12 november 2010

Dag 1, om mig.

Att beskriva vem man är måste vara bland det svåraste som finns. Att hjälpa andra människor att beskriva vilka de är tycker jag är enklare, jag gör det nästan varje dag i mitt jobb. Jag har sett flera varianter på hur bloggare, med utgångspunkt i bloggutmaningen, angripit den här punkten. Ellen och Julia skriver om sig själva, Alexandra intervjuar sig själv. Jag kör på hennes variant.

Redan i lågstadiet fick Emma Fahlstedt för första gången höra att hon borde bli journalist.
- Då tänkte jag inte på det mer än att jag tyckte det var roligt att få beröm, säger hon. Idag, knappt tjugo år senare försörjer hon sig på sitt skrivande.

Att beskriva Emma Fahlstedt är inte helt enkelt. Hon gestikulerar vilt när hon pratar och har svårt att sitta still. Kroppsspråket visar på en aldrig sinande källa till energi och jag förvånas inte när jag får höra att hon, sina unga år till trots, varit sjukskriven för utbrändhet. Idag, säger hon, har hon lärt sig att hantera stress och framförallt att säga nej.
- Jag blev sjukskriven när jag var gravid med mitt första barn. Graviditeten i kombination med en oerhört tuff arbetssituation gjorde att jag en dag inte kom upp från soffan när jag skulle till jobbet. Jag kände paniken komma och det slutade med ett besök på akuten och sjukskrivning resten av graviditeten.
Under sjukskrivningen fick hon regelbundet träffa en terapeut och idag säger Emma att upplevelsen stärkt henne och gett henne erfarenheter hon inte skulle vilja vara utan.
- Jag tror att det var bra för mig att få tid att umgås med mig själv och få hjälp att hitta verktyg att hantera pressade situationer, som mitt jobb just då var. Däremot är jag en arbetsmyra så när förlossningen väl var ett faktum tog det inte många månader innan jag började frilansa.
Om vi börjar från början, var är du uppväxt?
- Jag är uppväxt i en liten ort i Västmanland med mamma, pappa och lillebror. Vi bodde i villa och levde ett helt vanligt liv. Jag tyckte dock att skolan var jobbig, framförallt mellanstadiet. Jag hade svårt att hitta kompisar och under sjuan var jag mobbad. Sedan bytte jag klass och allt förändrades.
Oj, det måste ha satt sina spår.
- Ja, till en början framförallt. Det tog lång tid innan jag vågade fråga kompisar om de ville umgås med mig, jag var så rädd att de skulle säga nej. Men gradvis så hittade jag min självkänsla och självförtroende igen. Idag känner jag mig stärkt av erfarenheten även om jag inte önskar att mina barn skulle behöva gå igenom ett sådant skolår.
Efter skolan, vad hände då?
- När jag tog studenten var jag redan förlovad med min man, A, och dagen efter studenten flyttade vi ihop i hans hemstad i Dalarna. Jag pluggade till sjuksköterska och han gick sista året på gymnasiet. Det var ett oerhört påfrestande år, inte minst eftersom vi levde på luft, bokstavligt talat. Idag fattar jag inte hur vi fick det ekonomiskt, helt otroligt egentligen. Men det gick och vi lyckades även spara ihop till vårt bröllop.
Bröllop, då kan ni inte ha varit gamla?
- Nej, jag var tjugo och A var nitton. Idag har vi varit gifta i sex år och jag har aldrig tvivlat en sekund på att han är den rätta för mig. Efter att vi gift oss flyttade vi till Umeå där A började plugga juridik och jag läsa på lärarprogrammet. Jag hann med en fil kand i religionssociologi innan vi flyttade till Uppsala där jag fått jobb på en högskola. Sedan blev jag på smällen, födde barn, var föräldraledig, jobbade som skribent, blev på smällen igen och nu är jag föräldraledig.
Det var snabbt sammanfattat.
- Haha, ja, ibland får man vara snabb.
Dig som person, hur skulle du beskriva dig?
- Oerhört driven och kreativ. Jag vet att det är utslitna ord som används i var och varannan CV men på mig stämmer det verkligen. Jag har alltid idéer, planer och visioner och måste säga att jag är rätt duktig på att genomföra dem. Nu är nästa plan att skaffa mig en riktigt bra mentor och jag kommer inte att ge mig.

Namn:
Emma Inga Viktoria Fahlstedt
Ålder: 26
Familj:
Maken A, dottern Alde, 3 och Eskil, 3 månader
Bor:
Parhus i Nyköping
Gör:
Nu föräldraledig, annars skribent
Intressen:
Inredning, design, sociala aktiviteter, resor till storstäder
Äter helst:
En rosa, mör oxfilé med goda tillbehör
Dricker helst: Ett gott rödvin, annars iskallt vatten
Drömmer om:
Att någon gång få bygga, eller köpa och renovera, mitt drömhus
Blir glad av: Min familj. Klyschigt javisst, men inget slår glädjen som kidsen ger
Blir arg av:
Orättvisor, korkade människor



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar