiden som krävs för. Men att känna mig hälsosam, stark och trivas med mig själv är något som alltid kommer att vara viktigt för mig. Sedan går det upp och ned, min form var som bäst i början av sommaren och jag har tappat en del. Men ärligt talat, sånt är livet och det handlar bara om att acceptera det. Och vara nöjd med sig själv och det man åstadkommer.