Han blir sex månader i övermorgon och det har gått så fort. Han är stadig, skrattar, pratar och är fullkomligt livsfarlig på skötbordet. Han nyper tag hårt med sina små händer och drar glatt i det han får tag i, oavsett om det är mammas hår, syrrans näsa eller en leksak. Hela livet är en fest och han är bjuden!
Han har börjat smaka på vanlig mat, gröt och frukt. Mat är ingen favorit, han spottar ut allt han får och vägrar öppna munnen. Fruktpuré gillar han, men inte banan. Gröt älskar han och äter en stor portion. Fick han skulle han äta två.
Han ammas många gånger varje dygn, på natten och på dagarna. Varken jag eller Eskil är redo att sluta än på länge.
Han sitter i sin barnstol, med kuddar runtomkring sig. Att sitta själv som syrran gjorde vid samma ålder visar han inte en tillstymmelse till. När jag sätter honom på golvet tippar han framåt, mot sina fötter. De är så spännande och goda och Eskil måste smaka på allt.
Han sover länge ute i sin vagn på balkongen varje förmiddag, gärna två-tre timmar. Eftermiddagen är det lite si och så med sömnen, det blir upphackat och han sover ofta bara någon halvtimme i stöten. Men vad gör det, han är glad iallafall. Alltid glad, alltid strålande.
Utom när han är arg förstås och det blir han ibland. Då smäller det till och han skriker i falsett.
Han börjar bli blyg och är mammig och pappig. Blir inte gärna buren av någon han inte känner, framförallt inte män. Morfar och andra med glasögon är läskiga och då kan han börja gråta. Men på avstånd, skrattar och busar han gärna.
Måste ses snart så han inte glömmer bort oss...
SvaraRaderaFarmor