Hollywoodfruarna och jag

Igår såg vi på Hollywoodfruar på trean, ett extremt roligt program i klass med Real Housewives of New York. Jag är fascinerad av dessa kvinnor som skapar sin identitet och sitt jag i skuggan av en man. För er som inte vet så skrev jag min uppsats i religionsvetenskap/religionssociologi om pastorsfruar, som precis som de pinnsmala blonda svenskorna i Hollywood också skapar sin identitet utifrån mannen. Jag kan inte förklara varför jag fascineras, men jag gör det. Helt klart ämnet för min eventuell doktorsavhandling då jag får tid om hundra år.

Om jag lämnar mina akademiska drömmar så satt jag mest och log för mig själv åt dessa kvinnor som tar för givet att alla vill ha deras liv. Anna Anka var den som roade mig mest. Alla var avundsjuka, alla ville se ut som hon, ha hennes liv, hennes kända man, hennes jetplan och hennes kropp. Jag kan inte tänka mig något värre än att leva så som hon gör.

I skuggan av Hollywood så framstår mitt liv som en dröm, en saga. Tänk, vad kan vara bättre än att få vakna upp i sin lagom stökiga lägenhet bredvid sin man och dotter i sängen, ha en dotter som det första hon gör pussar mig på näsan och lägger sig tätt, tätt intill. Att få gå upp och skåda resterna av gårdagskvällens sconesbak i köket, sconesen som jag överraskade A med då han kom hem från löpturen och som vi åt i soffan.
Att få sitta vid köksbordet som vi, som fattiga studenter, köpte i Göteborg och skickade upp med bussgods till Umeå, slipade bort reporna på och har släpat med oss genom otaliga flyttar. Sittandes på en av våra sjuanstolar, som vi köpt på nätauktion, slipat bort såväl rost som färg, lackat och gjort till våra egna.
Vårt hem är fyllt av möbler som vi köpt, billigt eller dyrt, sparat till, samlat och som har en historia. Det är avskavt, stökigt och på Aldes stol sitter det gamla frukostrester kvar eftersom ingen orkat ta bort dem och ingen städerska har vi som gör det heller.
Det är livet, långt ifrån Hollywood och jag vill inte vara någon annanstans än här.